Årets första fullmäktige!





Så har då årets första fullmäktigesammanträde avhållits. Dagordningen var ovanligt kort, och de flesta ärendena rörde medborgarförslag, dvs förslag från vanliga människor, inte sådana som tillhör politikersläktet. Det var många olika förslag, om till exempel att anlägga en rondell på Odensalavägen, sätta upp fler 30-skyltar på Södergatan, eller att dela av strandpromenaden i Sigtuna med ett streck som skiljer cyklister och gående åt. Det sistnämnda beslöt man sig för att göra, de andra förslagen avslogs. Ett annat medborgarförslag som antogs gällde att sätta upp fler bänkar i Sigtuna så att framför allt de äldre som bor i Brännbo skall kunna promenera ner på stan och kunna vila på vägen.

Det är en bra idé att även vanliga människor som inte tillhör något parti skall kunna lägga fram förslag och få dem granskade av kommunens tjänstemän och politiker. Och visst kan en del frågor tyckas futtiga, men det handlar ju om saker som påverkar vardagslivet mer än storpolitiken.

.

Det största ärendet vid sammanträdet gällde dock ett interpellationssvar från Lola Svensson (S), ordförande i Barn- och Ungdomsnämnden. Det var Moderaterna som skrivit en interpellation för att lyfta fram bristerna i kommunens skolor och få veta vad majoriteten gör åt dem. Henrik Kelfve (M) hade laddat upp med mängder av argument för sin sak, och fick en del rätt lama svar från Lola Svensson.

Nu måste väl i rättvisans namn nämnas att majoriteten är väl medveten om skolans brister, och att man tagit en del positiva initiativ. Till exempel har man bjudit in förbundsordförandena i såväl Lärarnas Riksförbund som Lärarförbundet. Förhoppningsvis är det inte bara för att få rubriker och publicitet, utan även för att ta till sig av tankarna hos dem som representerar dem som skall utföra arbetet för en bättre skola. Henrik Kelfve berömde också en del av de förslag som fanns i det program som S la fram inför valet, men påpekade att det mesta var kopierat från alliansen.

Huruvida Lola Svensson verkligen är den mest lämpade personen att leda detta arbete är ju en annan fråga, men det får väl framtiden utvisa. En annan moderat som tog stor plats i talarstolen var Elias Saouk som hade laddat upp med en något annorlunda, och väldigt lång,  Powerpointpresentation som gick tillbaka i tiden och innehöll diverse teser om extremvänsterns (som enligt Saouk föreföll representeras av Anna-Karin Lundström) inflytande i skolpolitiken i kommunen. Majoriteten avstod från att kommentera denna, även om Anders Johansson tycktes något irriterad över att den drog ut på tiden.

Även Sverigedemokraterna har tankar om hur skolan skall förbättras. Lösningen enligt dem heter avskaffande av modersmålsundervisningen, dvs den som tidigare kallades hemspråk. En gång i tiden kallades ju svenskundervisningen i våra skolor för modersmål, men det kan man ju inte göra i vårt mångkulturella samhälle. Det mångkulturella samhället är ju inget som SD värnar om (även om det är lite kul att även deras fullmäktigegrupp innehåller invandrare!). Nu fick SD mothugg från alla möjliga håll, och tyvärr var väl deras motion inte så värst välunderbyggd. T ex hävdade Sören Sundh (SD) först att modersmålet borde ligga utanför skoltid, och när han fick veta att det redan låg utanför det ordinarie schemat fick han ta till nya argument.

Många vittnade om att språk som man kanske inte alls hade trott kunde vara nyttiga sedermera visat sig vara nog så viktiga resurser, och visst är det sant att språkkunskaper alltid är av nytta. Själv har jag talat flytande estniska sedan koltåldern, och innan Estland blev fritt kändes det ju inte som någon större merit. På samma sätt så kan förändringar i omvärlden leda till att olika invandrarspråk visar sig vara viktiga meriter om man vill söka jobb.Men visst har SD en poäng i att man naturligtvis måste kunna svenska för att klara sig i Sverige. Folkpartiet har ju också en gång i tiden fört fram krav på svenskkunskaper för att få medborgarskap och betonat att kvaliteten på svenskundervisningen för invandrare måste höjas.

Bland dem som tog ställning mot SD här var Kurt Pettersson (KD) som i stället hade en annan syndabock, nämligen Genus som ställdes mot familjens betydelse. Anders Johansson låg lågt denna kväll, och noterade själv att det var länge sedan han inte varit uppe i talarstolen förrän halv nio. Och säga vad man vill om Anders Johansson, men det ledde till att debatten inte riktigt lyfte.

Själv tog jag mig inte heller denna gång upp i talarstolen, utan Crister Mattsson, som alltid på ett förtjänstfullt sätt kan tala om det mesta, markerade våra positioner.

Januarimörker i Märsta

Ibland tror man att dygnet har fler timmar än det har. Ibland överskattar man sin egen förmåga. Den här bloggen startades i förhoppning om att tiden skulle räcka till för att uppdatera den regelbundet. Så har det inte blivit. Men nu känns det som om det vore dags att försöka väcka den till liv igen.

Valet gick ju inte så bra här i kommunen. Av någon, för mig fullständigt outgrundlig, anledning är Anders Johansson otroligt populär och sopade hem en storseger trots det sorgliga läge som hans parti befinner sig i på riksplanet. Vi i Folkpartiet Liberalerna fick se vår fullmäktigegrupp krympa ihop ytterligare och får väl inrikta oss på nästa val. Under tiden får vi göra vårt bästa för att rädda vår kommun undan trista miljonprogramsidéer som planerna för Märsta port.

Jag kommer att försöka uppdatera bloggen med jämna mellanrum, dels med bilder, nytagna och gamla från min vykortssamling. Jag kommer att skriva om politik, men också mer allmänt om Märsta. Jag hoppas också få kontakt med läsare, både med synpunkter på bloggen, men också med tankar och idéer om vilken politik jag och FP:s andra ledamöter skall driva i kommunfullmäktige.

Sossarna sviker kommunismens offer!

I dag talade Jan Björklund vid minnesdagen för kommunismens, nazismens och andra totalitära ideologiers offer. För mig vars föräldrar flydde till Sverige undan kommunismen är det givetvis en viktig dag att uppmärksamma. Precis som alla demokratiska krafter uppmärksammar Förintelsens minnesdag den 27 januari borde det vara självklart att uppmärksamma denna dag. Men så uppstår ju problemet med att många vänsterpartister i likhet med Ohly själva en gång i tiden kallat sig kommunister, och säkert gärna skulle göra det än i dag om det inte vore lite känsligt. Ohly sörjde till exempel Berlinmurens fall! Och då kan ju inte heller sossarna, som en gång i tiden höll en klar rågång mot kommunisterna, delta i sådana arrangemang. Nej, genom att göra de före detta VPK-arna rumsrena har sossarna bidragit till att det blivit svårt att ta upp kommunistiska regimers övergrepp. Och många vänsterpartister sympatiserar ju även med den kommunistiska diktaturen på Kuba.

Om det här skriver Svenska Dagbladets ledarsida i dag i en mycket läsvärd artikel. Också Peter Wolodarski i DN tar upp Vänsterpartiets förflutna, och förundras över att Mona Sahlin vek sig i frågan om samarbete med V.

För mig är det märkligt att samtidigt som sossarna (med rätta) kritiserar Sverigedemokraterna för att partiet har ett ursprung i högst tvivelaktiga kretsar så inleder man ett samarbete med Vänsterpartiet, ett parti som har väldigt många lik i sin garderob. Det är fullständigt obegripligt att sossarna sviker kommunismens offer på detta sätt.

Desperata sossar!

Nu är det bara en månad kvar till valet. Från att ha sett ganska illa ut har opinionssiffrorna nu gett ökat hopp om att alliansen skall behålla makten. Socialdemokraterna blir mer och mer desperata och försöker med alla medel vinna röster även i Stockholm, där s-röstarna blivit allt färre. Samtidigt som man vill avskaffa Rut-avdraget som gjort att vanliga människor kan anlita städhjälp utan att betala svart hittar man på vansinniga förslag om butler i tunnelbanan! FP-riksdagsmannen Fredrik Malm har skrivit en bra artikel om detta på DN debatt.

Också i vår kommun tilltar desperationen. På löpande band presenteras förslag på olika projekt, allting framkastat i all hast i stället för att söka samförstånd om så viktiga förändringar som till exempel utvecklingen av Märsta centrum. Jag tror att en av de faktorer som gör att det uppstår ett visst politikerförakt är just att vissa politiker på detta sätt gör utspel som har som främsta syfte att ge poäng inför valet. Om man i stället skulle ge även oppositionen insyn i planeringsarbetet innan förslagen presenteras skulle man kunna uppnå en större enighet i viktiga frågor.

En trevlig dag, men lämna hatet utanför!

I lördags var det dags för den årliga Valstadagen. Själv har jag aldrig tidigare varit där, men i år hade vi i likhet med nästan alla andra partier ett bord där. På bilden nedan ser ni vår ordförande Magnus Öhlander, tillsammans med riksdagsledamoten Gulan Avci.

Förutom de politiska partierna fanns en mängd olika stånd, det bjöds på rättvisemärkt kaffe, såldes allehanda kulturella alster, och diverse föreningar presenterade sin verksamhet. Dessutom bjöds det på musikunderhållning, allt från folkvisor till death metal.

En annan av våra aktiva politiker, Rolf Brunnberg syns nedan. I skogen syns också en centerpartist som kanske letar efter en väg tillbaka till alliansen. Centern hade i alla fall valt att ställa upp en stor banderoll med texten Alliansens gröna röst vilket var lite kul eftersom den stod väldigt nära det socialdemokratiska bordet.

Dagen var trevlig, och det blev många intressanta samtal både med väljare, men även med politiker från andra partier. Det enda som lite grann förstörde stämningen var ett gäng väldigt unga SSU:are som anförda av en som borde vara klokare gick omkring och skanderade "Hata alliansen" och "Hata Reinfeldt". Jag tycker att det är väldigt tråkigt att använda en sådan ton i politiken. Själv tycker jag naturligtvis inte om S-politiken, men skulle aldrig använda sådana ord. Jag hoppas verkligen inte att det är ett sådant debattklimat vi skall ha när fler unga kommer in i politiken på vänsterkanten.

Till begivenheterna på Valstadagen hörde också möjligheten att åka upp i vattentornet, och att få se Märsta från ovan. Det mest bestående intrycket av utsikten är att det verkligen finns otroligt mycket skog i vår kommun, men än man får intryck av när man befinner sig på marken.

Märstanostalgi med trashockeyminnen

I det röda huset som skymtar bakom byggattiraljerna på bilden pågår just nu en utställning med bilder från Märstas historia. Här finns många intressanta och vackra bilder från ett svunnet Märsta. Förutom bilderna av olika fotografer finns här också på ett bord under en glasskiva en hel del vykort, varav de flesta kommer från min vykortssamling. Jag blev kontaktad av Lill Sjöström från Märsta kulturförening och det känns roligt att min samling inte bara samlar damm i min hylla, utan också kan komma andra till del.

Mina egna minnen från denna byggnad handlar om scouterna, eller rättare sagt vargungarna, där jag var medlem ett tag i slutet av 60-talet, innan jag gick över till estniska scouterna i Stockholm. Jag minns mest att vi spelade trashockey, ett spel som jag aldrig lärde mig att uppskatta, men som var enormt populärt bland de andra grabbarna.

Nu gömmer sig den gamla Nymärsta gård bakom byggarbetsplatser, där det mest verkar vara letter som sätter ihop byggelement som levereras på lastbilar från Lettland.

Märsta centrum finns representerat med en hel del gamla bilder på utställningen. Den här bilden tog jag själv i söndags, men den är ganska orättvis. Faktum är att jag också besökte centrum i lördags, dock utan kamera. Då var det riktigt livligt på torget, och mycket folk ute. Men i söndags var det ödsligt, och de nya vågiga bänkarna gjorde sitt bästa för att liva upp torget.

Jag rekommenderar i alla fall ett besök på utställningen, som har öppet fredag till söndag 12-16 om jag inte minns fel. Det är roligt att det finns entusiaster som ordnar utställningar som denna.

Mitt förra blogginlägg, där jag förespråkade ett avskaffande av nationaldagen och första maj har blivit uppmärksammat i radio, närmare bestämt i Radio Västmanland som gjorde en telefonintervju med mig i morse. I dag är det ju nämligen den norska nationaldagen, en dag som firas på ett naturligt sätt till skillnad från den svenska. Kanske är det midsommarafton som är den verkliga svenska nationaldagen?

Avskaffa Första maj och Nationaldagen!

I det forna Sovjetunionen marscherade folket taktfast den första maj, annars kunde man få (ännu fler) problem. För mig som barn till flyktingar undan kommunismen är det obegripligt att man ger sig ut denna dag och demonstrerar. Att Ohlys kommunistparti är ute denna dag är ju inte förvånande, men för mig är det obegripligt att Socialdemokraterna inte håller sig för goda för att hedra denna förlegade dag. Men nu när Mona har gjort Ohlykommunisterna rumsrena så vädrar dessa medvind på första maj.

Annars hade givetvis första maj sin poäng en gång i tiden. Men vem är egentligen arbetare i dag? När många "arbetare" tjänar betydligt mer än vi lärare, när den tekniska utvecklingen medfört att de som verkligen utför kroppsarbete blivit allt färre så känns första maj bara som en relik från svunna tider.

En annan misslyckad dag är den svenska nationaldagen. Avundsjukt har man blickat på norrmännen som går man ur huse och firar sin 17 maj, men den sjätte juni har aldrig lyckats bli någon folkfest. Visst blir många glada över att vara lediga och pyssla med båten eller så rädisor, men någon nationaldagskänsla infinner sig knappast.

Nej, låt oss avskaffa även denna dag till förmån för något som ligger i tiden, nämligen Europadagen den 9 maj. Varför inte låta denna dag bli en folkfest över hela vår världsdel, en dag då vi firar demokratin och freden och tar avstånd från rasism och främlingsfientlighet!