lördag 3 september 2011

Tankar om gatunamn och kultur.


Ett trevligt gatunamn från Stockholms södra förstäder


Att ge namn åt gator är inte det lättaste. Själv bor jag på en gata döpt efter en blomma, mitt i ett område fullt av blomnamnsgator. Det är ju varken speciellt intressant eller ovanligt. Så behöver man inte åka längre än till Upplands Väsby för att hitta en gata med samma namn.
I det område i Märsta där det bor flest invandrare har gatorna namn efter fornnordiska gudar, vilket ju är lite kul.

I några delar av kommunen har man försökt hitta lite mer intressanta varianter. Så har en av gatorna på det som tidigare var Ärlinghedens idrottsplats fått namn efter Gösta Laudon, en eldsjäl som även jag som inte är speciellt idrottsintresserad blev imponerad av. Han grundade IFK Märsta och for långt in i mycket hög ålder nästan dagligen till Märsta från sin bostad i Stockholm för att vara med vid träningen.
Den andra gatan i området heter Östregårds väg, och jag måste tyvärr erkänna att jag inte har en aning om vem denna Östregård var. Eftersom det säkert finns många som inte heller känner till Gösta Laudon tycker jag att det vore lämpligt att sätta upp en liten skylt med information om vem det var.

På samma sätt skulle man i Valsta kunna ha skyltar med information om de gudar och andra figurer från den nordiska mytologin som gett namn åt gatorna där. Även om de flesta infödda svenskar nog vet vem Tor och Balder var, så är det nog betydligt färre som kan berätta om Ymer, Idun eller Frigga.

Föredömligt ovanliga, om än svårstavade, namn i Sigtuna stad.

Det bästa är om man kan hitta namn som har en naturlig anknytning till platsen, och som inte bara är del av en serie likartade namn. Eftersom jag tycker att det är viktigt att slå vakt om kulturen skulle jag vilja föreslå att döpa en del nya gator efter författare som varit bosatta i kommunen. I Märsta tycker jag att någon ny gata skulle kunna få namn efter Fateme Behros (1944-2009) som inte bara bott i kommunen, utan också skildrat bland annat Tingvallaområdet och det numera solrosbevuxna koloniområdet vid järnvägen i sin utmärkta roman I skuggan av Sitare.

En annan författare som i många år bodde i Märsta var Olle Högstrand (1933-1994). Han bodde bland annat på Sätunavägen, Bokvägen (!) och Ekillagårdsvägen. Han har visserligen mig veterligen inte skrivit om kommunen i sina böcker, men eftersom han var verksam här i många år tycker jag ändå att det är motiverat att minnas honom. Han skrev mest deckare, men även ungdomsböcker, bland annat Pojke i gränsland som utspelar sig vid norska gränsen under andra världskriget.

I Sigtuna borde självklart stadens skildrare Harriet Hjorth (1908-1977) uppmärksammas, liksom arbetarförfattaren Fred Eriksson (1914-2007), född i Viby by. Och att inte en av landet främsta poeter, Gunnar Ekelöf (1907-1968) som ju bodde i Sigtuna inte fått en gata uppkallad efter sig är märkligt.


Lagom kul namn i Märsta.

Och kanske kan man även tänka sig att döpa gator efter nu levande författare. Då borde Lars Ardelius och hans hustru Carin (som skriver som Carin Svensson) vara självskrivna. Lars Ardelius behöver väl ingen närmare presentation, Carin är inte lika känd. Men hennes bok Kanonväder är en riktigt underhållande, vemodig och vacker skildring av Sverige. Det märks att hon i många år bott utomlands, det öppnar ofta ögonen för nyanser som vi som alltid är här kanske inte märker.

Kanske finns det fler lämpliga namn. Jag tycker nog inte att man skall samla alla dessa i ett och samma område, utan det vore bättre att hitta gator i områden nära dem där de bott.

Det är Kultur- och fritidsnämnden som beslutar om namn på gator, och tyvärr är vårt parti inte representerat där. Därför kommer jag att sända en version av en del av den här texten till nämnden, och hoppas på ett positivt mottagande.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hej! Jag har skrivit flera gånger till kommunen angående svårstavade namn!
"Namnen skall gärna vara enkla att stava och uttala samt vara korta. Detta kan dock inte alltid uppnås"
Detta står på Sigtuna kommuns hemsida!!
Tänk dig sen en 7-åring, som ska skriva sin adress i skolan och bor på Katarina Jagellonikas gata, eller på Eskil Isakssons gata eller varför inte på Melcher Skoughs gata! Ja, jag undrar hur de två damerna, som sätter förslagen tänker egentligen!Sen tycker jag faktiskt att Harriet Hjort borde få en egen gata också, så mycket hon har skrivit om historiska Sigtuna, böcker som jag hoppas du har läst!
Hälsningar Ingrid Rudin i Sigtuna.

Hendrik Nyman sa...

Tack Ingrid för din kommentar. Jag måste få igång funktionen som skickar ett meddelande när jag får en kommentar, nu såg jag den inte förrän nu.
Tyvärr måste jag erkänna att jag inte läst Harriet Hjorth, men det finns några av hennes böcker i min bokhylla, så jag skall det.
Jag tycker i och för sig att det är bra om namn går att stava, men det är också kul med utmaningar. Vad gäller Katarina Jagellonika är det ju inte så svårt, och nog ursäktar vi om det blir ett l för lite eller ett n för mycket. Melcher Skough är nog lite över gränsen!

Hendrik Nyman sa...

Tack Ingrid för din kommentar. Jag måste få igång funktionen som skickar ett meddelande när jag får en kommentar, nu såg jag den inte förrän nu.
Tyvärr måste jag erkänna att jag inte läst Harriet Hjorth, men det finns några av hennes böcker i min bokhylla, så jag skall det.
Jag tycker i och för sig att det är bra om namn går att stava, men det är också kul med utmaningar. Vad gäller Katarina Jagellonika är det ju inte så svårt, och nog ursäktar vi om det blir ett l för lite eller ett n för mycket. Melcher Skough är nog lite över gränsen!

Anonym sa...

Googlade fritt och ledigt kring olika barndomsminnen nu när jag sitter hemma och under pandemin. En person jag kom att minnas var just Gösta Laudon. Jag var elev på Ekillaskolan i Märsta under tidigt 1990-tal, en skola som ligger lokaliserad bredvid den gata där Gösta Laudon bodde och idrottsplatsen Ärlingheden där han var verksam. Såg honom till och från röra sig i området. Har också egna minnesbilder från 1980-talet när han vid idrottsplatsen berättade för oss barn om de olika friidrottsgrenarna. Han skötte också startpistolen vid löparbanan. Det jag minns också är att han var en person många vuxna kände till och pratade om. Min sammanfattande bild just nu är att han var en ”krutgubbe” som älskade friidrott.

/Mvh Viktor