Vem skall flytta in här?

Det stora huset mitt i bilden ovan är som väl de flesta kommuninvånare känner igen vårt nuvarande kommunhus. Som märstabo finns det tyvärr lite för få karakteristiska hus att identifiera sig med, men det här är ett av dem. Huset har en lång historia, som bland annat kexfabrik, och i min barndom Matsilverfabrik. Jag har själv som skolelev varit där på studiebesök i en slamrig och bullrig fabrik och har kvar en sked vi fick då. 1979 flyttades tillverkningen till Sydkorea och några år senare flyttade alltså kommunkontoret in. Jag misstänker att om fabriken lagts ner tio år tidigare så hade man säkert rivit fabriken och byggt ett modernt hus i stället, men på åttiotalet hade man fått lite mer känsla för historien.

De gamla villorna på Södergatan fanns också kvar i min barndom, men har nu gett plats åt Märsta läkarhus, och flerfamiljshus. Sätunakyrkan från 1940 påminner fortfarande om äldre tider, men annars har det mesta förändrats.

Men tillbaka till kommunhuset. Det är ett vackert hus, och helt klart ändamålsenligt även om det är lite trångt på sina håll. Förhoppningsvis kommer vi i Sigtunaalliansen att sätta vår prägel på verksamheten i denna byggnad under de kommande åren. Vi har ett väldigt gott samarbete med de partier som ingår i alliansen i vår kommun, dvs Moderaterna, Kristdemokraterna, Samling för Sigtuna och så vi Folkpartister förstås. Vi kan bara beklaga att Centern valt att stå utanför, vilket blir lite märkligt när vi samarbetar på riksplanet och i landstinget.

Jag tror att det kan finnas en hel del centerväljare som också tycker att det är märkligt, och jag tror att en hel del av dem kan komma att lägga sin röst på Folkpartiet i kommunvalet. Vi är ett tydligt borgerligt mittenalternativ, och dessutom ett parti som präglas av förnyelse och framåtanda. Men på längre sikt hoppas jag naturligtvis att Centern kommer tillbaka till det borgerliga lägret där de hör hemma. Det börjar bli mer och mer tydligt att vi har två tydliga alternativ i vårt land, ett socialistiskt och ett borgerligt. För oss som tror på individens frihet och rätten att bestämma över sitt eget liv är det ju otänkbart att stödja det socialistiska blocket.

I kommunalpolitiken är inte de ideologiska skillnaderna alltid lika tydliga. Men i frågor som rör valfrihet kommer de fram. Inställningen till friskolor är inte speciellt positiv i den styrande majoriteten, och man vill gärna låta Sigtunahem dominera bostadsmarknaden. För mig som liberal är det självklart att släppa fram privata alternativ, utöver skolan och boendet kan det till exempel gälla äldreboende och hemtjänst. Men det är också viktigt att man har en fungerande kvalitetskontroll så att inte oseriösa aktörer lockas som bara vill ha snabba vinster. Grundprincipen måste dock vara att det är bättre att medborgarna själva får välja än att politikerna bestämmer åt dem.

Låt oss inte falla i miljonprogramsfällan!

Det var på sextiotalet som Märsta växte som snabbast. Nya områden fyllde fälten, allting ordnat i raka rader med likadana hus på de leriga åkrarna. Med tiden har dessa områden vuxit upp och många av dem har blivit trivsamma. På Tingvallavägen som syns på detta vykort från den tid då färgen knappt hunnit torka har man numera klätt in husen i tegel. Eftersom området har skog och villaområde som grannar ser det ganska trivsamt ut, men det känns ändå som ett område med en ganska stor genomflyttning. Alla lägenheter på Tingvallavägen är hyresrätter, vilket ju bidrar till att området inte blir lika stabilt som ett mer blandat område.

Numera har man en lite annorlunda syn på hur ett trivsamt område skall se ut. Det är sällan så mycket räta vinklar, man försöker variera husens utseende och placering, och man vill gärna blanda olika upplåtelseformer och verksamheter. Vad gäller verksamheter så är Tingvalla ändå ganska lyckligt lottat eftersom här finns en hel del annat än lägenheter. Här ligger till exempel vår förnämliga Kulturskola, här finns några pizzerior, frisörer, solarium, internetcaféet Real Online och en loppmarknad. När jag var ung fanns här två livsmedelsbutiker, Tingvallahallen och Simons livs samt en Pressbyråkiosk med Telegraf där man kunde ringa rikssamtal i slutna bås.

När man nu skall bygga ett nytt område, Märsta port, på andra sidan väg 263, på fältet mellan vägen och gymnasiet hoppas jag att man tar till sig lärdomar från de gamla sextiotalsområdena. Om man vill skapa något mer än ett område där människor bor ett tag tills de får tag på något bättre måste man anstränga sig att bygga på ett sätt så att folk trivs. Då krävs hus som är roligare än sextiotalslådorna. Dessutom ligger detta område vid en stor genomfartsväg. Det ställer givetvis krav på att man bygger så att bullret inte stör för mycket, men också så att de förbipasserande får en positiv bild av Märsta. Märstas rykte är inte det bästa, eftersom de områden förbipasserande ser inte är de vackraste.

Men det är också viktigt att området innehåller annat än bostäder och möjligen kontor. Nej, för att binda ihop Märsta och Valsta skulle det behövas verksamheter som lockar människor. Gärna någon restaurang, någon butik som drar kunder. Därför måste detta område byggas på ett helt annat sätt än planerna som Stadsbyggnadskontoret kommit med. När Folkpartiet är med och bestämmer här i kommunen så kommer vi att undvika att falla i miljonprogramsfällan. Hör gärna av er med synpunkter på vad ni tycker att vi skall tänka på när nya områden byggs.

Folkpartiet i Sigtuna står starkt inför valet!

Som bilaga till Sigtunabygden denna vecka medföljer en tidning vid namn Arlanda Tidning. Förutom alla hyllningsartiklar till kommunledningen finns där också en liten artikel om tillståndet i Folkpartiet. Man har nämligen noterat att Folkpartiet har bytt gruppledare ovanligt många gånger under den senaste mandatperioden.

Arlanda Tidning skriver att en del av dessa aktiva har valt att byta parti, och att en del andra, som undertecknad, har bytt parti till Folkpartiet. Nu är Folkpartiet ett idéburet parti, ett parti för dem som aktivt tar ställning för liberalismen. Det var inte så länge sedan som jag själv när jag blev medlem i Kommunal var tvungen att aktivt avsäga mig kollektivanslutning till Socialdemokraterna. Och fortfarande tvingas LO-medlemmar som röstar på andra partier vara med och betala pengar för att stödja ett parti som de inte sympatiserar med. För en socialdemokrat är det naturligt att man inte tilltror människor förmågan att själva ta ställning till hur man vill utforma samhället, utan den som är "arbetare" skall rösta rött.

Vi som är medlemmar i Folkpartiet är det däremot för att vi har kommit fram till att vi står närmast den liberala synen på samhället. Ofta är det ett beslut som vuxit fram, och för en del kan detta kritiska sätt att se på partipolitiken komma att leda till att man byter parti. De ideologiska skillnaderna mellan allianspartierna är ju inte heller milsvida, utan vi har väldigt mycket gemensamt. Själv var jag i min ungdom mycket riktigt aktiv i Moderaterna men det är inget jag skäms för. Folkpartiet är ju också ett parti som har en ganska stor spännvid. Det är något som jag tycker gör vårt parti till ett levande parti. Birgitta Ohlsson och Jan Björklund har inte alltid samma syn på alla frågor, men har ändå väldigt mycket gemensamt. Jag är stolt över att vara medlem i samma parti som dessa båda.

Vi i Folkpartiet kommer inte heller att samarbeta med demokratiskt tvivelaktiga partier. Sverigedemokraterna må vilja framstå som rumsrena, men står för en syn på samhället som vi aldrig kan acceptera. På samma sätt finns det tvivelaktiga krafter på andra sidan. Om det rödgröna blocket vinner regeringsmajoriteten kan Lars Ohly vara minister nästa år. Det är definitivt en man med ett mörkt förflutet. Nu menar jag inte att man inte skall kunna ändra sig och ta avstånd från sina felsteg, men som framgår av nedanstående reportage så är det knappast något som utmärker Ohly.

Visst kan många borgerliga väljare som är missnöjda med regeringen och som vill markera att miljöfrågorna är viktiga tänkas rösta på Miljöpartiet. Men då måste man komma ihåg att man därmed bidrar till att den man som, så länge det fanns kommunistiska diktaturer att hylla, gladeligen deltog i dessa hyllningar, och till och med kritiserade partikamrater som var mer kritiska, blir en del av Sveriges regering.

Även om vi självklart beklagar att Pernilla Bergqvist av personliga skäl inte längre ville stå i topp på vår lista så har vi ett starkt lag inför valet. Vi har en god spridning vad gäller olika kommundelar, och jag är inte säker på att det är en nackdel att vår lista kommer att bidra till att det kommer in nya människor i kommunfullmäktige. Det finns kanske fler partier som skulle må bra av mer förnyelse.

Bloggar om Sigtuna kommun

Varför har man en blogg? Vad är egentligen skillnaden mellan en blogg och en vanlig hemsida, eller en artikel i en tidning? För mig är en av de viktigaste skillnaderna att bloggen kan ge en dialog med läsarna. Därför är det självklart för mig att man skall tillåta läsarkommentarer på en blogg. Om kommentarerna inte alls håller sig till ämnet, eller om det går över i oförskämdheter och smutskastning kan det bli nödvändigt att ta bort kommentarer, men annars tycker jag att även meningsmotståndarnas kommentarer berikar. Det ger en ju anledning att tänka över sina egna argument och vässa dessa. Svenska Dagbladet skriver i dag om politiker som bloggar. Ingen i vår kommun är omnämnd, men det finns några som skriver om vår kommun.

Låt oss börja med vårt kommunalråd Anders Johansson. Han har en blogg. Där får man inte kommentera. Det säger ganska mycket om Anders Johansson och hans ledarstil.

Annars har jag inte hittat så många bloggar från majoriteten i Sigtuna. En gång i tiden hade Anna-Karin Lundström (S) en blogg. Ja, den finns fortfarande kvar, men har inte uppdaterats sen i september. Det tycker jag är synd, för den var både välskriven, tankeväckande, intelligent och tillät dessutom kommentarer. Det var inte som Anders Johanssons blogg en megafon för makten utan ett bidrag till en politisk dialog.

En annan av Johanssons supportrar, före detta folkpartisten (och före detta moderaten) Mårten Fintling (C) har också börjat med en blogg. Jag hoppas att den skall bidra till att levandegöra det politiska samtalet i vår kommun inför valet.

Bättre är läget i oppositionen. Förutom undertecknad så bloggar också min partikamrat Crister Mattsson regelbundet. Dessutom kommer han snart ut med en guidebok om Sigtuna! Min lillasyster Helle Nyman Ahlqvist (M) har en mycket läsvärd och intressant blogg som också är personlig och blandar politik med den riktiga verkligheten.

Henrik Kelfve (M) har också en blogg som är en riktig blogg, dvs där kommentarer tillåts och som stimulerar till debatt.

Min egen blogg, Hendriks Märsta, har som målsättning att framför allt lyfta frågor som gäller kommundelen Märsta, men även viktiga frågor för hela kommunen. Också rikspolitiken kan komma att kommenteras då och då. Men jag tänker också skriva lite om annat än politik, och då framför allt om just Märsta. Märsta är en spännande och dynamisk plats, och också en plats med en rik historia. Jag kommer att återkomma till den, och också visa lite om hur Märsta förekommer i litteraturen.

Hör gärna av er med kommentarer!

Snart kommer S att ta avstånd från Reepalu. Eller?

Tänk om de flesta som tillhör en viss etnisk grupp som bor i Sigtuna kommun skulle känna sig utsatta för förföljelse. Om man inte skulle våga visa sitt ursprung på gatan, om människor som tillhör den här gruppen skulle känna sig tvungna att flytta ifrån Sigtuna, ja kanske till och med lämna landet.

Tänk om kommunens högsta ansvariga politiker i stället för att kraftigt ta avstånd från det här, i stället för att besöka den här gruppen och visa sin solidaritet skulle göra märkliga uttalanden om att denna grupp får skylla sig själva eftersom de demonstrerat till förmån för något som retat upp andra, och att deras landsmän mördat hundratals barn, och till sist när kritiken blir alltför hård påstår att det är en lobby från ett annat land som ligger bakom.

Nej, jag tror inte för ett ögonblick att vårt kommunalråd skulle bete sig på detta sätt. Men tyvärr gör hans partikamrat i Malmö, Ilmar Reepalu det. Jag är övertygad om att det finns många socialdemokrater som skäms över hans uttalanden. Jag är övertygad om att man från partiet snart går ut och tar avstånd från detta. Jag hoppas verkligen inte att jag har fel.

Läs mer i DN, Svd, Skånska Dagbladet och ett mycket intressant inlägg på Johan Ingerös blogg.