 |
| Dalgatan igår. |
Nu berättas det om att det anordnats en insamling för att köpa en ipad till Jan Björklund. Jag har annars själv tankar på att börja samla in pennor och sudd och skänka till de stackars barn som förvägras använda sådana i Sollentunas och andra skolor. Kanske börjar det bli dags att rädda undan böcker från stundande bokbål också?
I dagens Dagens Nyheter (tyvärr bara i papperstidningen så vitt jag förstår) skriver kolumnisten Mats Lundegård under rubriken Urbota fel om Jan Björklunds uttalanden om läsplattornas utträngande av pennorna från våra skolor. Efter att på sedvanligt vänsterkulturarbetarmanér ha uttalat sitt avståndstagande från Jan Björklunds politik i allmänhet erkänner han att han nu är beredd att närma sig "majoren".
Vadan då detta? Jo, Mats Lundegård tycker att tanken att sluta lära eleverna skriva för hand är "urbota fel". Han skriver: " För ett barn, tror jag, är det avgörande viktigt att faktiskt sitta och stånka och plita med bokstäver som kan sättas samman till ord och meningar." Han fortsätter:
" Det låter sig sägas att alltsammans kan göras med elektroniska maskiner... Att få till egna bokstäver är något alldeles och avgörande annorlunda. Man ska traggla och övervinna de obegripliga hindren.Och landa på en andra sida med den ovärderliga kunskapen. Att kunna skriva själv, egna bokstäver och egna meddelanden. Med papper och penna. Närhelst, också när strömmen har gått och batterierna gått."
Mats Lundegård slutat med "Jag ska stolt marschera under hans (Björklunds) banér i denna strid. I allt övrigt får han reda sig utan mig."
Jag har själv haft tillfälle att diskutera paddanvändandet i skolan med en del teknikentusiaster på sistone. En av dem kom med det träffande exemplet att det nog en dag för länge sedan satt några män i en grotta som diskuterade huruvida man skulle gå över till lertavlor i stället för stentavlor. På samma sätt satt någon annan senare och diskuterade om man skulle gå över till papyrus i stället för lertavlor. Han gjorde sedan en jämförelse med hur vi sitter och diskuterar om man skall gå över till ipad i stället för papper och penna. Också Public Service i Godmorgon världen var inne på ett liknande tema med, visserligen ganska roliga, porträtt av Björklunds anfäder. Förvisso intelligenta och tänkvärda liknelser.
 |
| Utsikt mot Husby-Ärlinghundra |
Att som i Sollentunafallet förvägra barnen rätten att använda pennor och papper i ettan (utom dem vars kloka föräldrar låter dem göra det hemma) för att inte förrän efter två år få använda dem låter som en tokig taktik. Men visst kan det vara bra med ipad. Jag har pratat med flera lärare som arbetar på skolor där ipad används flitigt och jag har även egna erfarenheter av införande av ipad och ny teknik i skolan. Många är entusisastiska, men många pekar också på brister. Till exempel introduceras den nya tekniken ofta utan att lärarna fått tid till förberedelser. Det finns skolor där man delar ut ipads till alla elever utan att lärarna själva fått chansen att vare sig prova på att använda dem, ännu mindre fundera över hur de skall integreras i undervisningen.
Lärare berättar om hur det blivit tystare i klassrummet, och det är ju bra. Men tystnaden beror ofta på att de elever som förut störde nu sitter och spelar spel på sina läsplattor. Det kan ju vara skönt för de elever som tidigare stördes av prat och oro, men frågan är om det är så dessa problem skall lösas. Men visst finns det elever som blivit mer motiverade att arbeta med den nya tekniken. Fast i många fall har entusiasmen avtagit efter ett tag, och så småningom glömmer många elever till och med att ta med sina plattor (lagom till att lärarna lyckats hitta på bra användningsområden).
Ännu allvarligare är att ett stort flertal elever blivit mer stillasittande. Redan tidigare satt eleverna stilla vid sina datorer efter skolan. Nu sitter man också på håltimmar och raster och spelar spel eller kollar Facebook. En kollega berättade om en elev som beklagade sig över att ingen längre pratar med varandra på rasterna.
Men jag måste framhålla att jag inte alls är teknikfientlig. För mig är det närmast otänkbart att sitta och skriva en längre text för hand, och jag tycker att alla elever bör få tillgång till modern teknik för att till exempel skriva, och givetvis för att söka information på nätet. Och det är ju tack vare den nya tekniken som du nu sitter och läser det jag skrivit. Däremot tror jag att skolan har en viktig uppgift dels i att lära eleverna skriva läsligt för hand, dels i att vänja eleverna att läsa riktiga böcker. Det som oroar mig är att det finns en sådan fundamentalism i den här frågan. Om man vågar ifrågasätta de tokigaste kasta-bort-alla-böcker-och-pennor-tankar så betraktas man av vissa som ett fossil.
 |
| Sätunaparken |
Nu när politiker av skiftande kulörer försöker verka moderna och visionära, och skolledare gör sitt yttersta för att profilera just sin skola med något nytt hjälpmedel tror jag det är bra att det finns lärare, föräldrar och politiker som vågar stå för förnuftet. Visserligen får man stå ut med att kallas fossil. Å andra sidan är ju fossil både vackra och har stått emot årtusendena betydligt bättre än så mycket annat.
11 kommentarer:
Jag läste med stort intresse och kan inte låta bli att hålla med dig. Nu drar jag mig tillbaka och försöker lösa korsord innan jag somnar. Då går det åt både penna och suddgummi.
En av de bästa inläggen i hela den här debatten.
Jag blir snudd på riktigt upprörd när jag hör hur vissa argumenterar för ipad mot penna.
Det tror jag vore en än värre katastrof om detta blev sanning överallt.
det är bara att hålla med. pennor till alla, skulle inte klara mig utan dem själv så. teknik kan inte ersätta kännslan av att öppna en ny bok.
Det är väl ingen som har menat att barnen INTE ska använda pennor också. Det intressanta i sammanhanget är väl snarare den enorma teknikfientlighet och den "allt var bättre förr-mentalitet" som vår skolmnister har uppvisat. För några år sedan handlade mycket om mobilförbud i skolan. Mobilen är det som min son använder sig av för att hitta svar på de frågor han har. Han använder de redskap som funkar bäst. Han har ett väldigt öppet sinne, till skillnad från vår skolminister.
Simba, jag önskar att du hade rätt. Men så här står det i DN-artikeln:
"Satsningen väckte till en början en viss skepsis bland föräldrar när de fick veta att barnen fick penna och papper för att skriva bokstäver först i tvåan."
Det är tyvärr så att mobiler, som givetvis är utmärkta redskap för att söka kunskap, också kan användas för så mycket annat. Och för den elev som har svårt med koncentrationen är det inte alltid lätt att hantera alla frestelser.
Men snälla - I-pad är ju inte tänkt att ersätta papper och penna. Det handlar ju bara om i vilken ordning man lär sig det ena och det andra. Varför skall barnen sitta och ödsla tid med att forma bokstäver när deras motorik inte är färdig för detta? Istället använder man andra metoder och låter skrivandet vänta. Är det verkligen så kontroversiellt?
Jag skulle vilja jämföra detta med läsmetoden LTG (läsning på talets grund)vars upphovskvinna Ulrica Leimar blev väldigt "mobbad" på sin tid = 70-tal. Men min son som lärde sig läsa med den metoden kunde snart nog stava till ord som astronaut som intresserade honom medan mor och far inte var lika intressanta ord och alltså fick vänta. Det är inte farligt med nytänkande och särskilt inte om man noga följer upp resultaten.
Jag tror inte man kan säga att barnens motorik i sex-sjuårsåldern inte skulle vara mogen för att forma bokstäver. Det finns enstaka barn som det stämmer in på, men inte på de flesta.
Och jag är inte mot alla nymodigheter, men man måste ändå vara försiktig när man utsätter små barn för oprövade metoder.
"Att sedan en ipad knappast är den mest lämpade apparaten för att skriva längre texter är ju också en synpunkt som man ibland glömmer bort. Det handlar ju om en surfplatta, en bra uppfinning för att surfa, skriva kortare meddelanden och inte om en riktig dator som är lämpad för att skriva texter."
Det kan jag fullständigt hålla med om, men det är ett relativt lättlöst problem. Allt som krävs är ett externt tangentbord till plattan.
Det stora problemet med surfplattor är väl annars att det finns tämligen begränsat med resurser jämfört med vad det finns till en laptop, särskilt när man börjar komma in på en mer ämnesspecifik nivå. Fast om man bara ger det upp till 5-10 år lär det nog finnas interaktiva versioner av en hel del av skolans läromedel. (Och här tänker jag i första hand på 7-9 då det är inom den sektorn jag själv är verksam.)
I dagsläget är det förmodligen främst lärarna som kan ha mest nytta av surfplattor, givet att de har en projektor i klassrummet. De användbara apparna blir fler och fler och bättre och bättre. Åtminstone gäller det för iOS, men jag kan inte annat än tänka mig att det motsvarande gäller för andra OS också.
Samtidigt finns det redan nu en del fördelar med iPads jämfört med laptops, dock är det kanske inte riktigt rätt sorts fördelar. Dvs. det är sällan IKT-pedagogiska fördelar.
Den främsta torde vara att man kan starta upp den på nolltid jämfört med de minuter det tar med en laptop. En annan är att det är lättare från skolans sida att göra den mer till en nyttoprodukt och då begränsa tillgången till spel och liknande, det är bara att göra så att eleverna själva inte kan installera appar.
Fast för att återgå till det egentliga ämnet, iPads, laptops etc kan vara alldeles fantastiska, inte minst för att de till hyfsat stor del på sikt ska kunna ersätta läroböcker, som ofta är slitna eller egentligen borde bytas ut till en senare upplaga. De är dock inte lika fantastiska när batterinivån sjunker ner till noll eller de är i behov av en reparation. Då är de inte längre lika fantastiska, då är de bara en oanvändbar klump. (Och tro mig, de går sönder, och det sker avsevärt oftare än vad man i regel tror.)
I de lägena är det inte så dumt att ha tillgång till en fysisk bok, en penna, ett suddgummi och ett anteckningsblock. Precis som du skriver finns det tillfällen då den ena tekniken fungerar bättre än den andra, och det gäller helt enkelt att välja rätt teknik vid rätt tillfälle.
Och som en liten fotnot till det, det är en klar majoritet av min skolas nior som har valt att skriva uppsatsdelen till det nationella provet i svenska på sina laptops jämfört med för hand.
Tack, Andreas Nordh för din långa och intressanta kommentar!
Jag är medveten om att man kan koppla ett externt tangentbord till ipaden, och då få ett välfungerande skrivhjälpmedel. Men det är tyvärr inte vanligt att man har det på de skolor jag känner till.
Jag håller med om det du skriver, och i likhet med de nior du nämner som väljer att skriva sitt nationella prov på laptopen skulle jag inte för en sekund välja att skriva för hand. Men ett val förutsätter ju att man fått lära sig och fått träna på att skriva för hand.
Vad gäller läroböcker så tror jag också att man i framtiden mer går över till att ha dem i datorn, men jag tror att den fysiska boken också har sina fördelar, men kanske mer när det gäller skönlitteratur än rena läromedel.
Kort sagt, jag välkommnar utveckling men den bör ske med sans, och framför allt måste man tänka först och handla sedan. Att kasta ut ny teknik först, och sedan börja fundera över vad man kan använda den till är fel väg.
Jag tar tacksamt emot bra förslag på hur man använder ipads i undervisningen. Skriv gärna till hendriknyman@hotmail.com
"Kort sagt, jag välkommnar utveckling men den bör ske med sans, och framför allt måste man tänka först och handla sedan. Att kasta ut ny teknik först, och sedan börja fundera över vad man kan använda den till är fel väg."
Det håller jag fullständigt med om, och det känns verkligen tragiskt när man läser önskemål om bra appar att använda till skolans nyinköpta iPads då de inte riktigt vet hur de ska använda dem.
IKT-verktyg kan vara toppen, givet att det finns ett tydligt syfte.
IKT-verktyg kan å andra sidan vara botten, om man främst använder det som en marknadsföringsgrej för att locka till sig elever.
Vad gäller iPads i undervisningen så läser jag den här australienska bloggen med stort nöje: http://appsineducation.blogspot.com
Skicka en kommentar