Tankar om gatunamn och kultur.



Ett trevligt gatunamn från Stockholms södra förstäder



Att ge namn åt gator är inte det lättaste. Själv bor jag på en gata döpt efter en blomma, mitt i ett område fullt av blomnamnsgator. Det är ju varken speciellt intressant eller ovanligt. Så behöver man inte åka längre än till Upplands Väsby för att hitta en gata med samma namn.
I det område i Märsta där det bor flest invandrare har gatorna namn efter fornnordiska gudar, vilket ju är lite kul.

I några delar av kommunen har man försökt hitta lite mer intressanta varianter. Så har en av gatorna på det som tidigare var Ärlinghedens idrottsplats fått namn efter Gösta Laudon, en eldsjäl som även jag som inte är speciellt idrottsintresserad blev imponerad av. Han grundade IFK Märsta och for långt in i mycket hög ålder nästan dagligen till Märsta från sin bostad i Stockholm för att vara med vid träningen.
Den andra gatan i området heter Östregårds väg, och jag måste tyvärr erkänna att jag inte har en aning om vem denna Östregård var. Eftersom det säkert finns många som inte heller känner till Gösta Laudon tycker jag att det vore lämpligt att sätta upp en liten skylt med information om vem det var.

På samma sätt skulle man i Valsta kunna ha skyltar med information om de gudar och andra figurer från den nordiska mytologin som gett namn åt gatorna där. Även om de flesta infödda svenskar nog vet vem Tor och Balder var, så är det nog betydligt färre som kan berätta om Ymer, Idun eller Frigga.

Föredömligt ovanliga, om än svårstavade, namn i Sigtuna stad.

Det bästa är om man kan hitta namn som har en naturlig anknytning till platsen, och som inte bara är del av en serie likartade namn. Eftersom jag tycker att det är viktigt att slå vakt om kulturen skulle jag vilja föreslå att döpa en del nya gator efter författare som varit bosatta i kommunen. I Märsta tycker jag att någon ny gata skulle kunna få namn efter Fateme Behros (1944-2009) som inte bara bott i kommunen, utan också skildrat bland annat Tingvallaområdet och det numera solrosbevuxna koloniområdet vid järnvägen i sin utmärkta roman I skuggan av Sitare.

En annan författare som i många år bodde i Märsta var Olle Högstrand (1933-1994). Han bodde bland annat på Sätunavägen, Bokvägen (!) och Ekillagårdsvägen. Han har visserligen mig veterligen inte skrivit om kommunen i sina böcker, men eftersom han var verksam här i många år tycker jag ändå att det är motiverat att minnas honom. Han skrev mest deckare, men även ungdomsböcker, bland annat Pojke i gränsland som utspelar sig vid norska gränsen under andra världskriget.

I Sigtuna borde självklart stadens skildrare Harriet Hjorth (1908-1977) uppmärksammas, liksom arbetarförfattaren Fred Eriksson (1914-2007), född i Viby by. Och att inte en av landet främsta poeter, Gunnar Ekelöf (1907-1968) som ju bodde i Sigtuna inte fått en gata uppkallad efter sig är märkligt.

Lagom kul namn i Märsta.

Och kanske kan man även tänka sig att döpa gator efter nu levande författare. Då borde Lars Ardelius och hans hustru Carin (som skriver som Carin Svensson) vara självskrivna. Lars Ardelius behöver väl ingen närmare presentation, Carin är inte lika känd. Men hennes bok Kanonväder är en riktigt underhållande, vemodig och vacker skildring av Sverige. Det märks att hon i många år bott utomlands, det öppnar ofta ögonen för nyanser som vi som alltid är här kanske inte märker.

Kanske finns det fler lämpliga namn. Jag tycker nog inte att man skall samla alla dessa i ett och samma område, utan det vore bättre att hitta gator i områden nära dem där de bott.

Det är Kultur- och fritidsnämnden som beslutar om namn på gator, och tyvärr är vårt parti inte representerat där. Därför kommer jag att sända en version av en del av den här texten till nämnden, och hoppas på ett positivt mottagande.

Slut på sommaren och tid för nya tankar

Plötsligt är sommaren slut! Vad var det som hände, vart tog den vägen? Men nu är vi framme vid hösten och det är dags att kasta sig in i politiken. Från och med denna vecka kommer jag att ha möjlighet att ägna lite mer tid åt politiken då jag kommer att vara ledig från skolan på tisdagarna. Förutom att sitta och arbeta med olika planer och idéer hoppas jag få tillfälle att besöka olika verksamheter i kommunen för att lära mig mer.

Hör gärna av er med tips och förslag, både vad gäller politiska frågor som vi i Folkpartiet borde driva, och med förslag på vad jag borde ta reda på mer om.

Under sommaren har vi i Folkpartiet i Sigtuna skrivit ett förslag om att vår kommun skall ställa upp som fristad för förföljda författare. Tyvärr finns det ju många länder där friheten är begränsad, och vår kommun har en tradition att ta hand om förföljda människor. På 1940-talet kom överlevande från de nazistiska koncentrationslägren till Sigtuna och fick vård på Sigtunastiftelsen. Estniska ungdomar som flytt undan kommunismen fick gymnasieutbildning i Sigtuna, och på senare tid har ju många flyktingar från världens alla hörn fått en framtid i vår kommun.

Det finns ett internationellt nätverk av städer som erbjuder fristad åt förföljda författare, men alltför få svenska städer har visat intresse. Vi hoppas att vår motion skall leda till att vår kommun blir en av dessa städer. Hittills är det bara de fyra största städerna i vårt land (och regionen Skåne)  som är med på listan, medan det i Norge är betydligt fler mindre orter.

Förutom att vi bidrar till att en förföljd författare får en fristad så kan kulturlivet i kommunen berikas av författarens närvaro. Med tanke på att vår kommun redan har kulturella institutioner som Sigtunastiftelsen som verkar som mötesplatser för olika kulturyttringar så känns det som om just Sigtuna är en sällsynt lämpad plats som fristad.

Märstanostalgi med trashockeyminnen

I det röda huset som skymtar bakom byggattiraljerna på bilden pågår just nu en utställning med bilder från Märstas historia. Här finns många intressanta och vackra bilder från ett svunnet Märsta. Förutom bilderna av olika fotografer finns här också på ett bord under en glasskiva en hel del vykort, varav de flesta kommer från min vykortssamling. Jag blev kontaktad av Lill Sjöström från Märsta kulturförening och det känns roligt att min samling inte bara samlar damm i min hylla, utan också kan komma andra till del.

Mina egna minnen från denna byggnad handlar om scouterna, eller rättare sagt vargungarna, där jag var medlem ett tag i slutet av 60-talet, innan jag gick över till estniska scouterna i Stockholm. Jag minns mest att vi spelade trashockey, ett spel som jag aldrig lärde mig att uppskatta, men som var enormt populärt bland de andra grabbarna.

Nu gömmer sig den gamla Nymärsta gård bakom byggarbetsplatser, där det mest verkar vara letter som sätter ihop byggelement som levereras på lastbilar från Lettland.

Märsta centrum finns representerat med en hel del gamla bilder på utställningen. Den här bilden tog jag själv i söndags, men den är ganska orättvis. Faktum är att jag också besökte centrum i lördags, dock utan kamera. Då var det riktigt livligt på torget, och mycket folk ute. Men i söndags var det ödsligt, och de nya vågiga bänkarna gjorde sitt bästa för att liva upp torget.

Jag rekommenderar i alla fall ett besök på utställningen, som har öppet fredag till söndag 12-16 om jag inte minns fel. Det är roligt att det finns entusiaster som ordnar utställningar som denna.

Mitt förra blogginlägg, där jag förespråkade ett avskaffande av nationaldagen och första maj har blivit uppmärksammat i radio, närmare bestämt i Radio Västmanland som gjorde en telefonintervju med mig i morse. I dag är det ju nämligen den norska nationaldagen, en dag som firas på ett naturligt sätt till skillnad från den svenska. Kanske är det midsommarafton som är den verkliga svenska nationaldagen?

Nu är det dags för kulturen!

Så här såg Märstas idrottsplats ut en gång i tiden. Vi befinner oss alltså på andra sidan järnvägen från samhället sett. Ni ser stationen till höger och det nuvarande kommunhuset till vänster. När kortet är taget vet jag inte, men det är skickat 1934 som påskkort från någon som bodde på Steninge. Han skriver att han skickar det här kortet eftersom han inte fått tag på något påskkort. (klicka på bilden för att se den i större format).

I dag har vi som bekant betydligt mer avancerade idrottsanläggningar. Förutom den imponerande Midgårdsvallen, som nu kompletteras med en pengaslukande och något onödig badbassäng har vi ju en ny idrottsplats i Sigtuna. Ingen har väl undgått Ralph Erskines ishall i Märsta, en byggnad som inte alla tycker är vacker. Men den har i alla fall karaktär, till skillnad från den otroligt trista nya ishallen bredvid.

Visst är det bra att det finns goda möjligheter att idrotta i kommunen. Men nu har man satsat så mycket på idrotten att jag tror att det vore dags att lägga mer pengar på kulturen. Nu finns det förvisso en hel del intressant kulturverksamhet som sker genom privata initiativ i vår kommun, inte minst vid Steninge slott. I Märsta har vi också nyligen fått ett galleri som heter Gamla Skokällan och ligger vid Idrottsvägen. Även Kulturstugan, som just nu ligger lite undanskymt bakom nybygget ovanför centrum har spännande utställningar.

Det är viktigt att kommunen visar sitt stöd, och sitt intresse för sådana verksamheter. Intresset verkar dessvärre vara mycket större för idrottsverksamheten. Men jag tror att för en ort som Märsta, som inte på samma sätt som Sigtuna stad har en tradition av konst- och kulturliv är det viktigt att utveckla denna. Visserligen har vi ju utmärkta förbindelser till Stockholm och Uppsala (om det inte snöar) men det betyder mycket för trivseln om man inte alltid måste resa bort härifrån.

För att utveckla kulturen i kommunen är givetvis Kulturskolan också en viktig verksamhet. Jag tror att vi måste se till att de får mer ändamålsenliga och rymliga lokaler än de har nu. I stället för att plöja ner miljoner i en simbassäng bredvid en av kommunens mest trafikerade vägar, dvs knappast en plats där det kommer att kännas speciellt trivsamt att tillbringa en sommardag, borde man ha använt dessa miljoner till en ny Kulturskola.