Ta med din egen grej!

Södergatan. Skylten är kvar från en tid när bar var ett enklare lunchhak.

Mitt inlägg om ipadanvändandet i skolan fick ett väldigt genomslag, med många läsare, och också en levande diskussion i kommentarsfältet. Det är väldigt roligt, och det är mycket glädjande att så många människor blir engagerade i en fråga som den här. För visst är det en viktig fråga. I dag har också ett antal ledande folkpartister i olika kommuner i Stockholms län publicerat en debattartikel i Svenska Dagbladet i frågan, och jag instämmer helt med det de skriver. Det handlar ju just om att de nya tekniska hjälpmedlen skall vara ett komplement till pennor och böcker.

En av de frågor som givetvis blir aktuell när man diskuterar införandet av ny teknik gäller kostnaden. Det handlar trots allt om stora pengar, och det i en verksamhet där man ofta har mycket begränsade ekonomiska möjligheter. Ibland räknar rektorer med att satsningar på modern teknik kan locka nya elever, som då bidrar med sin elevpeng. Men det förutsätter att inte grannskolorna hunnit lika långt. Men visst måste det kosta en del, men när många skolor har mycket eftersatta lokaler, och när lärarnas löner halkar efter andras med motsvarande utbildning känns det inte så roligt att pumpa in stora pengar i de internationella dataföretagen.

En lösning på problemet skulle kanske BYOD-metoden kunna vara. Jag har genom bloggen Tidens skiften fått ett tips om en annan blogg, I am all for it! där läraren Marie Linder skriver om hur hennes skola arbetar med denna metod, som tycks ha ett ursprung i Danmark. Den går ut på att eftersom väldigt många elever redan har egna laptops eller surfplattor så kan man uppmana dem att använda dessa i skolan också. BYOD står för Bring your own device. Fördelarna är många, eleverna är redan bekanta med sina apparater, det blir lätt att fortsätta arbetet hemma också, och eleverna kan välja vilken apparat som passar dem bäst. Självklart skall skolan hålla med apparater för dem som inte har egna, men eftersom man kan räkna med att många föredrar sina egna blir kostnaden för skolan lägre. Det blir inte heller så mycket tid som går åt till att instruera eleverna med det tekniska, och inte så mycket behov av support, då det mesta löses hemma.

Märstas nöjeskvarter

Jag tycker att det här verkar vara en klok tanke, som dessutom bygger på det för mig självklara antagandet att alla människor är olika, och att inte alla vill ha samma lösningar. Och varför skall vi fortsätta att pumpa in miljoner i dataföretagen för apparater som väldigt många redan har hemma?

Till sist ett stort tack till alla som kommenterade mitt förra inlägg, speciellt till Andreas Nordh om kom med många kloka tankar. Det vore kul att se vad ni tycker om tankarna om BYOD.