Vindkraftsutflykter, tistelräkning och firande av konungen.



I väntan på att min motion skall behandlas.

 Mars månad gick mot sitt slut och ånyo hade kommunens politiska elit samlats kring maktens grytor i den byggnad som går under det pretentiösa namnet Kunskapens hus (ett namn som får mig att tänka på Östtyskland). På dagordningen denna gång stod bland annat kommunens årsredovisning. Detta ledde till en lång och tämligen förutsägbar debatt om huruvida det var acceptabelt att så många av målen på styrkorten, som skall styra kommunens verksamhet, inte var uppfyllda.

Ett annat ärende gällde omfördelning av medel från ett år till ett tidigare år så att man skulle kunna köpa ännu ett vindkraftverk i Skåne. Vi på allianssidan var tveksamma till om det är rätt att spekulera med skattebetalarnas pengar på detta sätt.
Till kvällens höjdpunkter hörde Sverigedemokraten Sören Sundhs anförande i frågan. Av någon anledning tyckte han att det var ett problem att det låg i Skåne (kanske trodde han att Skåne inte var en del av Sverige?) och han ville gärna att kommunens skolbarn skulle ha möjlighet att åka buss och titta på sitt vindkraftverk. Som lärare måste jag dock ifrågasätta värdet av någon timmes bussresa för att se ett vindkraftverk. Vindkraftverk bjuder sällan på några överraskningar. Ibland snurrar de snabbt, ibland långsamt, och ibland inte alls. Så mycket annat brukar inte hända. Till råga på eländet lyckades han röra till det så att han till sist yrkade på att kommunen skulle köpa ett kärnkraftverk vid Upplandskusten! (Kanske var det här Märsta.nu hämtade inspirationen till sitt aprilskämt.)


En annan lång debatt gällde en interpellation av moderaten Sven-Ingvar Holmgren som ställde frågor om äldrevården. Det har nämligen visat sig i undersökningar att missnöjet med äldrevården i vår kommun var mycket större än i nästan alla andra kommuner. Enligt sossarna har man fått helt andra signaler (till exempel hade man fått veckans ros i Sigtunabygden tretton gånger, och aldrig fått veckans tistel!!), och tänker därför genomföra en egen undersökning. Frågan är ju om det inte vore bättre att satsa de pengar en sådan undersökning skulle kosta på att förbättra förhållandena för de äldre, och i stället för att räkna rosor och tistlar ta till sig de jämförelser som redan gjorts.

En diskussion kom också att handla om införandet av Lagen om Valfrihet i äldreomsorgen, LOV. Sossarna menade att det var en stor majoritet av kommunerna som valt att inte införa LOV så här långt. Men Holmgren visade att en stor majoritet av alla kommuner bestämt sig för att de skall ha LOV, alternativt redan infört det. Men i vår kommun kämpar majoriteten mot valfrihet och målar upp Caremaspöken på väggen.

Själv hade jag lämnat in en motion om att kommunen skall starta en kampanj för att locka besökare som skulle kunna utnyttja möjligheten att ta med sin cykel på pendeltåget. Detta skulle ge dem möjlighet att se mer av vår kommun, få frisk luft och motion, och minska belastningen av bilar kring våra sevärda platser. Jag hoppas att motionen kommer att behandlas snart!

En motion som skulle ha behandlats på detta sammanträde var min partikamrat Dan Rosenholms motion om att införa begränsningar för hur fyrverkerier får användas. Tyvärr drog nu sammanträdet ut på tiden så att den inte hanns med. Så det är fritt fram att panga på ett tag till! Och får kommunledningen som den vill kommer inget förbud att komma in i den lokala ordningsstadgan. Den som vill fira det nya året eller hans majestät konungens födelsedag kan dock vara lugn! I motionen föreslås undantag för nyårsafton och Valborg!

Vintrigt fullmäktige med kommunalrådsvrede.

Nu hukar stationen under byggkranen, snart under "skyskrapan".

En kväll i februari när ingen riktigt visste om det var vår eller vinter var det dags för årets andra fullmäktigemöte. I förväg konstaterade vi att det inte verkade vara några tyngre punkter på dagordningen, men eftersom Elias Saouk skrivit en interpellation som skulle besvaras skulle det säkert bli en hel del debatt. Interpellationen handlade om otryggheten i kommunen, ett nog så angeläget ämne.

För den som inte känner till Elias Saouk kan jag nämna att han tidigare varit aktiv socialdemokrat, men numera gått över till moderaterna. Bara detta är nog för att reta upp sossarna, men dessutom har Elias Saouk milt uttryckt en ganska aggressiv debattstil. Denna gång inledde Saouk väldigt strukturerat med en riktigt bra presentation, men i vanlig ordning undvek sossarna att gå i öppen debatt med Saouk, något som det nya oppositionsrådet Olov Holst påpekade. 

Debatten kom sedan mycket att handla om hur stort problemet egentligen var. Enligt statistiken har Sigtuna den fjärde högsta brottsligheten efter storstäderna, medan Anders Johansson och Karolina Windefalk (MP) hävdade att Arlanda snedvrider statistiken. Men Moderaterna visade dock att även om man räknar bort Arlandas andel av brottsligheten så ligger vår kommun mycket illa till.

Ända från Långhundra i Knivsta kommun kan man ta sig med buss till Märsta centrum. Frågan är bara varför.

Själv var jag uppe i debatten och efterlyste mer fokus på skolans betydelse för att motverka brottslighet. Jag menar att det är just under uppväxtåren som värderingar om rätt och fel grundläggs. De flesta får detta med sig hemifrån, men för dem som inte får det är skolans betyldelse väldigt stor. Har man då inte ett skolklimat som präglas av lugn och respekt mot varandra är det väldigt svårt att diskutera värderingar och åsikter. Skolan måste också skarpt markera mot alla brottsliga och andra olämpliga handlingar. Att sedan den som inte får godkända betyg mycket lättare hamnar snett i livet är också en viktig faktor.

Elias Saouk lyckades till slut reta upp Anders Johansson rejält, bland annat genom att antyda att Johansson tillbringat för mycket tid i det socialdemokratiska partihögkvarteret i stället för att ta hand om kommunen. Till sist skrek Johansson "Va fan?" ett par gånger,  och började klaga på presidiet för att de inte avbrutit Saouk. Presidiet ajournerade mötet i tio minuter och uppmanade sedan alla att hålla sig till en bättre ton.

Udda vägskylt på Skogsvägen

Det är lite trist när det spårar ut på detta sätt, och i det här fallet var det nog framför allt Anders Johansson som gjorde sig skyldig till ett övertramp, speciellt när han skällde på fullmäktiges presidium.

Så småningom fortsatte debatten och Dan Rosenholm (FP) tog också till orda och påpekade att sossarna är väldigt pigga på att skylla ifrån sig på andra i stället för att ta sitt ansvar. Även vår tredje ledamot, Crister Mattson var uppe i talarstolen, så vi var riktigt aktiva.

Dan Rosenholm hade också lyckats lämna in tre motioner till mötet, en om fyrverkerier, en om att inrätta två tjänster som stadsarkitekt och en om tider för allmänhetens åkning i ishallen. Annars var det inte mycket av intresse som hände. En motion från Anders Haag (SfS) (som numera lämnat fullmäktige (och som en gång i tiden var gruppledare för FP!)) om att begränsa biltrafiken på Stora gatan hade ovanligt nog bifallits av majoriteten, vilket ju är positivt. En annan motionär var Petri Perälä (V) som envist kämpar för avfallskvarnarna i våra kök, fast kommunens experter säger att kompostering av matavfall är att föredra. Men det är ju bättre att vänsterpartisterna kämpar för avfallskvarnar än för andra vänsteridéer. (Tillägg: Som framgår av kommentarerna nedan var jag lite slarvig, det är rötning och inte kompostering som gäller)

För en gångs skulle tog mötet inte så mycket tid, och klockan hade inte ens slagit tio när mötet var över.

Dragan tar över efter Magnus!

Magnus och Dragan

I onsdags hade Folkpartiet Liberalerna i Sigtuna årsmöte. Det var ungefär 25 intresserade medlemmar som trotsat den bitvis extrema halkan och tagit sig till den idylliska sockenstugan i Sigtuna stad. Där inne sprakade en välkomnande brasa och det bjöds på Janssons frestelse och pajer. Efter en stunds trevlig samvaro var det dags för årsmötesförhandlingarna. Den gamla rutinerade liberalen Mats Holmberg, som jag för övrigt intervjuade för mitt specialarbete i gymnasiet för ett antal år sedan höll i ordförandeklubban.

Vår ordförande, Magnus Öhlander, som mer eller mindre dygnet runt varit engagerad för föreningens bästa hade tackat nej till att bli omvald, och därför måste en ny ordförande väljas. Till Magnus efterträdare utsågs Dragan Perkovic från Märsta, en man som inte bara är liberal utan även en framgångsrik judoutövare som senast vunnit veteran-SM.

Glada liberaler på årsmöte

Till vice ordförande utsågs den viktigaste skolpolitikern i vår kommun, Pernilla Bergqvist från Märsta. Övriga ordinarie ledamöter blev Daniel Hedlund, Börje Lindström och Lars-Göran Mellberg. Suppleanter är Lars Persson, Jessica Sundberg, Andreas Nordh och Anders Molin.

Årsmötet gjorde avbrott för kaffe och tårta, och efter mötet bjöds det på frukt och vin. Jag berättade om fullmäktigegruppens arbete, och det gavs tillfälle att ställa frågor och föra fram synpunkter.

Ta med din egen grej!

Södergatan. Skylten är kvar från en tid när bar var ett enklare lunchhak.

Mitt inlägg om ipadanvändandet i skolan fick ett väldigt genomslag, med många läsare, och också en levande diskussion i kommentarsfältet. Det är väldigt roligt, och det är mycket glädjande att så många människor blir engagerade i en fråga som den här. För visst är det en viktig fråga. I dag har också ett antal ledande folkpartister i olika kommuner i Stockholms län publicerat en debattartikel i Svenska Dagbladet i frågan, och jag instämmer helt med det de skriver. Det handlar ju just om att de nya tekniska hjälpmedlen skall vara ett komplement till pennor och böcker.

En av de frågor som givetvis blir aktuell när man diskuterar införandet av ny teknik gäller kostnaden. Det handlar trots allt om stora pengar, och det i en verksamhet där man ofta har mycket begränsade ekonomiska möjligheter. Ibland räknar rektorer med att satsningar på modern teknik kan locka nya elever, som då bidrar med sin elevpeng. Men det förutsätter att inte grannskolorna hunnit lika långt. Men visst måste det kosta en del, men när många skolor har mycket eftersatta lokaler, och när lärarnas löner halkar efter andras med motsvarande utbildning känns det inte så roligt att pumpa in stora pengar i de internationella dataföretagen.

En lösning på problemet skulle kanske BYOD-metoden kunna vara. Jag har genom bloggen Tidens skiften fått ett tips om en annan blogg, I am all for it! där läraren Marie Linder skriver om hur hennes skola arbetar med denna metod, som tycks ha ett ursprung i Danmark. Den går ut på att eftersom väldigt många elever redan har egna laptops eller surfplattor så kan man uppmana dem att använda dessa i skolan också. BYOD står för Bring your own device. Fördelarna är många, eleverna är redan bekanta med sina apparater, det blir lätt att fortsätta arbetet hemma också, och eleverna kan välja vilken apparat som passar dem bäst. Självklart skall skolan hålla med apparater för dem som inte har egna, men eftersom man kan räkna med att många föredrar sina egna blir kostnaden för skolan lägre. Det blir inte heller så mycket tid som går åt till att instruera eleverna med det tekniska, och inte så mycket behov av support, då det mesta löses hemma.

Märstas nöjeskvarter

Jag tycker att det här verkar vara en klok tanke, som dessutom bygger på det för mig självklara antagandet att alla människor är olika, och att inte alla vill ha samma lösningar. Och varför skall vi fortsätta att pumpa in miljoner i dataföretagen för apparater som väldigt många redan har hemma?

Till sist ett stort tack till alla som kommenterade mitt förra inlägg, speciellt till Andreas Nordh om kom med många kloka tankar. Det vore kul att se vad ni tycker om tankarna om BYOD.

Dags att samla in pennor och radergummin till skolbarnen?

Dalgatan igår.

Nu berättas det om att det anordnats en insamling för att köpa en ipad till Jan Björklund. Jag har annars själv tankar på att börja samla in pennor och sudd och skänka till de stackars barn som förvägras använda sådana i Sollentunas och andra skolor. Kanske börjar det bli dags att rädda undan böcker från stundande bokbål också?

I dagens Dagens Nyheter (tyvärr bara i papperstidningen så vitt jag förstår) skriver kolumnisten Mats Lundegård under rubriken Urbota fel om Jan Björklunds uttalanden om läsplattornas utträngande av pennorna från våra skolor. Efter att på sedvanligt vänsterkulturarbetarmanér ha uttalat sitt avståndstagande från Jan Björklunds politik i allmänhet erkänner han att han nu är beredd att närma sig "majoren".



Vadan då detta? Jo, Mats Lundegård tycker att tanken att sluta lära eleverna skriva för hand är "urbota fel". Han skriver: " För ett barn, tror jag, är det avgörande viktigt att faktiskt sitta och stånka och plita med bokstäver som kan sättas samman till ord och meningar." Han fortsätter:
" Det låter sig sägas att alltsammans kan göras med elektroniska maskiner... Att få till egna bokstäver är något alldeles och avgörande annorlunda. Man ska traggla och övervinna de obegripliga hindren.Och landa på en andra sida med den ovärderliga kunskapen. Att kunna skriva själv, egna bokstäver och egna meddelanden. Med papper och penna. Närhelst, också när strömmen har gått och batterierna gått."
Mats Lundegård slutat med "Jag ska stolt marschera under hans (Björklunds) banér i denna strid. I allt övrigt får han reda sig utan mig."

Jag har själv haft tillfälle att diskutera paddanvändandet i skolan med en del teknikentusiaster på sistone. En av dem kom med det träffande exemplet att det nog en dag för länge sedan satt några män i en grotta som diskuterade huruvida man skulle gå över till lertavlor i stället för stentavlor. På samma sätt satt någon annan senare och diskuterade om man skulle gå över till papyrus i stället för lertavlor. Han gjorde sedan en jämförelse med hur vi sitter och diskuterar om man skall gå över till ipad i stället för papper och penna. Också Public Service i Godmorgon världen var inne på ett liknande tema med, visserligen ganska roliga, porträtt av Björklunds anfäder. Förvisso intelligenta och tänkvärda liknelser.

Utsikt mot Husby-Ärlinghundra

Men jag vågar påstå att den klokaste mannen i grottan, och senare på andra håll, inte var den som direkt kastade bort sina gamla redskap när han fick syn på något nytt. Kanske var lertavlan eller papyrusen inte den första nya uppfinningen som tagits fram, kanske hade man provat nya saker som inte fungerade. Nej, den klokaste var den som kritiskt provade det nya, pekade på dess brister, och använde det nya parallellt med det gamla. Och även när man mer och mer gått över till det nya så sparade den kloke det gamla och använde när det passade bättre.

Att som i Sollentunafallet förvägra barnen rätten att använda pennor och papper i ettan (utom dem vars kloka föräldrar låter dem göra det hemma) för att inte förrän efter två år få använda dem låter som en tokig taktik. Men visst kan det vara bra med ipad. Jag har pratat med flera lärare som arbetar på skolor där ipad används flitigt och jag har även egna erfarenheter av införande av ipad och ny teknik i skolan. Många är entusisastiska, men många pekar också på brister. Till exempel introduceras den nya tekniken ofta utan att lärarna fått tid till förberedelser. Det finns skolor där man delar ut ipads till alla elever utan att lärarna själva fått chansen att vare sig prova på att använda dem, ännu mindre fundera över hur de skall integreras i undervisningen.

Lärare berättar om hur det blivit tystare i klassrummet, och det är ju bra. Men tystnaden beror ofta på att de elever som förut störde nu sitter och spelar spel på sina läsplattor. Det kan ju vara skönt för de elever som tidigare stördes av prat och oro, men frågan är om det är så dessa problem skall lösas. Men visst finns det elever som blivit mer motiverade att arbeta med den nya tekniken. Fast i många fall har entusiasmen avtagit efter ett tag, och så småningom glömmer många elever till och med att ta med sina plattor (lagom till att lärarna lyckats hitta på bra användningsområden).

Ännu allvarligare är att ett stort flertal elever blivit mer stillasittande. Redan tidigare satt eleverna stilla vid sina datorer efter skolan. Nu sitter man också på håltimmar och raster och spelar spel eller kollar Facebook. En kollega berättade om en elev som beklagade sig över att ingen längre pratar med varandra på rasterna.

Men jag måste framhålla att jag inte alls är teknikfientlig. För mig är det närmast otänkbart att sitta och skriva en längre text för hand, och jag tycker att alla elever bör få tillgång till modern teknik för att till exempel skriva, och givetvis för att söka information på nätet. Och det är ju tack vare den nya tekniken som du nu sitter och läser det jag skrivit. Däremot tror jag att skolan har en viktig uppgift dels i att lära eleverna skriva läsligt för hand, dels i att vänja eleverna att läsa riktiga böcker. Det som oroar mig är att det finns en sådan fundamentalism i den här frågan. Om man vågar ifrågasätta de tokigaste kasta-bort-alla-böcker-och-pennor-tankar så betraktas man av vissa som ett fossil.

Sätunaparken

Att sedan en ipad knappast är den mest lämpade apparaten för att skriva längre texter är ju också en synpunkt som man ibland glömmer bort. Det handlar ju om en surfplatta, en bra uppfinning för att surfa, skriva kortare meddelanden och inte om en riktig dator som är lämpad för att skriva texter. På många skolor har eleverna inte längre tillgång till riktiga datorer eftersom man i sin iver att köpa ipads till alla har prioriterat bort dessa.

Nu när politiker av skiftande kulörer försöker verka moderna och visionära, och skolledare gör sitt yttersta för att profilera just sin skola med något nytt hjälpmedel tror jag det är bra att det finns lärare, föräldrar och politiker som vågar stå för förnuftet. Visserligen får man stå ut med att kallas fossil. Å andra sidan är ju fossil både vackra och har stått emot årtusendena betydligt bättre än så mycket annat.

Årets första fullmäktige, och andra begivenheter.

Förra veckan var en intensiv vecka. Förutom arbetet på skolan, och en dags busskörande så var jag i Sigtuna och deltog i en miljödag för kommunstyrelsen och chefer och en del andra anställda i kommunen. Det var en givande dag, även om jag blev lite avskräckt när jag kom dit och möttes av en superhurtig kvinna vid namn Jessica Cederberg Wodmar som ledde det hela under käcka tillrop som "Härligt!". Det påminde lite för mycket om Ulf Ekman, och var lite svårsmält speciellt en tidig vintermorgon. När man dessutom var tvungen att resa sig upp och göra vågen var det nära att jag gick hem.

Utsikt från Arlandavägen mot Husby idag.

Men det var tur att jag höll mig kvar. Resten av dagen var betydligt mer givande, och upplägget var riktigt bra. Vi delades in i varierande små grupper som fick gå runt till olika datorer där man fick komma med förslag om hur miljömedvetandet skulle kunna ökas, hur man skulle kunna spara energi i de kommunala lokalerna, hur kommunens transporter skulle kunna bli mer miljövänliga, hur man kan få fler att åka kollektivt etc. Kort sagt, bra frågor som blev extra intressant att diskutera i dessa grupper som ändrades flera gånger. Dessutom var arbetssättet bra, där man fick skriva in sina synpunkter på datorerna efter att ha tagit ställning till vad de andra grupperna tyckt.

Att Stora Brännbo dessutom är ett väldigt trevligt ställe med utsökt mat gjorde inte saken sämre. Så det var en bra dag, även om det var svårt att låta bli att äta för mycket. Och det är ju inte speciellt bra för miljön om maten måste kastas bort heller.

Även torsdagskvällens kommunfullmäktige inleddes i miljöns tecken. Två herrar från "Tankesmedjan i uthållighetsfrågor i Sigtuna kommun" hade fått 30 minuter till sitt förfogande för att presentera vad man kommit fram till. Dessvärre tycktes de ha glömt sina klockor hemma, men det fanns en hel del tänkvärt i det de sa, även om mycket var sådant som man hört förut. Jag är nog av uppfattningen att man bör hålla sig till den tid man blivit tilldelad, men lyckligtvis var nu detta fullmäktigemöte inte av det längre slaget.

Utsikten i framtiden? Redan nu ser det ut så från "fel" vinkel.

Jag lämnade in en motion som initierats av Pernilla Bergqvist och som handlade om att införa lektorstjänster i kommunen. Det är en angelägen fråga och eftersom regeringen nu skapat möjligheter för lärare att vidareutbilda sig till lektorer är det viktigt att vi i vår kommun stödjer detta. Det handlar dels om att enskilda lärare skall få möjligheter att utvecklas i sitt yrke, men även om att hela skolan skall få glädje av kompetenshöjningen.

Annars handlade kvällen viktigaste ärenden om ett medborgarförslag om väg 263 norr om Sigtuna. Förslaget innehöll olika åtgärder, men det som framför allt kom upp till diskussion gällde byggandet av cykelbanor. Vi i Folkpartiet menade att man borde invänta den stråkstudie som genomförs, och yrkade på bordläggning, medan Anders Johansson lovade att lägga upp 50% av kostnaden, men menade att det var alliansens sak att utverka resterande 50% från staten, eftersom alliansen innehar regeringsmakten. Det är nu inte helt enkelt att få fram dessa pengar från staten då detta knappast är den enda väg där det finns stora behov av att bygga gång- och cykelvägar.

Kvällens andra större ärende gällde det så kallade Valsta backe, en del av det bostadsområde som kallas Märsta port. Märsta port har blivit känt även utanför vår kommun eftersom planen så uppenbart är en produkt av en annan tid, det formligen osar miljonprogramsbetongtristess över den. För närvarande är den uppskjuten eftersom Länsstyrelsen inte accepterar trafiklösningen med utfart på 263:an. Men Valsta backe ligger på andra sidan Valstavägen och har en annan utfart. Nu är planen på ett stadium där man inte direkt tar ställning till vilken utformning husen skall ha, och det får väl ses som ett positivt tecken att majoriteten efter kritik gått med på att sänka hushöjden från 30 till 24 meter.

Något anmärkningsvärt var att enmandatspartiet Centern, som hittills aldrig anmält avvikande åsikt från resten av majoriteten, nu deklarerade att man hade föredragit hushöjden 30 meter. Men det är roligt att Centern visar lite självständighet, även om jag hellre hade sett det i fråga om byggandet på åkermarken mellan Arlandavägen och Husby kyrka.

Och apropå Centern, ni har väl läst debatten om Folkpartiets oberoende som initierats av Centern i Märsta.nu? Om inte så finns länken här.

Har börjat hämta mig efter femton timmar i kommunfullmäktige!

Utsikt från Kanonkullen mot Södergatan

Ibland undrar man ju vad man håller på med. Hur vettigt är det att tillbringa en hel dag, och en hel kväll därtill på ett kommunfullmäktigemöte? Förra torsdagen var det nämligen dags för årets höjdpunkt för kommunpolitikerna (en grupp som jag av någon underlig anledning har väldigt svårt att se mig själv som medlem av, fast jag ju faktiskt är det). Det handlade om årets budgetmöte, ett möte som började klockan 9.00 på morgonen och slutade vid 00.30.

På detta möte antas verksamhetsplanen och budgeten som styr arbetet i kommunen under de kommande tre åren. Dessutom antas en plan för bostadsbyggandet under de kommande åren. Det handlar alltså om viktiga frågor, men den intressanta frågan är om det långa mötet bidrar till klokare beslut.

Vårt parti är litet och har inte resurser att parallellt med våra arbeten utarbeta ett heltäckande förslag, så därför hade vi koncentrerat oss på vissa områden som vi ansåg vara viktigare än andra, och som vi hade mer specialkunskaper om. Vi har till exempel ingen ledamot i Kultur- och fritidsnämnden, och då är det svårt att vara insatt i dessa frågor.
Vi bestämde oss för att koncentrera oss på Barn- och ungdomsnämnden, Bygg- och trafiknämnden, Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden samt Äldre- och omsorgsnämnden (är det bara jag som tycker att våra nämnder har otympliga namn?)

De två viktigaste frågorna för oss är dels att få en skola som gör att våra barn och ungdomar går ut i livet med ordentliga kunskaper. Den andra frågan gäller hur de som har ett långt liv bakom sig skall få en värdig ålderdom. Vi menar att kommunen måste koncentrera sig på dessa grupper i stället för att kasta ut pengar på att bygga ytterligare sporthallar och simhallar. Vi anser också att det just nu är angelägnare att tillföra mer pengar till skola och äldrevård än att sänka kommunalskatten som de andra borgerliga partierna (förutom Centern som ju i vår kommun hamnat i det andra lägret) tycker. Visst är vår kommunalskatt hög, och visst är det vår önskan att den skall sänkas på längre sikt, men just nu är det inte lämpligt. Vi får ju också komma ihåg att alla löntagare fått sänkt skatt tack vare regeringens politik.

Jag vet inte hur denna skylt och dess placering skall tolkas, men den gör mig orolig.

Vi i Folkpartiet valde att lägga fram en egen budget, där vi liksom majoriteten föreslog oförändrad skatt, men framförde egna förslag kring hur pengarna skulle användas. Ett av våra förslag gällde lärarlöner. Jag återkommer inom kort med mer om vad vi föreslog och hur mötet avlöpte.