Årets första fullmäktige, och andra begivenheter.

Förra veckan var en intensiv vecka. Förutom arbetet på skolan, och en dags busskörande så var jag i Sigtuna och deltog i en miljödag för kommunstyrelsen och chefer och en del andra anställda i kommunen. Det var en givande dag, även om jag blev lite avskräckt när jag kom dit och möttes av en superhurtig kvinna vid namn Jessica Cederberg Wodmar som ledde det hela under käcka tillrop som "Härligt!". Det påminde lite för mycket om Ulf Ekman, och var lite svårsmält speciellt en tidig vintermorgon. När man dessutom var tvungen att resa sig upp och göra vågen var det nära att jag gick hem.

Utsikt från Arlandavägen mot Husby idag.

Men det var tur att jag höll mig kvar. Resten av dagen var betydligt mer givande, och upplägget var riktigt bra. Vi delades in i varierande små grupper som fick gå runt till olika datorer där man fick komma med förslag om hur miljömedvetandet skulle kunna ökas, hur man skulle kunna spara energi i de kommunala lokalerna, hur kommunens transporter skulle kunna bli mer miljövänliga, hur man kan få fler att åka kollektivt etc. Kort sagt, bra frågor som blev extra intressant att diskutera i dessa grupper som ändrades flera gånger. Dessutom var arbetssättet bra, där man fick skriva in sina synpunkter på datorerna efter att ha tagit ställning till vad de andra grupperna tyckt.

Att Stora Brännbo dessutom är ett väldigt trevligt ställe med utsökt mat gjorde inte saken sämre. Så det var en bra dag, även om det var svårt att låta bli att äta för mycket. Och det är ju inte speciellt bra för miljön om maten måste kastas bort heller.

Även torsdagskvällens kommunfullmäktige inleddes i miljöns tecken. Två herrar från "Tankesmedjan i uthållighetsfrågor i Sigtuna kommun" hade fått 30 minuter till sitt förfogande för att presentera vad man kommit fram till. Dessvärre tycktes de ha glömt sina klockor hemma, men det fanns en hel del tänkvärt i det de sa, även om mycket var sådant som man hört förut. Jag är nog av uppfattningen att man bör hålla sig till den tid man blivit tilldelad, men lyckligtvis var nu detta fullmäktigemöte inte av det längre slaget.

Utsikten i framtiden? Redan nu ser det ut så från "fel" vinkel.

Jag lämnade in en motion som initierats av Pernilla Bergqvist och som handlade om att införa lektorstjänster i kommunen. Det är en angelägen fråga och eftersom regeringen nu skapat möjligheter för lärare att vidareutbilda sig till lektorer är det viktigt att vi i vår kommun stödjer detta. Det handlar dels om att enskilda lärare skall få möjligheter att utvecklas i sitt yrke, men även om att hela skolan skall få glädje av kompetenshöjningen.

Annars handlade kvällen viktigaste ärenden om ett medborgarförslag om väg 263 norr om Sigtuna. Förslaget innehöll olika åtgärder, men det som framför allt kom upp till diskussion gällde byggandet av cykelbanor. Vi i Folkpartiet menade att man borde invänta den stråkstudie som genomförs, och yrkade på bordläggning, medan Anders Johansson lovade att lägga upp 50% av kostnaden, men menade att det var alliansens sak att utverka resterande 50% från staten, eftersom alliansen innehar regeringsmakten. Det är nu inte helt enkelt att få fram dessa pengar från staten då detta knappast är den enda väg där det finns stora behov av att bygga gång- och cykelvägar.

Kvällens andra större ärende gällde det så kallade Valsta backe, en del av det bostadsområde som kallas Märsta port. Märsta port har blivit känt även utanför vår kommun eftersom planen så uppenbart är en produkt av en annan tid, det formligen osar miljonprogramsbetongtristess över den. För närvarande är den uppskjuten eftersom Länsstyrelsen inte accepterar trafiklösningen med utfart på 263:an. Men Valsta backe ligger på andra sidan Valstavägen och har en annan utfart. Nu är planen på ett stadium där man inte direkt tar ställning till vilken utformning husen skall ha, och det får väl ses som ett positivt tecken att majoriteten efter kritik gått med på att sänka hushöjden från 30 till 24 meter.

Något anmärkningsvärt var att enmandatspartiet Centern, som hittills aldrig anmält avvikande åsikt från resten av majoriteten, nu deklarerade att man hade föredragit hushöjden 30 meter. Men det är roligt att Centern visar lite självständighet, även om jag hellre hade sett det i fråga om byggandet på åkermarken mellan Arlandavägen och Husby kyrka.

Och apropå Centern, ni har väl läst debatten om Folkpartiets oberoende som initierats av Centern i Märsta.nu? Om inte så finns länken här.

Har börjat hämta mig efter femton timmar i kommunfullmäktige!

Utsikt från Kanonkullen mot Södergatan

Ibland undrar man ju vad man håller på med. Hur vettigt är det att tillbringa en hel dag, och en hel kväll därtill på ett kommunfullmäktigemöte? Förra torsdagen var det nämligen dags för årets höjdpunkt för kommunpolitikerna (en grupp som jag av någon underlig anledning har väldigt svårt att se mig själv som medlem av, fast jag ju faktiskt är det). Det handlade om årets budgetmöte, ett möte som började klockan 9.00 på morgonen och slutade vid 00.30.

På detta möte antas verksamhetsplanen och budgeten som styr arbetet i kommunen under de kommande tre åren. Dessutom antas en plan för bostadsbyggandet under de kommande åren. Det handlar alltså om viktiga frågor, men den intressanta frågan är om det långa mötet bidrar till klokare beslut.

Vårt parti är litet och har inte resurser att parallellt med våra arbeten utarbeta ett heltäckande förslag, så därför hade vi koncentrerat oss på vissa områden som vi ansåg vara viktigare än andra, och som vi hade mer specialkunskaper om. Vi har till exempel ingen ledamot i Kultur- och fritidsnämnden, och då är det svårt att vara insatt i dessa frågor.
Vi bestämde oss för att koncentrera oss på Barn- och ungdomsnämnden, Bygg- och trafiknämnden, Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden samt Äldre- och omsorgsnämnden (är det bara jag som tycker att våra nämnder har otympliga namn?)

De två viktigaste frågorna för oss är dels att få en skola som gör att våra barn och ungdomar går ut i livet med ordentliga kunskaper. Den andra frågan gäller hur de som har ett långt liv bakom sig skall få en värdig ålderdom. Vi menar att kommunen måste koncentrera sig på dessa grupper i stället för att kasta ut pengar på att bygga ytterligare sporthallar och simhallar. Vi anser också att det just nu är angelägnare att tillföra mer pengar till skola och äldrevård än att sänka kommunalskatten som de andra borgerliga partierna (förutom Centern som ju i vår kommun hamnat i det andra lägret) tycker. Visst är vår kommunalskatt hög, och visst är det vår önskan att den skall sänkas på längre sikt, men just nu är det inte lämpligt. Vi får ju också komma ihåg att alla löntagare fått sänkt skatt tack vare regeringens politik.

Jag vet inte hur denna skylt och dess placering skall tolkas, men den gör mig orolig.

Vi i Folkpartiet valde att lägga fram en egen budget, där vi liksom majoriteten föreslog oförändrad skatt, men framförde egna förslag kring hur pengarna skulle användas. Ett av våra förslag gällde lärarlöner. Jag återkommer inom kort med mer om vad vi föreslog och hur mötet avlöpte.

Välkomna att stjäla våra idéer!

I en insändare i dagens Sigtunabygden skriver Gunnar Fahlgren och Lars Björling från Samling för Sigtuna om Folkpartiets förslag om att inrätta en tjänst som stadsarkitekt för Sigtuna stad, och en för Märsta. Man är inte alls glada över att vi tydligen stulit idén från SFS.

Nu är det ju så med politiska idéer att de växer fram genom att man tar till sig idéer och tankar från olika källor. Till skillnad från SFS så tycker vi att det är bra om andra vill plocka idéer och uppslag från våra program. Därmed inte sagt att vi skulle ha ägnat oss åt att leta i ert program. Syftet med det vi skriver är att föra fram tankar som vi hoppas skall genomföras. Om till exempel Anders Johansson skulle läsa borgerliga program som förespråkar en försäljning av stora delar av Sigtunahem, något han själv förra året inte ville veta av, och sedan genomföra en sådan skulle vi inte protestera bara för att det var vår idé, eller hur? (nej just det, det har ju redan hänt)

Vårt förslag var dock, till skillnad från SFS, inte bara utgående från Sigtuna stad. Vi menar att det är minst lika viktigt att en stadsarkitekttjänst införs för Märsta, som kan arbeta seriöst och helhjärtat för att få fram en bättre boendemiljö. Det är uppenbart att det fortfarande är miljonprogramsidéer som dominerar här.

Jag hoppas att alla som är intresserade av kommunens bästa kan samarbeta för att hitta de bästa förslagen, och även om det inte, som Fahlgren och Björling skriver, råder någon idétorka i vårt parti kanske vi hittar ytterligare guldkorn i era program. Och ni är, som sagt, välkomna att leta i våra.

Vad hade sossarna sagt om de borgerliga sålt så mycket?

Sigtunahems nya hyreslägenheter på Södergatan

Majoriteten i kommunen har bestämt sig för att sälja en femtedel av Sigtunahems bostadsbestånd till ett privat bolag. Det är visserligen inget vanligt privatägt bolag, utan det ägs av fjärde AP-fonden och AMF pension. Men det är ju ändå ett vinstdrivande bolag som givetvis köper husen för att göra en god affär.

Det är naturligtvis klokt, speciellt som Sigtunahem är i behov av pengar för att klara av att rusta upp sitt kvarvarande bostadsbestånd. Det märkliga är ju att en så stor utförsäljning i en borgerlig kommun förmodligen skulle leda till högljudd kritik från sossarna. Lite märkligt är också att Anders Johansson så sent som i december förra året meddelade att det inte fanns några planer att sälja delar av Sigtunahems bostäder.



På Sätunavägen, här till höger, är bostadsrätterna många och människor trivs.



Själv tycker jag det är bra att Sigtunahems dominans på kommunens bostadsmarknad minskar, och självklart är det bra att man får in pengar för att inte de kvarvarande husen skall förslummas. Jag tycker dock också att det skulle vara positivt om hyresgäster gavs större möjligheter att ombilda fastigheter till bostadsrätt. På längre sikt är det oftast mycket mer förmånligt att bo i en bostadsrätt, och det ger större möjligheter till inflytande över sitt boende. I centrala Märsta borde andelen bostadsrätter öka, och jag ser gärna att nybyggnation i ökad omfattning blir i bostadsrättsform. Den som äger sin bostad känner oftast ett mycket större ansvar för sitt boende.

Vad hände då på senaste fullmäktige?

Södergatan

Kanske undrar den flitiga läsaren varför jag inte skrivit om senaste fullmäktigemötet. Det är en berättigad fråga, och i stället för att komma på några bra undanflykter så gör jag det nu. Mötet var ovanligt kort, och kändes lite som ett antiklimax. Den debatt kring kommundelning, med anledning av Kristdemokraternas interpellation om att den borde utredas uteblev, eftersom de inblandade kristdemokraterna inte kunde närvara. Själv förstod jag inte poängen med interpellationen, eftersom den utgick från att det kanske skulle komma opinionsyttringar från Sigtuna stad i frågan. Enligt lag måste kommunfullmäktige pröva om en folkomröstning skall ske om 5% av de röstberättigade begär det, och skulle det ske är det ju ingen tvekan om att saken måste utredas. Men i väntan på det är det väl i så fall de som förespråkar en kommundelning som själva får argumentera i frågan. Det finns gott om andra frågor som det är angelägnare att använda skattebetalarnas pengar på. Men Kd vill väl få lite uppmärksamhet antar jag.

En angelägnare fråga gäller om kommunen skall ha en ny översiktsplan. Den nuvarande är mer än tio år gammal, och minst sagt inaktuell. Nu är det kanske inte någon milsvid skillnad mellan den översyn som majoriteten, tillsammans med Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, vill ha och en ny plan som vi i den övriga oppositionen förespråkar. Det handlar dock om att få fram en ny plan som bygger på den större insikt om behovet att ta miljöhänsyn i planeringen, vilket inte var lika viktigt för tio år sedan.

Södergatan

Vi i Folkpartiet Liberalerna lämnade också in två motioner på mötet. Den ena handlade om en fristad för förföljda författare, vilket jag skrivit om förut. Den andra handlade om att vi tycker att det borde införas en utmärkelse för personal inom äldreomsorgen som gör ett särskilt bra arbete, på samma sätt som det nu finns för skolans personal. Det tycker vi vore ett bra sätt att uppmärksamma denna viktiga yrkeskategori och att lyfta fram enskilda personer eller arbetslag som gör insatser utöver det vanliga.



Märsta station



Tankar om gatunamn och kultur.



Ett trevligt gatunamn från Stockholms södra förstäder



Att ge namn åt gator är inte det lättaste. Själv bor jag på en gata döpt efter en blomma, mitt i ett område fullt av blomnamnsgator. Det är ju varken speciellt intressant eller ovanligt. Så behöver man inte åka längre än till Upplands Väsby för att hitta en gata med samma namn.
I det område i Märsta där det bor flest invandrare har gatorna namn efter fornnordiska gudar, vilket ju är lite kul.

I några delar av kommunen har man försökt hitta lite mer intressanta varianter. Så har en av gatorna på det som tidigare var Ärlinghedens idrottsplats fått namn efter Gösta Laudon, en eldsjäl som även jag som inte är speciellt idrottsintresserad blev imponerad av. Han grundade IFK Märsta och for långt in i mycket hög ålder nästan dagligen till Märsta från sin bostad i Stockholm för att vara med vid träningen.
Den andra gatan i området heter Östregårds väg, och jag måste tyvärr erkänna att jag inte har en aning om vem denna Östregård var. Eftersom det säkert finns många som inte heller känner till Gösta Laudon tycker jag att det vore lämpligt att sätta upp en liten skylt med information om vem det var.

På samma sätt skulle man i Valsta kunna ha skyltar med information om de gudar och andra figurer från den nordiska mytologin som gett namn åt gatorna där. Även om de flesta infödda svenskar nog vet vem Tor och Balder var, så är det nog betydligt färre som kan berätta om Ymer, Idun eller Frigga.

Föredömligt ovanliga, om än svårstavade, namn i Sigtuna stad.

Det bästa är om man kan hitta namn som har en naturlig anknytning till platsen, och som inte bara är del av en serie likartade namn. Eftersom jag tycker att det är viktigt att slå vakt om kulturen skulle jag vilja föreslå att döpa en del nya gator efter författare som varit bosatta i kommunen. I Märsta tycker jag att någon ny gata skulle kunna få namn efter Fateme Behros (1944-2009) som inte bara bott i kommunen, utan också skildrat bland annat Tingvallaområdet och det numera solrosbevuxna koloniområdet vid järnvägen i sin utmärkta roman I skuggan av Sitare.

En annan författare som i många år bodde i Märsta var Olle Högstrand (1933-1994). Han bodde bland annat på Sätunavägen, Bokvägen (!) och Ekillagårdsvägen. Han har visserligen mig veterligen inte skrivit om kommunen i sina böcker, men eftersom han var verksam här i många år tycker jag ändå att det är motiverat att minnas honom. Han skrev mest deckare, men även ungdomsböcker, bland annat Pojke i gränsland som utspelar sig vid norska gränsen under andra världskriget.

I Sigtuna borde självklart stadens skildrare Harriet Hjorth (1908-1977) uppmärksammas, liksom arbetarförfattaren Fred Eriksson (1914-2007), född i Viby by. Och att inte en av landet främsta poeter, Gunnar Ekelöf (1907-1968) som ju bodde i Sigtuna inte fått en gata uppkallad efter sig är märkligt.

Lagom kul namn i Märsta.

Och kanske kan man även tänka sig att döpa gator efter nu levande författare. Då borde Lars Ardelius och hans hustru Carin (som skriver som Carin Svensson) vara självskrivna. Lars Ardelius behöver väl ingen närmare presentation, Carin är inte lika känd. Men hennes bok Kanonväder är en riktigt underhållande, vemodig och vacker skildring av Sverige. Det märks att hon i många år bott utomlands, det öppnar ofta ögonen för nyanser som vi som alltid är här kanske inte märker.

Kanske finns det fler lämpliga namn. Jag tycker nog inte att man skall samla alla dessa i ett och samma område, utan det vore bättre att hitta gator i områden nära dem där de bott.

Det är Kultur- och fritidsnämnden som beslutar om namn på gator, och tyvärr är vårt parti inte representerat där. Därför kommer jag att sända en version av en del av den här texten till nämnden, och hoppas på ett positivt mottagande.

Slut på sommaren och tid för nya tankar

Plötsligt är sommaren slut! Vad var det som hände, vart tog den vägen? Men nu är vi framme vid hösten och det är dags att kasta sig in i politiken. Från och med denna vecka kommer jag att ha möjlighet att ägna lite mer tid åt politiken då jag kommer att vara ledig från skolan på tisdagarna. Förutom att sitta och arbeta med olika planer och idéer hoppas jag få tillfälle att besöka olika verksamheter i kommunen för att lära mig mer.

Hör gärna av er med tips och förslag, både vad gäller politiska frågor som vi i Folkpartiet borde driva, och med förslag på vad jag borde ta reda på mer om.

Under sommaren har vi i Folkpartiet i Sigtuna skrivit ett förslag om att vår kommun skall ställa upp som fristad för förföljda författare. Tyvärr finns det ju många länder där friheten är begränsad, och vår kommun har en tradition att ta hand om förföljda människor. På 1940-talet kom överlevande från de nazistiska koncentrationslägren till Sigtuna och fick vård på Sigtunastiftelsen. Estniska ungdomar som flytt undan kommunismen fick gymnasieutbildning i Sigtuna, och på senare tid har ju många flyktingar från världens alla hörn fått en framtid i vår kommun.

Det finns ett internationellt nätverk av städer som erbjuder fristad åt förföljda författare, men alltför få svenska städer har visat intresse. Vi hoppas att vår motion skall leda till att vår kommun blir en av dessa städer. Hittills är det bara de fyra största städerna i vårt land (och regionen Skåne)  som är med på listan, medan det i Norge är betydligt fler mindre orter.

Förutom att vi bidrar till att en förföljd författare får en fristad så kan kulturlivet i kommunen berikas av författarens närvaro. Med tanke på att vår kommun redan har kulturella institutioner som Sigtunastiftelsen som verkar som mötesplatser för olika kulturyttringar så känns det som om just Sigtuna är en sällsynt lämpad plats som fristad.