Återremisser och skrytsamma tal tar tid

För inte så länge sedan såg det ut så här vid Norrbacka

Så har vi då genomlevt ännu ett fullmäktigemöte. Trots att det slutade kvart över elva på kvällen hann vi ändå inte med alla ärenden på föredragningslistan. Vid ett tillfälle gick Per Lundström (S) upp i talarstolen och beklagade sig över att man ännu inte hunnit fatta något egentligt beslut, eftersom oppositionen ständigt begärde återremiss av olika ärenden. Hade han då rätt?
Ja, visserligen började sammanträdet mycket riktigt med tre ärenden där den borgerliga oppositionen begärde återremiss. Det första gällde ansvarsfrihet för kommunstyrelse och nämnder. Detta borde ju egentligen beslutas efter det att årsredovisningen godkänts, men så går det av någon anledning inte till. Därför var det ju svårt att bevilja ansvarsfrihet innan man visste om redovisningen skulle godkännas. Själva årsredovisningen innehöll en del tveksamheter så att de samlade revisorerna föreslagit att den inte skulle godkännas.
Och det tredje ärendet gällde byggnationen i Herresta i Odensala, där de boende kommit fram med ett förslag på en bättre placering av den nionde tomten  i området. Sossepartierna ville dock hålla fast vid en plan som så gott som alla boende i Herresta var emot, hellre än att ge efter på prestigen. Vi borgerliga tycker däremot att det är positivt att människor engagerar sig för sin boendemiljö.

Till saken hör nämligen att Bygg- och Trafiknämnden i kommunen leds av Göran Hammarsjö. Om Anders Johansson understundom kan vara elak och arrogant mot politiska motståndare så är det ingenting mot Göran Hammarsjö. Hammarsjö är själva urtypen för en klassisk sossepamp, en man för vilken det skulle vara ett svaghetstecken att lyssna till opinioner som inte kanaliseras via LO och det Socialdemokratiska partiet.

Skidspår vid Aspvägen i februari

Men även Anders Johansson visade upp sina mindre goda sidor detta möte. Värst var när han la upp en gammal motion från en annan KD:are på datorskärmen som visas i bakgrunden, samtidigt som Michael Harvey (KD) höll ett anförande. Naturligtvis var det genomtänkt och klart oförskämt.

Är då alla socialdemokrater i vår kommun okänsliga bufflar? Nej, ingalunda. Fullmäktigemötena leds nu av Gun Eriksson (som tagit över efter den mycket sympatiske David Lundquist) och vice ordförande är Bruno Landstedt. Båda är trevliga, korrekta och öppna för resonemang och synpunkter. Själv har jag haft nöjet att sitta i Miljö- och hälsoskyddsnämnden som leddes av den alltid påläste och kloke Ronnie Lundin. Även den tidigare nämnde Per Lundström är en vettig och klok person. Det finns också nya stjärnor. Så fick vi höra den blott 22-årige Cesar Vargas Iglesias gå upp i talarstolen och hålla ett mycket bra anförande.

Så kanske får vi en vacker dag en socialdemokrati i Sigtuna som inte längre präglas av Anders Johanssons och Göran Hammarsjös konfrontationspolitik. Den som lever får se! Kanske slipper vi då också sitta och höra kommunstyrelsens ordförande hålla ett oändligt anförande om hur förträffligt allt är i kommunen, ett anförande som är så långt att vi sedan tvingas stryka ett antal punkter på föredragningslistan.

På detta möte var det så äntligen dags för min debut i talarstolen. Nu fick jag inte så väldigt mångas uppmärksamhet eftersom det var just då som Anders Johansson lagt upp den gamla motionen på dataskärmen, och Michael Harvey höll på att initiera en protest mot det. Senare fick jag också läsa upp min interpellation om byggande på jordbruksmark.

Vi hade en ny konstellation denna gång, då både Lotta Lundberg och Crister Mattsson var frånvarande. Det var jag tillsammans med ersättarna David Westin, som snart skall flytta ifrån kommunen, och Dan Rosenholm som representerade Folkpartiet. Dan var också uppe i talarstolen och argumenterade på ett mycket förtjänstfullt sätt i Herrestaärendet.



Centralskolans gamla byggnader i vintras



Finns det inget annat grönt parti i Sigtuna kommun?

Märsta har förändrats mycket sedan jag var liten. Inget ont i det, alla platser måste utvecklas, men det behövs också länkar till det förflutna. En del som inte har genomgått så stora förändringar är det öppna kulturlandskapet runt Husby-Ärlinghundra kyrka. Många som färdas med buss från Arlanda till Märsta förundras över skönheten i de böljande åkrarna som syns från vägen, eller vintertid allt det vita med de röda husen och den vackra 1100-talskyrkan i bakgrunden.

Men Anders Johansson ser hellre en "ny entré" till Märsta, och ser jordbruksmarken som ett potentiellt område för småindustrier med närhet till motorvägsavfart och flygplats. Att det fortfarande finns tillgång till industrimark i det närbelägna arbetsområdet spelar ingen roll. Här skall exploateras! Moderaterna hänger på, vilket inte förvånar. Vad som förvånar mig är dock att även Miljöpartiet och Centern hänger med. Det här handlar nämligen inte bara om att man bygger i en känslig kulturmiljö. Det finns andra aspekter också. Det handlar ju nämligen om åkermark som idag brukas av lantbrukare.


Som jag redan berättat hade vi förra månaden besök i fullmäktige av Anders Wijkman och professor Kevin Noone. Anders Wijkman tog bland annat upp att han ansåg det vara mycket olämpligt att bygga på åkermark eftersom vi kan komma att behöva den i framtiden. Och mark som en gång förlorats som jordbruksmark kommer knappast att återställas.

Några orsaker till detta är att klimatförändringarna i framtiden kan innebära att mark som idag kan användas till jordbruk kommer att vara ofruktsam, antingen för att det blir för torrt och varmt, eller för att havsytan stiger och marken översvämmas. I Sverige är det dock mer troligt att klimatet kommer att förbli gynnsamt, kanske till och med mer gynnsamt för odling. Redan idag är den samlade odlingsytan i världen för liten för att föda hela befolkningen. När allt fler efterfrågar en högre levnadsstandard, samtidigt som folkmängden ökar blir problemen än större.

Dessutom minskar ju oljereserverna. Alltså kommer det att krävas andra drivmedel, och en del av dessa kan utvinnas från jordbruket. Vi ser idag bussar från Flygbussarna och Upplands Lokaltrafik som drivs av svenskodlad rapsolja, och mer sådant kommer.

Alltså borde vi slå vakt om den jordbruksmark som finns i vårt land, speciellt den bördiga uppländska myllan det här handlar om. Visst finns det platser där man kanske inte kan undvika att bebygga en del åkrar. Städer som Lund och Malmö, och i viss mån även Uppsala, har svårt att bygga utan att ta en del åkrar i anspråk. Men här i vår kommun finns det ju ganska mycket annan mark att tillgå. Och inte minst symbolvärdet i det här projektet borde avskräcka. Vilka signaler sänder man ut genom att rulla ut betong och asfalt på en bit av kommunens bästa åkrar?

Och är det verkligen vi i Folkpartiet Liberalerna som ensamma skall få kämpa mot de här krafterna? Finns det inget annat grönt parti i kommunen?

Märstavinter med nordlig trikolor



 Nu när vintern tycks vara på väg bort kommer en liten vinterbild från det vackra Märsta. Det gamla huset på bilden har numera blivit scoutstuga.. Innan dess bedrevs här skolverksamhet för elever som behövde vara i mindre grupper. Tyvärr finns det ofta en motvilja bland socialdemokrater mot att erkänna att inte alla elever alltid mår bäst av att vara i vanliga klasser. Det är en missriktad välvilja, som utgår från oviljan att erkänna olikheter. Man är rädd för att någon skall känna sig utpekad, och inser inte att det är fatalt både för den elev som inte klarar situationen i en vanlig klass, och för resten av klassen som inte får arbetsro.

I huset bodde en gång en skolkamrat till mig, som fick flytta iväg eftersom huset skulle rivas. Det var närmare 40 år sedan, och huset står kvar än idag. Vi får vara glada över att politikerna inte var så effektiva då. Nu kallas dess trädgård Äppelparken, och är platsen för den populära visfestivalen i Märsta varje sommar. För oss Folkpartister som gärna vill stärka Märstas identitet som trädgårdsstad är det här ett utmärkt exempel på hur det borde se ut på fler ställen. Det är just den här blandningen av hus från olika tidsåldrar, parker, trädgårdar och småskalighet som är nyckeln till trivsel. Annars är det ofta andra ideal som dominerat i Märsta. Ett av de värsta exemplen är när kommunen ville tvinga ägaren till butikshuset som bland annat inrymmer Rosersbergs golv, mittemot Statoil, att ha samma färg på taket som de omgivande husen. Mer om det en annan dag.

En del kanske undrar över flaggan på radhuset. Det är en flagga som inte alls är ovanlig i våra trakter, då Märsta har blivit hem åt många människor från denna exotiska "republik". Själv har jag aldrig satt min fot där, men avnjuter gärna deras utsökta öl. Det handlar om Republiken Jamtland!

Resegaranti, ordvrängeri, nattmösseprat och äktenskapsfrågan

Den lilla vägbit som fortfarande kallas Fabriksvägen på en del kartor

Så här i vintertider kan man ju tycka ett och annat om kollektivtrafiken. En del dagar brakar det samman totalt, som i torsdags när alla Märstabor helt oväntat under flera timmar tvingades befinna sig i Rosersberg. Dessvärre tycktes SL:s förmåga att skaffa fram ersättningsbussar vara väldigt begränsad. Också taxibolagen tycktes ha svårt att skaffa fram bilar. Så lilla Rosersberg fick under några timmar vänja sig vid betydligt större folkmassor än eljest.

Annars brukar det ju vara SL:s resegaranti som räddar dagen. Det är rätt fantastiskt att kunna ta en taxi och skicka in kvittot till SL och få ersättning! Vid ett tillfälle har jag faktiskt lyckats göra det med 25 elever!

I kväll var det så dags för månadens fullmäktigemöte. Det var ett lite speciellt fullmäktige då vi hade två föredragshållare, professor Kevin Noone och den fascinerande Anders Wijkman, mannen som lyckats med att vara ordförande för Fria Moderata Studentförbundet, europaparlamentariker för KD och en hel del annat. Han lär också ha varit föreslagen som efterträdare till såväl Ulf Adelsohn och Bengt Westerberg som partiledare. Det var i alla fall en hel del tänkvärda kunskaper som förmedlades.

Själva fullmäktigemötet innehöll inga större sensationer. Det mest långvariga ärendet gällde en revisionsrapport om utomhusbadet i Märsta. Oppostionens företrädare Crister Mattsson, Henrik Kelfve och Michael Harvey ville få till en debatt om att kommunen struntat i lagen om offentlig upphandling, medan Anders Johansson envist undvek sakfrågan med en hänvisning till att oppositionen aldrig yrkat avslag för ett förslag i kommunstyrelsen, utan bara skrivit ett yttrande. Det blev en lång debatt om skillnaden mellan yrkande och yttrande, och om vad ordet kritik egentligen innebär. Moderaterna har lagt en interpellation i sakfrågan så nästa fullmäktige ger förhoppningsvis en debatt om sakfrågan.

Vänsterpartiets Petri Peräla hade plötsligt vaknat till, och bland annat skrivit en motion om att föräldrar skulle erbjudas sömnskola för att lära sina barn sova. Det finns ingen hejd på vad Vänsterpartiet anser vara kommunens ansvar. Vad skall följa härnäst? Matskola, toalettskola, krypskola?
Dessutom hade Perälä en till motion som var full av gammalt kommunistsvammel om miljonbonusar och miljardvinster som ställdes mot barnfattigdom. Detta skall bekämpas bl a genom gratis frukostar och mellanmål. Om man nu vill hitta något positivt med sossarnas starka ställning i vår kommun så är det ju att ex-kommunisterna är så få.

Kristdemokraterna som letar efter områden att profilera sig på ville att det bara skall kosta 950 kronor att gifta sig i Sigtuna rådhus, medan alla andra partier ville sätta priset till 1200. Frågan är om det verkligen är en klok idé från ett parti som säger sig vilja slå vakt om äktenskapet att sätta priset så lågt. Den som inte är beredd att satsa 250 kronor till på sitt äktenskap kanske borde överväga att låta bli att gifta sig.

Och nej, jag har fortfarande inte satt min fot i talarstolen. Men den dagen kommer nog.

Och sent på kvällen nås jag om beskedet om Sigtunas placering på listan över de bästa skolkommunerna. Vi slog sex kommuner! Av 289 möjliga! Det blir nog anledning att återkomma till dessa siffror.

Tidningen Nu skriver om Sigtuna!

Ett litet citat från tidningen Nu, det liberala nyhetsmagasinet som jag inte vill undanhålla bloggens läsare:

Sedan Moderaterna och Socialdemokraterna i Sigtuna gjort upp sinsemellan om partistödet, plus att M lagt beslag på alla alliansens gruppledarplatser i styrelser och nämnder, har Folkpartiet beslutat inta en friare roll under mandatperioden.
Först Tunisien, sedan Egypten, nu Sigtuna. Liberalismen har ännu segrar att vinna.


Jag vill också passa på att rekommendera alla att besöka den fina utställningen med grafik av Marjan Gustafsson på Märsta kulturstuga. Den pågår till den 27 februari.

Årets första fullmäktige!





Så har då årets första fullmäktigesammanträde avhållits. Dagordningen var ovanligt kort, och de flesta ärendena rörde medborgarförslag, dvs förslag från vanliga människor, inte sådana som tillhör politikersläktet. Det var många olika förslag, om till exempel att anlägga en rondell på Odensalavägen, sätta upp fler 30-skyltar på Södergatan, eller att dela av strandpromenaden i Sigtuna med ett streck som skiljer cyklister och gående åt. Det sistnämnda beslöt man sig för att göra, de andra förslagen avslogs. Ett annat medborgarförslag som antogs gällde att sätta upp fler bänkar i Sigtuna så att framför allt de äldre som bor i Brännbo skall kunna promenera ner på stan och kunna vila på vägen.

Det är en bra idé att även vanliga människor som inte tillhör något parti skall kunna lägga fram förslag och få dem granskade av kommunens tjänstemän och politiker. Och visst kan en del frågor tyckas futtiga, men det handlar ju om saker som påverkar vardagslivet mer än storpolitiken.

.

Det största ärendet vid sammanträdet gällde dock ett interpellationssvar från Lola Svensson (S), ordförande i Barn- och Ungdomsnämnden. Det var Moderaterna som skrivit en interpellation för att lyfta fram bristerna i kommunens skolor och få veta vad majoriteten gör åt dem. Henrik Kelfve (M) hade laddat upp med mängder av argument för sin sak, och fick en del rätt lama svar från Lola Svensson.

Nu måste väl i rättvisans namn nämnas att majoriteten är väl medveten om skolans brister, och att man tagit en del positiva initiativ. Till exempel har man bjudit in förbundsordförandena i såväl Lärarnas Riksförbund som Lärarförbundet. Förhoppningsvis är det inte bara för att få rubriker och publicitet, utan även för att ta till sig av tankarna hos dem som representerar dem som skall utföra arbetet för en bättre skola. Henrik Kelfve berömde också en del av de förslag som fanns i det program som S la fram inför valet, men påpekade att det mesta var kopierat från alliansen.

Huruvida Lola Svensson verkligen är den mest lämpade personen att leda detta arbete är ju en annan fråga, men det får väl framtiden utvisa. En annan moderat som tog stor plats i talarstolen var Elias Saouk som hade laddat upp med en något annorlunda, och väldigt lång,  Powerpointpresentation som gick tillbaka i tiden och innehöll diverse teser om extremvänsterns (som enligt Saouk föreföll representeras av Anna-Karin Lundström) inflytande i skolpolitiken i kommunen. Majoriteten avstod från att kommentera denna, även om Anders Johansson tycktes något irriterad över att den drog ut på tiden.

Även Sverigedemokraterna har tankar om hur skolan skall förbättras. Lösningen enligt dem heter avskaffande av modersmålsundervisningen, dvs den som tidigare kallades hemspråk. En gång i tiden kallades ju svenskundervisningen i våra skolor för modersmål, men det kan man ju inte göra i vårt mångkulturella samhälle. Det mångkulturella samhället är ju inget som SD värnar om (även om det är lite kul att även deras fullmäktigegrupp innehåller invandrare!). Nu fick SD mothugg från alla möjliga håll, och tyvärr var väl deras motion inte så värst välunderbyggd. T ex hävdade Sören Sundh (SD) först att modersmålet borde ligga utanför skoltid, och när han fick veta att det redan låg utanför det ordinarie schemat fick han ta till nya argument.

Många vittnade om att språk som man kanske inte alls hade trott kunde vara nyttiga sedermera visat sig vara nog så viktiga resurser, och visst är det sant att språkkunskaper alltid är av nytta. Själv har jag talat flytande estniska sedan koltåldern, och innan Estland blev fritt kändes det ju inte som någon större merit. På samma sätt så kan förändringar i omvärlden leda till att olika invandrarspråk visar sig vara viktiga meriter om man vill söka jobb.Men visst har SD en poäng i att man naturligtvis måste kunna svenska för att klara sig i Sverige. Folkpartiet har ju också en gång i tiden fört fram krav på svenskkunskaper för att få medborgarskap och betonat att kvaliteten på svenskundervisningen för invandrare måste höjas.

Bland dem som tog ställning mot SD här var Kurt Pettersson (KD) som i stället hade en annan syndabock, nämligen Genus som ställdes mot familjens betydelse. Anders Johansson låg lågt denna kväll, och noterade själv att det var länge sedan han inte varit uppe i talarstolen förrän halv nio. Och säga vad man vill om Anders Johansson, men det ledde till att debatten inte riktigt lyfte.

Själv tog jag mig inte heller denna gång upp i talarstolen, utan Crister Mattsson, som alltid på ett förtjänstfullt sätt kan tala om det mesta, markerade våra positioner.

Januarimörker i Märsta

Ibland tror man att dygnet har fler timmar än det har. Ibland överskattar man sin egen förmåga. Den här bloggen startades i förhoppning om att tiden skulle räcka till för att uppdatera den regelbundet. Så har det inte blivit. Men nu känns det som om det vore dags att försöka väcka den till liv igen.

Valet gick ju inte så bra här i kommunen. Av någon, för mig fullständigt outgrundlig, anledning är Anders Johansson otroligt populär och sopade hem en storseger trots det sorgliga läge som hans parti befinner sig i på riksplanet. Vi i Folkpartiet Liberalerna fick se vår fullmäktigegrupp krympa ihop ytterligare och får väl inrikta oss på nästa val. Under tiden får vi göra vårt bästa för att rädda vår kommun undan trista miljonprogramsidéer som planerna för Märsta port.

Jag kommer att försöka uppdatera bloggen med jämna mellanrum, dels med bilder, nytagna och gamla från min vykortssamling. Jag kommer att skriva om politik, men också mer allmänt om Märsta. Jag hoppas också få kontakt med läsare, både med synpunkter på bloggen, men också med tankar och idéer om vilken politik jag och FP:s andra ledamöter skall driva i kommunfullmäktige.