lördag 24 april 2010

Äventyr i Ungern.

Tyvärr var det ett tag sedan denna blogg uppdaterades. Anledningen är att jag har varit mycket upptagen med en resa till Budapest. Huset på bilden är skolan Batthyany Lajos, som ligger mycket centralt i staden. I bakgrunden ser ni parlamentets kupol.
Vi har besökt denna skola inom ramen för ett Comeniusprojekt på den skola där jag arbetar, Runby skola i Upplands Väsby.

Comenius är EU:s skolprogram där man kan ansöka om medel för att genomföra gemensamma projekt mellan skolor i olika länder. I vårt projekt ingår skolor från Sverige, Ungern, Italien, Portugal, Turkiet, Spanien och England. Den här gången var det fyra svenska elever och två lärare som träffade liknande grupper från de andra skolorna. Eleverna bodde i ungerska familjer, och fick ta del av såväl vardagsliv som lektioner, och en hel del annat.

Egentligen skulle besöket ha varat i fem dagar, men tack vare vulkanen fick vi en extra spännande hemresa. I stället för två och en halv timme i flygplan blev det först 13 timmars nattlig sittvagnsresa till Berlin, sedan vidare med tåg till Köpenhamn där resebyrån inkvarterat oss på lyxhotell, och så tåg till Sverige. Vi hade förmånen att ha med oss fyra underbara elever som inte alls gnällde, utan tvärtom var glada över att de fick se mer.

Hela det här projektet är fantastiskt och betyder väldigt mycket för förståelsen mellan olika folk. Det bästa sättet att motverka rasism och främlingsfientlighet är ju att man får lära känna människor med annan bakgrund. Som det mest Eu-vänliga partiet i Sverige vill vi också gärna stärka Europakänslan. Det är också nyttigt att få lite perspektiv på vår svenska skolvardag, och se att det finns en hel del som är bra i den svenska skolan, men även att det finns annat där vi kan lära oss av andra.

Vi i Folkpartiet vill uppmuntra skolorna i Sigtuna kommun att delta i liknande projekt. Det är inte helt enkelt att ansöka om dessa pengar, och kanske vore det bra om kommunen skulle ha en samordnare för att underlätta detta.

Ett minne för livet blir det i alla fall för både oss lärare och för våra elever.

måndag 12 april 2010

Partiet som förstått att skolan inte blir bättre av att lärarna blir inlåsta!



Att skolan kommer att bli en viktig valfråga råder det ingen tvekan om. Inte heller råder det någon tvekan om att just Folkpartiet är det parti som mer än något annat lyft upp skolfrågorna till att bli så betydelsefulla. Men hur skall man då få skolan att bli bättre? En viktig förutsättning för att det verkligen skall bli bättre är givetvis att man har lärarna med sig. Och det finns en fråga där de allra flesta lärare är överens. Det gäller lärarnas arbetstider.

Eftersom läraryrket inte är vilket kontorsyrke som helst, utan handlar om det dagliga mötet mellan läraren och eleverna, ett möte som kan se ut på väldigt olika sätt beroende både på lärarens personlighet och på vilka elevgrupper han eller hon möter, så krävs också en flexibilitet ifråga om arbetstider. Klockan tre på eftermiddagen, efter flera jobbiga lektioner är man ofta ganska slut i huvudet.

Det nuvarande arbetstidsavtalet medför att man ofta kan gå hem då, och i stället har man frihet att själv disponera tio och en halv timme i veckan. Kanske vill man hämta barnen på dagis, laga mat, lägga barnen och sedan i lugn och ro med en kopp ångande te planera hur man på bästa sätt skall förklara för sin klass hur bergskedjor uppstår. Kanske är det en långpromenad med hunden som är bästa tillfället att fundera över hur jag skall lösa konflikterna mellan grupperingar i min klass.

Men för en annan lärare kan det se ut på ett helt annat sätt. En del tycker att det ger mer att stanna efter lektionerna och planera tillsammans med sina kollegor. Nu har vi friheten att själva avgöra hur vi skall göra, och denna flexibilitet gör att lärarna kan göra ett så bra jobb som möjligt.

Men tyvärr finns det de som ser detta som ett problem. Alltför många rektorer vill ha kontroll över lärarna hela deras arbetstid. Ett stort antal kommunala skolchefer (lyckligtvis inte Sigtuna kommuns) skrev nyligen ett upprop i DN där de krävde kontrollen över lärarnas tid. Politiker, tyvärr från båda blocken, i organisationen Sveriges kommuner och landsting vill lägga tyngdpunkten i lärarnas avtalsförhandlingar på att låsa in lärarna i skolorna 40 timmar i veckan.

Men det finns ett parti som har förstått att man för att kunna genomföra positiva förändringar i skolan måste ha lärarna med sig, ett parti som förstått att läraryrket är ett kreativt yrke, ett yrke som måste ges frihet för att kunna blomma ut. Det partiet heter Folkpartiet. Vår företrädare i SKL:s lärarförhandlingar, Lennart Gabrielsson har lämnat förhandlingarna i protest mot att man fixerat sig så på att ändra arbetstiderna. Förhoppningsvis kommer fler alliansföreträdare att börja fundera över det vettiga i att köra över en nästan enig läraropinion i denna fråga.

Bloggaren Runo Johansson har också skrivit om detta och ser detta krav på att lärarna ständigt skall finnas i skolan som ett uttryck för den socialdemokratiska synen på skolan, nämligen att skolan i första hand skall ge eleverna omsorg, kunskap är mindre viktigt.

Riktigt skrämmande är ju Vänsterpartiets utbildningspolitik som ju kan komma att vara en del av regeringens om den rödgröna röran tar över. Betyg, läxor och ämneskunskaper ses här som något förlegat som hör det förgångna till. Och visst blir sannolikheten större att man röstar på partier som Vänsterpartiet (eller Sverigedemokraterna) ju mindre man kan om världen och samhället...

fredag 9 april 2010

Att få åldras tillsammans



Tänk dig att du blir gammal tillsammans med den du älskar. Efter ett långt liv tillsammans har ni fått förmånen att åldras tillsammans. Många får ju tyvärr aldrig uppleva detta eftersom den man älskar plötsligt rycks bort, och man får leva med minnena. Men även om man nu får uppleva den ynnest det är att vara tillsammans på ålderns höst så kan det mycket väl bli så att den ena av er blir dement eller sjuk på annat sätt. Att då tvingas flytta isär, att få se sin livskamrat flytta till ett äldreboende där du själv bara får hälsa på måste kännas rätt fruktansvärt. Jag tror inte heller att den dementa blir bättre av att förlora den nära kontakten med sin make eller maka, snarare borde detta kunna bidra till att hålla kvar minnen och kontakten med verkligheten. Se detta inslag från SVT om ett sådant fall. (Kan du se det utan att bli berörd så borde du kanske rösta på ett annat parti än Folkpartiet).



Folkpartiet liberalerna har nyligen presenterat en rapport om möjligheterna för äldre att bo tillsammans om bara den ena bedöms ha ett vårdbehov. I hela 76% av de kommuner som svarat garanteras inte att man får bo tillsammans. I en del av dem får man aldrig bo tillsammans, i andra, som Sigtuna, varierar det från fall till fall. För oss är det här en viktig fråga, och vi kommer att arbeta för en nationell parboendegaranti som innebär att ingen skall tvingas separera på äldre dar. I väntan på en sådan nationell garanti tycker vi att vi borde ha en kommunal parboendegaranti, så att alla äldre skall kunna känna tryggheten att man inte kommer att tvingas dela på sig.

Här på bilden ser vi ordföranden i Folkpartiet Sigtuna, Magnus Öhlander, en av våra partiveteraner Dolly Kündig, verksamhetschefen för det nya äldreboendet vid Ymerplan, Anette Josefsson och en av våra riksdagsmän för Stockholms län, Gunnar Andrén. Bilden är tagen i samband med en pressträff som vi anordnade i samband med att rapporten kom ut. På äldreboendet vid Ymerplan finns det möjligheter att öppna mellandörrar mellan lägenheterna för att möjliggöra parboende, något som givetvis är mycket positivt.


Posted by Picasa

söndag 4 april 2010

Natur och frihet!





Vykortet ovan visar hur Märsta kunde se ut på sextiotalet när naturen fortfarande var ganska orörd runt samhället, medan höghusen började växa upp som svampar ur den uppländska myllan. Men fortfarande har vi nära till landsbygden runt omkring. Det är lätt att ge sig ut med skidorna på åkrarna mot Odensala (tack vare att de tokiga planerna på att bygga en väg norr om Märsta hamnat i sophinken), eller med cykeln på småvägarna runt Husby kyrka.


För den som bor i Valsta och Steninge ligger skogarna i Rävsta och mot Rosersberg inte långt borta. Också i samhället finns det gott om grönska. Harar och rådjur är vanliga besökare, inte alltid till villaägarnas glädje. Men just den här närheten till naturen är ju en av fördelarna med att bo i vår kommun, och även om en del kanske hellre skulle vilja bo närmare storstaden så finns det många som uppskattar detta.






Men det finns även andra vilda djur i kommunen. Under en skogspromenad i höstas stod jag själv öga mot öga med en älg, en lite omskakande upplevelse. I de östra kommundelarna finns en hel del vildsvin, och eftersom två lodjur blivit påkörda av tåg i slutet på förra året kan man dra slutsatsen att det nog finns en hel del sådana också.


Huruvida det också finns bäver vet jag inte, men att de finns i vår södra grannkommun, Upplands Väsby, råder det ingen tvekan om. Bävrarna tycker liksom människorna om träd, men bävrarna ser träden som potentiellt material för dammar och saknar känsla för hur parkmiljö bör se ut. Här några bilder från bävrarnas härjningar denna vecka:











Det är alltså inte helt enkelt att ha vildmarken inpå sig, men visst har det sin charm. Även om vi tycker att vi bor i ett väldigt tättbefolkat område jämfört med resten av landet så har vi en nära relation med naturen som jag tycker det är viktigt att slå vakt om. Visst måste vi tillåta förtätning av våra tätorter, men det måste ske med en viss varsamhet så att de kvaliteter som finns i boendet här inte äventyras. Och även om de östra kommundelarna till stor del störs av buller från Arlanda så är det min bestämda uppfattning att det finns många fördelar som uppväger en viss bullerstörning. Man måste ha tilltro till människors förmåga att avgöra vad som är bäst för dem. I Miljö- och hälsoskyddsnämnden tvingas vi ibland på grund av gällande regler avstyrka ansökningar från människor som vill bygga hus alltför nära Arlanda. Men för många innebär flygtrafiken betydligt mindre störningar än det skulle innebära att bo i en lägenhet där man hör grannarnas ljud och också måste tänka på vad klockan är när man vill höra sin favoritmusik på hög volym.
Samtidigt är Skepptuna och Lunda ett område med många fördelar. Här kan man bo i en lantlig miljö men ändå ha nära till både Uppsala och Stockholm, för att inte tala om flygplatsen. Här finns en levande landsbygd, en välfungerande skola i Skepptuna, ett rikt föreningsliv och en mycket bra livsmedelsaffär i Lunda. Jag tycker att vi politiker måste underlätta för dem som vill bosätta sig i dessa trakter och försöka påverka reglerna för att göra det möjligt för fler att fatta sina egna beslut.