Partiet som förstått att skolan inte blir bättre av att lärarna blir inlåsta!

Att skolan kommer att bli en viktig valfråga råder det ingen tvekan om. Inte heller råder det någon tvekan om att just Folkpartiet är det parti som mer än något annat lyft upp skolfrågorna till att bli så betydelsefulla. Men hur skall man då få skolan att bli bättre? En viktig förutsättning för att det verkligen skall bli bättre är givetvis att man har lärarna med sig. Och det finns en fråga där de allra flesta lärare är överens. Det gäller lärarnas arbetstider.

Eftersom läraryrket inte är vilket kontorsyrke som helst, utan handlar om det dagliga mötet mellan läraren och eleverna, ett möte som kan se ut på väldigt olika sätt beroende både på lärarens personlighet och på vilka elevgrupper han eller hon möter, så krävs också en flexibilitet ifråga om arbetstider. Klockan tre på eftermiddagen, efter flera jobbiga lektioner är man ofta ganska slut i huvudet.

Det nuvarande arbetstidsavtalet medför att man ofta kan gå hem då, och i stället har man frihet att själv disponera tio och en halv timme i veckan. Kanske vill man hämta barnen på dagis, laga mat, lägga barnen och sedan i lugn och ro med en kopp ångande te planera hur man på bästa sätt skall förklara för sin klass hur bergskedjor uppstår. Kanske är det en långpromenad med hunden som är bästa tillfället att fundera över hur jag skall lösa konflikterna mellan grupperingar i min klass.

Men för en annan lärare kan det se ut på ett helt annat sätt. En del tycker att det ger mer att stanna efter lektionerna och planera tillsammans med sina kollegor. Nu har vi friheten att själva avgöra hur vi skall göra, och denna flexibilitet gör att lärarna kan göra ett så bra jobb som möjligt.

Men tyvärr finns det de som ser detta som ett problem. Alltför många rektorer vill ha kontroll över lärarna hela deras arbetstid. Ett stort antal kommunala skolchefer (lyckligtvis inte Sigtuna kommuns) skrev nyligen ett upprop i DN där de krävde kontrollen över lärarnas tid. Politiker, tyvärr från båda blocken, i organisationen Sveriges kommuner och landsting vill lägga tyngdpunkten i lärarnas avtalsförhandlingar på att låsa in lärarna i skolorna 40 timmar i veckan.

Men det finns ett parti som har förstått att man för att kunna genomföra positiva förändringar i skolan måste ha lärarna med sig, ett parti som förstått att läraryrket är ett kreativt yrke, ett yrke som måste ges frihet för att kunna blomma ut. Det partiet heter Folkpartiet. Vår företrädare i SKL:s lärarförhandlingar, Lennart Gabrielsson har lämnat förhandlingarna i protest mot att man fixerat sig så på att ändra arbetstiderna. Förhoppningsvis kommer fler alliansföreträdare att börja fundera över det vettiga i att köra över en nästan enig läraropinion i denna fråga.

Bloggaren Runo Johansson har också skrivit om detta och ser detta krav på att lärarna ständigt skall finnas i skolan som ett uttryck för den socialdemokratiska synen på skolan, nämligen att skolan i första hand skall ge eleverna omsorg, kunskap är mindre viktigt.

Riktigt skrämmande är ju Vänsterpartiets utbildningspolitik som ju kan komma att vara en del av regeringens om den rödgröna röran tar över. Betyg, läxor och ämneskunskaper ses här som något förlegat som hör det förgångna till. Och visst blir sannolikheten större att man röstar på partier som Vänsterpartiet (eller Sverigedemokraterna) ju mindre man kan om världen och samhället...

Att få åldras tillsammans

Tänk dig att du blir gammal tillsammans med den du älskar. Efter ett långt liv tillsammans har ni fått förmånen att åldras tillsammans. Många får ju tyvärr aldrig uppleva detta eftersom den man älskar plötsligt rycks bort, och man får leva med minnena. Men även om man nu får uppleva den ynnest det är att vara tillsammans på ålderns höst så kan det mycket väl bli så att den ena av er blir dement eller sjuk på annat sätt. Att då tvingas flytta isär, att få se sin livskamrat flytta till ett äldreboende där du själv bara får hälsa på måste kännas rätt fruktansvärt. Jag tror inte heller att den dementa blir bättre av att förlora den nära kontakten med sin make eller maka, snarare borde detta kunna bidra till att hålla kvar minnen och kontakten med verkligheten. Se detta inslag från SVT om ett sådant fall. (Kan du se det utan att bli berörd så borde du kanske rösta på ett annat parti än Folkpartiet).



Folkpartiet liberalerna har nyligen presenterat en rapport om möjligheterna för äldre att bo tillsammans om bara den ena bedöms ha ett vårdbehov. I hela 76% av de kommuner som svarat garanteras inte att man får bo tillsammans. I en del av dem får man aldrig bo tillsammans, i andra, som Sigtuna, varierar det från fall till fall. För oss är det här en viktig fråga, och vi kommer att arbeta för en nationell parboendegaranti som innebär att ingen skall tvingas separera på äldre dar. I väntan på en sådan nationell garanti tycker vi att vi borde ha en kommunal parboendegaranti, så att alla äldre skall kunna känna tryggheten att man inte kommer att tvingas dela på sig.

Här på bilden ser vi ordföranden i Folkpartiet Sigtuna, Magnus Öhlander, en av våra partiveteraner Dolly Kündig, verksamhetschefen för det nya äldreboendet vid Ymerplan, Anette Josefsson och en av våra riksdagsmän för Stockholms län, Gunnar Andrén. Bilden är tagen i samband med en pressträff som vi anordnade i samband med att rapporten kom ut. På äldreboendet vid Ymerplan finns det möjligheter att öppna mellandörrar mellan lägenheterna för att möjliggöra parboende, något som givetvis är mycket positivt.

Natur och frihet!

Vykortet ovan visar hur Märsta kunde se ut på sextiotalet när naturen fortfarande var ganska orörd runt samhället, medan höghusen började växa upp som svampar ur den uppländska myllan. Men fortfarande har vi nära till landsbygden runt omkring. Det är lätt att ge sig ut med skidorna på åkrarna mot Odensala (tack vare att de tokiga planerna på att bygga en väg norr om Märsta hamnat i sophinken), eller med cykeln på småvägarna runt Husby kyrka.

För den som bor i Valsta och Steninge ligger skogarna i Rävsta och mot Rosersberg inte långt borta. Också i samhället finns det gott om grönska. Harar och rådjur är vanliga besökare, inte alltid till villaägarnas glädje. Men just den här närheten till naturen är ju en av fördelarna med att bo i vår kommun, och även om en del kanske hellre skulle vilja bo närmare storstaden så finns det många som uppskattar detta.

Men det finns även andra vilda djur i kommunen. Under en skogspromenad i höstas stod jag själv öga mot öga med en älg, en lite omskakande upplevelse. I de östra kommundelarna finns en hel del vildsvin, och eftersom två lodjur blivit påkörda av tåg i slutet på förra året kan man dra slutsatsen att det nog finns en hel del sådana också.

Huruvida det också finns bäver vet jag inte, men att de finns i vår södra grannkommun, Upplands Väsby, råder det ingen tvekan om. Bävrarna tycker liksom människorna om träd, men bävrarna ser träden som potentiellt material för dammar och saknar känsla för hur parkmiljö bör se ut. Här några bilder från bävrarnas härjningar denna vecka:

Det är alltså inte helt enkelt att ha vildmarken inpå sig, men visst har det sin charm. Även om vi tycker att vi bor i ett väldigt tättbefolkat område jämfört med resten av landet så har vi en nära relation med naturen som jag tycker det är viktigt att slå vakt om. Visst måste vi tillåta förtätning av våra tätorter, men det måste ske med en viss varsamhet så att de kvaliteter som finns i boendet här inte äventyras. Och även om de östra kommundelarna till stor del störs av buller från Arlanda så är det min bestämda uppfattning att det finns många fördelar som uppväger en viss bullerstörning. Man måste ha tilltro till människors förmåga att avgöra vad som är bäst för dem. I Miljö- och hälsoskyddsnämnden tvingas vi ibland på grund av gällande regler avstyrka ansökningar från människor som vill bygga hus alltför nära Arlanda. Men för många innebär flygtrafiken betydligt mindre störningar än det skulle innebära att bo i en lägenhet där man hör grannarnas ljud och också måste tänka på vad klockan är när man vill höra sin favoritmusik på hög volym.

Samtidigt är Skepptuna och Lunda ett område med många fördelar. Här kan man bo i en lantlig miljö men ändå ha nära till både Uppsala och Stockholm, för att inte tala om flygplatsen. Här finns en levande landsbygd, en välfungerande skola i Skepptuna, ett rikt föreningsliv och en mycket bra livsmedelsaffär i Lunda. Jag tycker att vi politiker måste underlätta för dem som vill bosätta sig i dessa trakter och försöka påverka reglerna för att göra det möjligt för fler att fatta sina egna beslut.

Vem skall flytta in här?

Det stora huset mitt i bilden ovan är som väl de flesta kommuninvånare känner igen vårt nuvarande kommunhus. Som märstabo finns det tyvärr lite för få karakteristiska hus att identifiera sig med, men det här är ett av dem. Huset har en lång historia, som bland annat kexfabrik, och i min barndom Matsilverfabrik. Jag har själv som skolelev varit där på studiebesök i en slamrig och bullrig fabrik och har kvar en sked vi fick då. 1979 flyttades tillverkningen till Sydkorea och några år senare flyttade alltså kommunkontoret in. Jag misstänker att om fabriken lagts ner tio år tidigare så hade man säkert rivit fabriken och byggt ett modernt hus i stället, men på åttiotalet hade man fått lite mer känsla för historien.

De gamla villorna på Södergatan fanns också kvar i min barndom, men har nu gett plats åt Märsta läkarhus, och flerfamiljshus. Sätunakyrkan från 1940 påminner fortfarande om äldre tider, men annars har det mesta förändrats.

Men tillbaka till kommunhuset. Det är ett vackert hus, och helt klart ändamålsenligt även om det är lite trångt på sina håll. Förhoppningsvis kommer vi i Sigtunaalliansen att sätta vår prägel på verksamheten i denna byggnad under de kommande åren. Vi har ett väldigt gott samarbete med de partier som ingår i alliansen i vår kommun, dvs Moderaterna, Kristdemokraterna, Samling för Sigtuna och så vi Folkpartister förstås. Vi kan bara beklaga att Centern valt att stå utanför, vilket blir lite märkligt när vi samarbetar på riksplanet och i landstinget.

Jag tror att det kan finnas en hel del centerväljare som också tycker att det är märkligt, och jag tror att en hel del av dem kan komma att lägga sin röst på Folkpartiet i kommunvalet. Vi är ett tydligt borgerligt mittenalternativ, och dessutom ett parti som präglas av förnyelse och framåtanda. Men på längre sikt hoppas jag naturligtvis att Centern kommer tillbaka till det borgerliga lägret där de hör hemma. Det börjar bli mer och mer tydligt att vi har två tydliga alternativ i vårt land, ett socialistiskt och ett borgerligt. För oss som tror på individens frihet och rätten att bestämma över sitt eget liv är det ju otänkbart att stödja det socialistiska blocket.

I kommunalpolitiken är inte de ideologiska skillnaderna alltid lika tydliga. Men i frågor som rör valfrihet kommer de fram. Inställningen till friskolor är inte speciellt positiv i den styrande majoriteten, och man vill gärna låta Sigtunahem dominera bostadsmarknaden. För mig som liberal är det självklart att släppa fram privata alternativ, utöver skolan och boendet kan det till exempel gälla äldreboende och hemtjänst. Men det är också viktigt att man har en fungerande kvalitetskontroll så att inte oseriösa aktörer lockas som bara vill ha snabba vinster. Grundprincipen måste dock vara att det är bättre att medborgarna själva får välja än att politikerna bestämmer åt dem.

Låt oss inte falla i miljonprogramsfällan!

Det var på sextiotalet som Märsta växte som snabbast. Nya områden fyllde fälten, allting ordnat i raka rader med likadana hus på de leriga åkrarna. Med tiden har dessa områden vuxit upp och många av dem har blivit trivsamma. På Tingvallavägen som syns på detta vykort från den tid då färgen knappt hunnit torka har man numera klätt in husen i tegel. Eftersom området har skog och villaområde som grannar ser det ganska trivsamt ut, men det känns ändå som ett område med en ganska stor genomflyttning. Alla lägenheter på Tingvallavägen är hyresrätter, vilket ju bidrar till att området inte blir lika stabilt som ett mer blandat område.

Numera har man en lite annorlunda syn på hur ett trivsamt område skall se ut. Det är sällan så mycket räta vinklar, man försöker variera husens utseende och placering, och man vill gärna blanda olika upplåtelseformer och verksamheter. Vad gäller verksamheter så är Tingvalla ändå ganska lyckligt lottat eftersom här finns en hel del annat än lägenheter. Här ligger till exempel vår förnämliga Kulturskola, här finns några pizzerior, frisörer, solarium, internetcaféet Real Online och en loppmarknad. När jag var ung fanns här två livsmedelsbutiker, Tingvallahallen och Simons livs samt en Pressbyråkiosk med Telegraf där man kunde ringa rikssamtal i slutna bås.

När man nu skall bygga ett nytt område, Märsta port, på andra sidan väg 263, på fältet mellan vägen och gymnasiet hoppas jag att man tar till sig lärdomar från de gamla sextiotalsområdena. Om man vill skapa något mer än ett område där människor bor ett tag tills de får tag på något bättre måste man anstränga sig att bygga på ett sätt så att folk trivs. Då krävs hus som är roligare än sextiotalslådorna. Dessutom ligger detta område vid en stor genomfartsväg. Det ställer givetvis krav på att man bygger så att bullret inte stör för mycket, men också så att de förbipasserande får en positiv bild av Märsta. Märstas rykte är inte det bästa, eftersom de områden förbipasserande ser inte är de vackraste.

Men det är också viktigt att området innehåller annat än bostäder och möjligen kontor. Nej, för att binda ihop Märsta och Valsta skulle det behövas verksamheter som lockar människor. Gärna någon restaurang, någon butik som drar kunder. Därför måste detta område byggas på ett helt annat sätt än planerna som Stadsbyggnadskontoret kommit med. När Folkpartiet är med och bestämmer här i kommunen så kommer vi att undvika att falla i miljonprogramsfällan. Hör gärna av er med synpunkter på vad ni tycker att vi skall tänka på när nya områden byggs.

Folkpartiet i Sigtuna står starkt inför valet!

Som bilaga till Sigtunabygden denna vecka medföljer en tidning vid namn Arlanda Tidning. Förutom alla hyllningsartiklar till kommunledningen finns där också en liten artikel om tillståndet i Folkpartiet. Man har nämligen noterat att Folkpartiet har bytt gruppledare ovanligt många gånger under den senaste mandatperioden.

Arlanda Tidning skriver att en del av dessa aktiva har valt att byta parti, och att en del andra, som undertecknad, har bytt parti till Folkpartiet. Nu är Folkpartiet ett idéburet parti, ett parti för dem som aktivt tar ställning för liberalismen. Det var inte så länge sedan som jag själv när jag blev medlem i Kommunal var tvungen att aktivt avsäga mig kollektivanslutning till Socialdemokraterna. Och fortfarande tvingas LO-medlemmar som röstar på andra partier vara med och betala pengar för att stödja ett parti som de inte sympatiserar med. För en socialdemokrat är det naturligt att man inte tilltror människor förmågan att själva ta ställning till hur man vill utforma samhället, utan den som är "arbetare" skall rösta rött.

Vi som är medlemmar i Folkpartiet är det däremot för att vi har kommit fram till att vi står närmast den liberala synen på samhället. Ofta är det ett beslut som vuxit fram, och för en del kan detta kritiska sätt att se på partipolitiken komma att leda till att man byter parti. De ideologiska skillnaderna mellan allianspartierna är ju inte heller milsvida, utan vi har väldigt mycket gemensamt. Själv var jag i min ungdom mycket riktigt aktiv i Moderaterna men det är inget jag skäms för. Folkpartiet är ju också ett parti som har en ganska stor spännvid. Det är något som jag tycker gör vårt parti till ett levande parti. Birgitta Ohlsson och Jan Björklund har inte alltid samma syn på alla frågor, men har ändå väldigt mycket gemensamt. Jag är stolt över att vara medlem i samma parti som dessa båda.

Vi i Folkpartiet kommer inte heller att samarbeta med demokratiskt tvivelaktiga partier. Sverigedemokraterna må vilja framstå som rumsrena, men står för en syn på samhället som vi aldrig kan acceptera. På samma sätt finns det tvivelaktiga krafter på andra sidan. Om det rödgröna blocket vinner regeringsmajoriteten kan Lars Ohly vara minister nästa år. Det är definitivt en man med ett mörkt förflutet. Nu menar jag inte att man inte skall kunna ändra sig och ta avstånd från sina felsteg, men som framgår av nedanstående reportage så är det knappast något som utmärker Ohly.

Visst kan många borgerliga väljare som är missnöjda med regeringen och som vill markera att miljöfrågorna är viktiga tänkas rösta på Miljöpartiet. Men då måste man komma ihåg att man därmed bidrar till att den man som, så länge det fanns kommunistiska diktaturer att hylla, gladeligen deltog i dessa hyllningar, och till och med kritiserade partikamrater som var mer kritiska, blir en del av Sveriges regering.

Även om vi självklart beklagar att Pernilla Bergqvist av personliga skäl inte längre ville stå i topp på vår lista så har vi ett starkt lag inför valet. Vi har en god spridning vad gäller olika kommundelar, och jag är inte säker på att det är en nackdel att vår lista kommer att bidra till att det kommer in nya människor i kommunfullmäktige. Det finns kanske fler partier som skulle må bra av mer förnyelse.

Bloggar om Sigtuna kommun

Varför har man en blogg? Vad är egentligen skillnaden mellan en blogg och en vanlig hemsida, eller en artikel i en tidning? För mig är en av de viktigaste skillnaderna att bloggen kan ge en dialog med läsarna. Därför är det självklart för mig att man skall tillåta läsarkommentarer på en blogg. Om kommentarerna inte alls håller sig till ämnet, eller om det går över i oförskämdheter och smutskastning kan det bli nödvändigt att ta bort kommentarer, men annars tycker jag att även meningsmotståndarnas kommentarer berikar. Det ger en ju anledning att tänka över sina egna argument och vässa dessa. Svenska Dagbladet skriver i dag om politiker som bloggar. Ingen i vår kommun är omnämnd, men det finns några som skriver om vår kommun.

Låt oss börja med vårt kommunalråd Anders Johansson. Han har en blogg. Där får man inte kommentera. Det säger ganska mycket om Anders Johansson och hans ledarstil.

Annars har jag inte hittat så många bloggar från majoriteten i Sigtuna. En gång i tiden hade Anna-Karin Lundström (S) en blogg. Ja, den finns fortfarande kvar, men har inte uppdaterats sen i september. Det tycker jag är synd, för den var både välskriven, tankeväckande, intelligent och tillät dessutom kommentarer. Det var inte som Anders Johanssons blogg en megafon för makten utan ett bidrag till en politisk dialog.

En annan av Johanssons supportrar, före detta folkpartisten (och före detta moderaten) Mårten Fintling (C) har också börjat med en blogg. Jag hoppas att den skall bidra till att levandegöra det politiska samtalet i vår kommun inför valet.

Bättre är läget i oppositionen. Förutom undertecknad så bloggar också min partikamrat Crister Mattsson regelbundet. Dessutom kommer han snart ut med en guidebok om Sigtuna! Min lillasyster Helle Nyman Ahlqvist (M) har en mycket läsvärd och intressant blogg som också är personlig och blandar politik med den riktiga verkligheten.

Henrik Kelfve (M) har också en blogg som är en riktig blogg, dvs där kommentarer tillåts och som stimulerar till debatt.

Min egen blogg, Hendriks Märsta, har som målsättning att framför allt lyfta frågor som gäller kommundelen Märsta, men även viktiga frågor för hela kommunen. Också rikspolitiken kan komma att kommenteras då och då. Men jag tänker också skriva lite om annat än politik, och då framför allt om just Märsta. Märsta är en spännande och dynamisk plats, och också en plats med en rik historia. Jag kommer att återkomma till den, och också visa lite om hur Märsta förekommer i litteraturen.

Hör gärna av er med kommentarer!