Hendriks Märsta

Ta med din egen grej!

2012-02-07T07:11:00.000-08:00

Södergatan. Skylten är kvar från en tid när bar var ett enklare lunchhak.

Mitt inlägg om ipadanvändandet i skolan fick ett väldigt genomslag, med många läsare, och också en levande diskussion i kommentarsfältet. Det är väldigt roligt, och det är mycket glädjande att så många människor blir engagerade i en fråga som den här. För visst är det en viktig fråga. I dag har också ett antal ledande folkpartister i olika kommuner i Stockholms län publicerat en debattartikel i Svenska Dagbladet i frågan, och jag instämmer helt med det de skriver. Det handlar ju just om att de nya tekniska hjälpmedlen skall vara ett komplement till pennor och böcker.

En av de frågor som givetvis blir aktuell när man diskuterar införandet av ny teknik gäller kostnaden. Det handlar trots allt om stora pengar, och det i en verksamhet där man ofta har mycket begränsade ekonomiska möjligheter. Ibland räknar rektorer med att satsningar på modern teknik kan locka nya elever, som då bidrar med sin elevpeng. Men det förutsätter att inte grannskolorna hunnit lika långt. Men visst måste det kosta en del, men när många skolor har mycket eftersatta lokaler, och när lärarnas löner halkar efter andras med motsvarande utbildning känns det inte så roligt att pumpa in stora pengar i de internationella dataföretagen.

En lösning på problemet skulle kanske BYOD-metoden kunna vara. Jag har genom bloggen Tidens skiften fått ett tips om en annan blogg, I am all for it! där läraren Marie Linder skriver om hur hennes skola arbetar med denna metod, som tycks ha ett ursprung i Danmark. Den går ut på att eftersom väldigt många elever redan har egna laptops eller surfplattor så kan man uppmana dem att använda dessa i skolan också. BYOD står för Bring your own device. Fördelarna är många, eleverna är redan bekanta med sina apparater, det blir lätt att fortsätta arbetet hemma också, och eleverna kan välja vilken apparat som passar dem bäst. Självklart skall skolan hålla med apparater för dem som inte har egna, men eftersom man kan räkna med att många föredrar sina egna blir kostnaden för skolan lägre. Det blir inte heller så mycket tid som går åt till att instruera eleverna med det tekniska, och inte så mycket behov av support, då det mesta löses hemma.

Märstas nöjeskvarter

Jag tycker att det här verkar vara en klok tanke, som dessutom bygger på det för mig självklara antagandet att alla människor är olika, och att inte alla vill ha samma lösningar. Och varför skall vi fortsätta att pumpa in miljoner i dataföretagen för apparater som väldigt många redan har hemma?

Till sist ett stort tack till alla som kommenterade mitt förra inlägg, speciellt till Andreas Nordh om kom med många kloka tankar. Det vore kul att se vad ni tycker om tankarna om BYOD.

Dags att samla in pennor och radergummin till skolbarnen?

2012-02-05T12:38:00.000-08:00

Dalgatan igår.

Nu berättas det om att det anordnats en insamling för att köpa en ipad till Jan Björklund. Jag har annars själv tankar på att börja samla in pennor och sudd och skänka till de stackars barn som förvägras använda sådana i Sollentunas och andra skolor. Kanske börjar det bli dags att rädda undan böcker från stundande bokbål också?

I dagens Dagens Nyheter (tyvärr bara i papperstidningen så vitt jag förstår) skriver kolumnisten Mats Lundegård under rubriken Urbota fel om Jan Björklunds uttalanden om läsplattornas utträngande av pennorna från våra skolor. Efter att på sedvanligt vänsterkulturarbetarmanér ha uttalat sitt avståndstagande från Jan Björklunds politik i allmänhet erkänner han att han nu är beredd att närma sig "majoren".

Vadan då detta? Jo, Mats Lundegård tycker att tanken att sluta lära eleverna skriva för hand är "urbota fel". Han skriver: " För ett barn, tror jag, är det avgörande viktigt att faktiskt sitta och stånka och plita med bokstäver som kan sättas samman till ord och meningar." Han fortsätter:
" Det låter sig sägas att alltsammans kan göras med elektroniska maskiner... Att få till egna bokstäver är något alldeles och avgörande annorlunda. Man ska traggla och övervinna de obegripliga hindren.Och landa på en andra sida med den ovärderliga kunskapen. Att kunna skriva själv, egna bokstäver och egna meddelanden. Med papper och penna. Närhelst, också när strömmen har gått och batterierna gått."
Mats Lundegård slutat med "Jag ska stolt marschera under hans (Björklunds) banér i denna strid. I allt övrigt får han reda sig utan mig."

Jag har själv haft tillfälle att diskutera paddanvändandet i skolan med en del teknikentusiaster på sistone. En av dem kom med det träffande exemplet att det nog en dag för länge sedan satt några män i en grotta som diskuterade huruvida man skulle gå över till lertavlor i stället för stentavlor. På samma sätt satt någon annan senare och diskuterade om man skulle gå över till papyrus i stället för lertavlor. Han gjorde sedan en jämförelse med hur vi sitter och diskuterar om man skall gå över till ipad i stället för papper och penna. Också Public Service i Godmorgon världen var inne på ett liknande tema med, visserligen ganska roliga, porträtt av Björklunds anfäder. Förvisso intelligenta och tänkvärda liknelser.

Utsikt mot Husby-Ärlinghundra

Men jag vågar påstå att den klokaste mannen i grottan, och senare på andra håll, inte var den som direkt kastade bort sina gamla redskap när han fick syn på något nytt. Kanske var lertavlan eller papyrusen inte den första nya uppfinningen som tagits fram, kanske hade man provat nya saker som inte fungerade. Nej, den klokaste var den som kritiskt provade det nya, pekade på dess brister, och använde det nya parallellt med det gamla. Och även när man mer och mer gått över till det nya så sparade den kloke det gamla och använde när det passade bättre.

Att som i Sollentunafallet förvägra barnen rätten att använda pennor och papper i ettan (utom dem vars kloka föräldrar låter dem göra det hemma) för att inte förrän efter två år få använda dem låter som en tokig taktik. Men visst kan det vara bra med ipad. Jag har pratat med flera lärare som arbetar på skolor där ipad används flitigt och jag har även egna erfarenheter av införande av ipad och ny teknik i skolan. Många är entusisastiska, men många pekar också på brister. Till exempel introduceras den nya tekniken ofta utan att lärarna fått tid till förberedelser. Det finns skolor där man delar ut ipads till alla elever utan att lärarna själva fått chansen att vare sig prova på att använda dem, ännu mindre fundera över hur de skall integreras i undervisningen.

Lärare berättar om hur det blivit tystare i klassrummet, och det är ju bra. Men tystnaden beror ofta på att de elever som förut störde nu sitter och spelar spel på sina läsplattor. Det kan ju vara skönt för de elever som tidigare stördes av prat och oro, men frågan är om det är så dessa problem skall lösas. Men visst finns det elever som blivit mer motiverade att arbeta med den nya tekniken. Fast i många fall har entusiasmen avtagit efter ett tag, och så småningom glömmer många elever till och med att ta med sina plattor (lagom till att lärarna lyckats hitta på bra användningsområden).

Ännu allvarligare är att ett stort flertal elever blivit mer stillasittande. Redan tidigare satt eleverna stilla vid sina datorer efter skolan. Nu sitter man också på håltimmar och raster och spelar spel eller kollar Facebook. En kollega berättade om en elev som beklagade sig över att ingen längre pratar med varandra på rasterna.

Men jag måste framhålla att jag inte alls är teknikfientlig. För mig är det närmast otänkbart att sitta och skriva en längre text för hand, och jag tycker att alla elever bör få tillgång till modern teknik för att till exempel skriva, och givetvis för att söka information på nätet. Och det är ju tack vare den nya tekniken som du nu sitter och läser det jag skrivit. Däremot tror jag att skolan har en viktig uppgift dels i att lära eleverna skriva läsligt för hand, dels i att vänja eleverna att läsa riktiga böcker. Det som oroar mig är att det finns en sådan fundamentalism i den här frågan. Om man vågar ifrågasätta de tokigaste kasta-bort-alla-böcker-och-pennor-tankar så betraktas man av vissa som ett fossil.

Sätunaparken

Att sedan en ipad knappast är den mest lämpade apparaten för att skriva längre texter är ju också en synpunkt som man ibland glömmer bort. Det handlar ju om en surfplatta, en bra uppfinning för att surfa, skriva kortare meddelanden och inte om en riktig dator som är lämpad för att skriva texter. På många skolor har eleverna inte längre tillgång till riktiga datorer eftersom man i sin iver att köpa ipads till alla har prioriterat bort dessa.

Nu när politiker av skiftande kulörer försöker verka moderna och visionära, och skolledare gör sitt yttersta för att profilera just sin skola med något nytt hjälpmedel tror jag det är bra att det finns lärare, föräldrar och politiker som vågar stå för förnuftet. Visserligen får man stå ut med att kallas fossil. Å andra sidan är ju fossil både vackra och har stått emot årtusendena betydligt bättre än så mycket annat.

Årets första fullmäktige, och andra begivenheter.

2012-01-30T13:57:00.000-08:00

Förra veckan var en intensiv vecka. Förutom arbetet på skolan, och en dags busskörande så var jag i Sigtuna och deltog i en miljödag för kommunstyrelsen och chefer och en del andra anställda i kommunen. Det var en givande dag, även om jag blev lite avskräckt när jag kom dit och möttes av en superhurtig kvinna vid namn Jessica Cederberg Wodmar som ledde det hela under käcka tillrop som "Härligt!". Det påminde lite för mycket om Ulf Ekman, och var lite svårsmält speciellt en tidig vintermorgon. När man dessutom var tvungen att resa sig upp och göra vågen var det nära att jag gick hem.

Utsikt från Arlandavägen mot Husby idag.

Men det var tur att jag höll mig kvar. Resten av dagen var betydligt mer givande, och upplägget var riktigt bra. Vi delades in i varierande små grupper som fick gå runt till olika datorer där man fick komma med förslag om hur miljömedvetandet skulle kunna ökas, hur man skulle kunna spara energi i de kommunala lokalerna, hur kommunens transporter skulle kunna bli mer miljövänliga, hur man kan få fler att åka kollektivt etc. Kort sagt, bra frågor som blev extra intressant att diskutera i dessa grupper som ändrades flera gånger. Dessutom var arbetssättet bra, där man fick skriva in sina synpunkter på datorerna efter att ha tagit ställning till vad de andra grupperna tyckt.

Att Stora Brännbo dessutom är ett väldigt trevligt ställe med utsökt mat gjorde inte saken sämre. Så det var en bra dag, även om det var svårt att låta bli att äta för mycket. Och det är ju inte speciellt bra för miljön om maten måste kastas bort heller.

Även torsdagskvällens kommunfullmäktige inleddes i miljöns tecken. Två herrar från "Tankesmedjan i uthållighetsfrågor i Sigtuna kommun" hade fått 30 minuter till sitt förfogande för att presentera vad man kommit fram till. Dessvärre tycktes de ha glömt sina klockor hemma, men det fanns en hel del tänkvärt i det de sa, även om mycket var sådant som man hört förut. Jag är nog av uppfattningen att man bör hålla sig till den tid man blivit tilldelad, men lyckligtvis var nu detta fullmäktigemöte inte av det längre slaget.

Utsikten i framtiden? Redan nu ser det ut så från "fel" vinkel.

Jag lämnade in en motion som initierats av Pernilla Bergqvist och som handlade om att införa lektorstjänster i kommunen. Det är en angelägen fråga och eftersom regeringen nu skapat möjligheter för lärare att vidareutbilda sig till lektorer är det viktigt att vi i vår kommun stödjer detta. Det handlar dels om att enskilda lärare skall få möjligheter att utvecklas i sitt yrke, men även om att hela skolan skall få glädje av kompetenshöjningen.

Annars handlade kvällen viktigaste ärenden om ett medborgarförslag om väg 263 norr om Sigtuna. Förslaget innehöll olika åtgärder, men det som framför allt kom upp till diskussion gällde byggandet av cykelbanor. Vi i Folkpartiet menade att man borde invänta den stråkstudie som genomförs, och yrkade på bordläggning, medan Anders Johansson lovade att lägga upp 50% av kostnaden, men menade att det var alliansens sak att utverka resterande 50% från staten, eftersom alliansen innehar regeringsmakten. Det är nu inte helt enkelt att få fram dessa pengar från staten då detta knappast är den enda väg där det finns stora behov av att bygga gång- och cykelvägar.

Kvällens andra större ärende gällde det så kallade Valsta backe, en del av det bostadsområde som kallas Märsta port. Märsta port har blivit känt även utanför vår kommun eftersom planen så uppenbart är en produkt av en annan tid, det formligen osar miljonprogramsbetongtristess över den. För närvarande är den uppskjuten eftersom Länsstyrelsen inte accepterar trafiklösningen med utfart på 263:an. Men Valsta backe ligger på andra sidan Valstavägen och har en annan utfart. Nu är planen på ett stadium där man inte direkt tar ställning till vilken utformning husen skall ha, och det får väl ses som ett positivt tecken att majoriteten efter kritik gått med på att sänka hushöjden från 30 till 24 meter.

Något anmärkningsvärt var att enmandatspartiet Centern, som hittills aldrig anmält avvikande åsikt från resten av majoriteten, nu deklarerade att man hade föredragit hushöjden 30 meter. Men det är roligt att Centern visar lite självständighet, även om jag hellre hade sett det i fråga om byggandet på åkermarken mellan Arlandavägen och Husby kyrka.

Och apropå Centern, ni har väl läst debatten om Folkpartiets oberoende som initierats av Centern i Märsta.nu? Om inte så finns länken här.

Har börjat hämta mig efter femton timmar i kommunfullmäktige!

2011-11-29T08:08:00.000-08:00

Utsikt från Kanonkullen mot Södergatan

Ibland undrar man ju vad man håller på med. Hur vettigt är det att tillbringa en hel dag, och en hel kväll därtill på ett kommunfullmäktigemöte? Förra torsdagen var det nämligen dags för årets höjdpunkt för kommunpolitikerna (en grupp som jag av någon underlig anledning har väldigt svårt att se mig själv som medlem av, fast jag ju faktiskt är det). Det handlade om årets budgetmöte, ett möte som började klockan 9.00 på morgonen och slutade vid 00.30.

På detta möte antas verksamhetsplanen och budgeten som styr arbetet i kommunen under de kommande tre åren. Dessutom antas en plan för bostadsbyggandet under de kommande åren. Det handlar alltså om viktiga frågor, men den intressanta frågan är om det långa mötet bidrar till klokare beslut.

Vårt parti är litet och har inte resurser att parallellt med våra arbeten utarbeta ett heltäckande förslag, så därför hade vi koncentrerat oss på vissa områden som vi ansåg vara viktigare än andra, och som vi hade mer specialkunskaper om. Vi har till exempel ingen ledamot i Kultur- och fritidsnämnden, och då är det svårt att vara insatt i dessa frågor.
Vi bestämde oss för att koncentrera oss på Barn- och ungdomsnämnden, Bygg- och trafiknämnden, Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden samt Äldre- och omsorgsnämnden (är det bara jag som tycker att våra nämnder har otympliga namn?)

De två viktigaste frågorna för oss är dels att få en skola som gör att våra barn och ungdomar går ut i livet med ordentliga kunskaper. Den andra frågan gäller hur de som har ett långt liv bakom sig skall få en värdig ålderdom. Vi menar att kommunen måste koncentrera sig på dessa grupper i stället för att kasta ut pengar på att bygga ytterligare sporthallar och simhallar. Vi anser också att det just nu är angelägnare att tillföra mer pengar till skola och äldrevård än att sänka kommunalskatten som de andra borgerliga partierna (förutom Centern som ju i vår kommun hamnat i det andra lägret) tycker. Visst är vår kommunalskatt hög, och visst är det vår önskan att den skall sänkas på längre sikt, men just nu är det inte lämpligt. Vi får ju också komma ihåg att alla löntagare fått sänkt skatt tack vare regeringens politik.

Jag vet inte hur denna skylt och dess placering skall tolkas, men den gör mig orolig.

Vi i Folkpartiet valde att lägga fram en egen budget, där vi liksom majoriteten föreslog oförändrad skatt, men framförde egna förslag kring hur pengarna skulle användas. Ett av våra förslag gällde lärarlöner. Jag återkommer inom kort med mer om vad vi föreslog och hur mötet avlöpte.

Välkomna att stjäla våra idéer!

2011-10-05T15:31:00.000-07:00

I en insändare i dagens Sigtunabygden skriver Gunnar Fahlgren och Lars Björling från Samling för Sigtuna om Folkpartiets förslag om att inrätta en tjänst som stadsarkitekt för Sigtuna stad, och en för Märsta. Man är inte alls glada över att vi tydligen stulit idén från SFS.

Nu är det ju så med politiska idéer att de växer fram genom att man tar till sig idéer och tankar från olika källor. Till skillnad från SFS så tycker vi att det är bra om andra vill plocka idéer och uppslag från våra program. Därmed inte sagt att vi skulle ha ägnat oss åt att leta i ert program. Syftet med det vi skriver är att föra fram tankar som vi hoppas skall genomföras. Om till exempel Anders Johansson skulle läsa borgerliga program som förespråkar en försäljning av stora delar av Sigtunahem, något han själv förra året inte ville veta av, och sedan genomföra en sådan skulle vi inte protestera bara för att det var vår idé, eller hur? (nej just det, det har ju redan hänt)

Vårt förslag var dock, till skillnad från SFS, inte bara utgående från Sigtuna stad. Vi menar att det är minst lika viktigt att en stadsarkitekttjänst införs för Märsta, som kan arbeta seriöst och helhjärtat för att få fram en bättre boendemiljö. Det är uppenbart att det fortfarande är miljonprogramsidéer som dominerar här.

Jag hoppas att alla som är intresserade av kommunens bästa kan samarbeta för att hitta de bästa förslagen, och även om det inte, som Fahlgren och Björling skriver, råder någon idétorka i vårt parti kanske vi hittar ytterligare guldkorn i era program. Och ni är, som sagt, välkomna att leta i våra.

Vad hade sossarna sagt om de borgerliga sålt så mycket?

2011-10-03T12:50:00.000-07:00

Sigtunahems nya hyreslägenheter på Södergatan

Majoriteten i kommunen har bestämt sig för att sälja en femtedel av Sigtunahems bostadsbestånd till ett privat bolag. Det är visserligen inget vanligt privatägt bolag, utan det ägs av fjärde AP-fonden och AMF pension. Men det är ju ändå ett vinstdrivande bolag som givetvis köper husen för att göra en god affär.

Det är naturligtvis klokt, speciellt som Sigtunahem är i behov av pengar för att klara av att rusta upp sitt kvarvarande bostadsbestånd. Det märkliga är ju att en så stor utförsäljning i en borgerlig kommun förmodligen skulle leda till högljudd kritik från sossarna. Lite märkligt är också att Anders Johansson så sent som i december förra året meddelade att det inte fanns några planer att sälja delar av Sigtunahems bostäder.

På Sätunavägen, här till höger, är bostadsrätterna många och människor trivs.

Själv tycker jag det är bra att Sigtunahems dominans på kommunens bostadsmarknad minskar, och självklart är det bra att man får in pengar för att inte de kvarvarande husen skall förslummas. Jag tycker dock också att det skulle vara positivt om hyresgäster gavs större möjligheter att ombilda fastigheter till bostadsrätt. På längre sikt är det oftast mycket mer förmånligt att bo i en bostadsrätt, och det ger större möjligheter till inflytande över sitt boende. I centrala Märsta borde andelen bostadsrätter öka, och jag ser gärna att nybyggnation i ökad omfattning blir i bostadsrättsform. Den som äger sin bostad känner oftast ett mycket större ansvar för sitt boende.

Vad hände då på senaste fullmäktige?

2011-09-24T12:37:00.000-07:00

Södergatan

Kanske undrar den flitiga läsaren varför jag inte skrivit om senaste fullmäktigemötet. Det är en berättigad fråga, och i stället för att komma på några bra undanflykter så gör jag det nu. Mötet var ovanligt kort, och kändes lite som ett antiklimax. Den debatt kring kommundelning, med anledning av Kristdemokraternas interpellation om att den borde utredas uteblev, eftersom de inblandade kristdemokraterna inte kunde närvara. Själv förstod jag inte poängen med interpellationen, eftersom den utgick från att det kanske skulle komma opinionsyttringar från Sigtuna stad i frågan. Enligt lag måste kommunfullmäktige pröva om en folkomröstning skall ske om 5% av de röstberättigade begär det, och skulle det ske är det ju ingen tvekan om att saken måste utredas. Men i väntan på det är det väl i så fall de som förespråkar en kommundelning som själva får argumentera i frågan. Det finns gott om andra frågor som det är angelägnare att använda skattebetalarnas pengar på. Men Kd vill väl få lite uppmärksamhet antar jag.

En angelägnare fråga gäller om kommunen skall ha en ny översiktsplan. Den nuvarande är mer än tio år gammal, och minst sagt inaktuell. Nu är det kanske inte någon milsvid skillnad mellan den översyn som majoriteten, tillsammans med Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, vill ha och en ny plan som vi i den övriga oppositionen förespråkar. Det handlar dock om att få fram en ny plan som bygger på den större insikt om behovet att ta miljöhänsyn i planeringen, vilket inte var lika viktigt för tio år sedan.

Södergatan

Vi i Folkpartiet Liberalerna lämnade också in två motioner på mötet. Den ena handlade om en fristad för förföljda författare, vilket jag skrivit om förut. Den andra handlade om att vi tycker att det borde införas en utmärkelse för personal inom äldreomsorgen som gör ett särskilt bra arbete, på samma sätt som det nu finns för skolans personal. Det tycker vi vore ett bra sätt att uppmärksamma denna viktiga yrkeskategori och att lyfta fram enskilda personer eller arbetslag som gör insatser utöver det vanliga.

Märsta station

Tankar om gatunamn och kultur.

2011-09-03T15:50:00.000-07:00

Ett trevligt gatunamn från Stockholms södra förstäder

Att ge namn åt gator är inte det lättaste. Själv bor jag på en gata döpt efter en blomma, mitt i ett område fullt av blomnamnsgator. Det är ju varken speciellt intressant eller ovanligt. Så behöver man inte åka längre än till Upplands Väsby för att hitta en gata med samma namn.
I det område i Märsta där det bor flest invandrare har gatorna namn efter fornnordiska gudar, vilket ju är lite kul.

I några delar av kommunen har man försökt hitta lite mer intressanta varianter. Så har en av gatorna på det som tidigare var Ärlinghedens idrottsplats fått namn efter Gösta Laudon, en eldsjäl som även jag som inte är speciellt idrottsintresserad blev imponerad av. Han grundade IFK Märsta och for långt in i mycket hög ålder nästan dagligen till Märsta från sin bostad i Stockholm för att vara med vid träningen.
Den andra gatan i området heter Östregårds väg, och jag måste tyvärr erkänna att jag inte har en aning om vem denna Östregård var. Eftersom det säkert finns många som inte heller känner till Gösta Laudon tycker jag att det vore lämpligt att sätta upp en liten skylt med information om vem det var.

På samma sätt skulle man i Valsta kunna ha skyltar med information om de gudar och andra figurer från den nordiska mytologin som gett namn åt gatorna där. Även om de flesta infödda svenskar nog vet vem Tor och Balder var, så är det nog betydligt färre som kan berätta om Ymer, Idun eller Frigga.

Föredömligt ovanliga, om än svårstavade, namn i Sigtuna stad.

Det bästa är om man kan hitta namn som har en naturlig anknytning till platsen, och som inte bara är del av en serie likartade namn. Eftersom jag tycker att det är viktigt att slå vakt om kulturen skulle jag vilja föreslå att döpa en del nya gator efter författare som varit bosatta i kommunen. I Märsta tycker jag att någon ny gata skulle kunna få namn efter Fateme Behros (1944-2009) som inte bara bott i kommunen, utan också skildrat bland annat Tingvallaområdet och det numera solrosbevuxna koloniområdet vid järnvägen i sin utmärkta roman I skuggan av Sitare.

En annan författare som i många år bodde i Märsta var Olle Högstrand (1933-1994). Han bodde bland annat på Sätunavägen, Bokvägen (!) och Ekillagårdsvägen. Han har visserligen mig veterligen inte skrivit om kommunen i sina böcker, men eftersom han var verksam här i många år tycker jag ändå att det är motiverat att minnas honom. Han skrev mest deckare, men även ungdomsböcker, bland annat Pojke i gränsland som utspelar sig vid norska gränsen under andra världskriget.

I Sigtuna borde självklart stadens skildrare Harriet Hjorth (1908-1977) uppmärksammas, liksom arbetarförfattaren Fred Eriksson (1914-2007), född i Viby by. Och att inte en av landet främsta poeter, Gunnar Ekelöf (1907-1968) som ju bodde i Sigtuna inte fått en gata uppkallad efter sig är märkligt.

Lagom kul namn i Märsta.

Och kanske kan man även tänka sig att döpa gator efter nu levande författare. Då borde Lars Ardelius och hans hustru Carin (som skriver som Carin Svensson) vara självskrivna. Lars Ardelius behöver väl ingen närmare presentation, Carin är inte lika känd. Men hennes bok Kanonväder är en riktigt underhållande, vemodig och vacker skildring av Sverige. Det märks att hon i många år bott utomlands, det öppnar ofta ögonen för nyanser som vi som alltid är här kanske inte märker.

Kanske finns det fler lämpliga namn. Jag tycker nog inte att man skall samla alla dessa i ett och samma område, utan det vore bättre att hitta gator i områden nära dem där de bott.

Det är Kultur- och fritidsnämnden som beslutar om namn på gator, och tyvärr är vårt parti inte representerat där. Därför kommer jag att sända en version av en del av den här texten till nämnden, och hoppas på ett positivt mottagande.

Slut på sommaren och tid för nya tankar

2011-08-23T06:20:00.000-07:00

Plötsligt är sommaren slut! Vad var det som hände, vart tog den vägen? Men nu är vi framme vid hösten och det är dags att kasta sig in i politiken. Från och med denna vecka kommer jag att ha möjlighet att ägna lite mer tid åt politiken då jag kommer att vara ledig från skolan på tisdagarna. Förutom att sitta och arbeta med olika planer och idéer hoppas jag få tillfälle att besöka olika verksamheter i kommunen för att lära mig mer.

Hör gärna av er med tips och förslag, både vad gäller politiska frågor som vi i Folkpartiet borde driva, och med förslag på vad jag borde ta reda på mer om.

Under sommaren har vi i Folkpartiet i Sigtuna skrivit ett förslag om att vår kommun skall ställa upp som fristad för förföljda författare. Tyvärr finns det ju många länder där friheten är begränsad, och vår kommun har en tradition att ta hand om förföljda människor. På 1940-talet kom överlevande från de nazistiska koncentrationslägren till Sigtuna och fick vård på Sigtunastiftelsen. Estniska ungdomar som flytt undan kommunismen fick gymnasieutbildning i Sigtuna, och på senare tid har ju många flyktingar från världens alla hörn fått en framtid i vår kommun.

Det finns ett internationellt nätverk av städer som erbjuder fristad åt förföljda författare, men alltför få svenska städer har visat intresse. Vi hoppas att vår motion skall leda till att vår kommun blir en av dessa städer. Hittills är det bara de fyra största städerna i vårt land (och regionen Skåne) som är med på listan, medan det i Norge är betydligt fler mindre orter.

Förutom att vi bidrar till att en förföljd författare får en fristad så kan kulturlivet i kommunen berikas av författarens närvaro. Med tanke på att vår kommun redan har kulturella institutioner som Sigtunastiftelsen som verkar som mötesplatser för olika kulturyttringar så känns det som om just Sigtuna är en sällsynt lämpad plats som fristad.

Också ett sätt att tillbringa en vacker sommarkväll

2011-06-26T09:58:00.000-07:00

Hälsosam skulptur i Kunskapens hus

I måndags var det dags för terminens sista fullmäktigemöte. Ett möte som kom att dra ut på tiden rätt rejält. Det hela började med att jag fick svar på min interpellation om att kommunen borde ha en ny översiktsplan. Den gamla antogs år 2002 och som alla vet har det hänt en hel del i vår kommun sedan dess. På den tiden kämpade man för att locka företag till det ödsliga industriområdet i Rosersberg, och invånarantalet var betydligt lägre. Kommunledningen tycker dock att det räcker med att revidera den gamla planen. Anledningen är förmodligen att man då har större frihet att bestämma mer utan att behöva styras av en aktuell plan.

Pilgatan

Efter en timme var det dags för ett avbrott som ägnades åt att dela ut årets pris till kommunens bästa lärare. Ett mycket bra initiativ som kan bidra till att stimulera en yrkesgrupp som inte alltid får så mycket stimulans. Folkpartiets Pernilla Holmberg hade ingått i den grupp som enats om fyra av de många lärare som föreslagits. De fyra som utsågs var Andreas Eriksson och Mattias Nilsson från Arlandagymnasiet, Åsa Surander från Sankta Gertruds skola och Johanna Olsson från Norrbackaskolan.

Efter pausen var det snart dags för det ärende som tog mest tid, nämligen frågan om huruvida man skall bygga ett jättedagis i Til. Det är tänkt att bli en enorm anläggning som kommer att generera en massa trafik. Det skulle vara mycket bättre om man i stället valde att bygga två mindre anläggningar, förslagsvis en i det nya Björkbackaområdet, där det bor väldigt många barnfamiljer. Då skulle många slippa ta bilen för att lämna sina barn. Av någon anledning har inte majoriteten förstått problemet. Inte ens Miljöpartiet som ju brukar vilja undvika onödig bilkörning. Så gick miljöpartisten Gunilla Lundquist upp i talarstolen och påstod att det inte spelade någon roll om man hade ett stort dagis eller två små, eftersom det skulle bli lika långt till dem i alla fall. En annan representant för majoriteten sa att ett dagis i Björkbacka skulle leda till att många blev tvungna att korsa stora vägen. (hur tänkte man då; det är ju nog så många som bor på den sidan vägen!)

Men även oppositionen hade en del konstiga inlägg, bland annat ett där man jämförde med hönshållning och hackkycklingar. Debatten var dock rätt saklig, i alla fall tills Elias Saouk (M) kom upp i varv, vilket dock bidrog till underhållningsvärdet. Lola Svenssson (S) gjorde lite försök att axla Anders Johanssons mantel som "bad guy" med att berätta hur hon tänker berätta för föräldrar och personal att om moderaterna fått bestämma skulle det inte funnits något dagis där (ett skrämmande perspektiv med politiker som smyger omkring och propagerar bland barnen!)

Trots att debatten i och för sig var saklig var den alldeles för lång, och nog tycker jag att en och annan kunde haft den goda smaken att fråga sig om man verkligen hade något nytt att tillföra debatten. Nu tog det hur lång tid som helst, och utgången var ju ändå given.

Tingvalla

Ett annat ärende som tog mycket tid var de så kallade anvisningarna för verksamhetsplanen. Det handlar om ett dokument som är en slags anvisning inför höstens budgetarbete. Oppositionen valde här att bifalla majoritetens förslag, med en rad tillägg. Majoriteten blev dock irriterade och valde att avstyrka alla dessa tillägg, utan att ta någon hänsyn till om de var bra eller dåliga. Själv hade jag ett förslag om att förvaltningen skulle ges i uppgift att se över hur vi skall kunna betala sådana lärarlöner att vi kan hävda oss i konkurrensen om de bästa lärarna, en nog så viktig uppgift om vi skall ha en skola i toppklass. Men detta förslag avvisades naturligtvis också.

Eftersom Moderaterna har 14 ledamöter och var och en la fram ett förslag till tillägg så tog det lite tid. Samtidigt är det ju en viss poäng med att alla får komma upp i talarstolen. På majoritetssidan är de flesta ledamöterna bara där för att rösta, vilket ju är lite märkligt.

Det var vi folkpartister och moderaterna som stod för oppositionen här, medan Samling för Sigtuna och Kristdemokraterna låg lågt. Det blev lyckligtvis inte votering i alla ärenden, men innan mötet var över hade vi lagt midnatt bakom oss. Framåt halv ett vandrade jag hem genom ett sömnigt Märsta.

Tingvalla

Blågul högtidsstund

2011-06-14T07:12:00.000-07:00

Tiden flyger iväg som alltid i slutet av terminen. För inte så länge sedan firades den svenska nationaldagen, en dag som jag skrev om förra året (vilket ledde till att jag blev intervjuad av Radio Västmanland!).

Detta år var jag som fullmäktigeledamot inbjuden till den ceremoni då de som blivit svenska medborgare under år 2010 fick ett diplom och varsin bordsflagga av trä.

Bollbacken på nationaldagen

Det var inte så många fullmäktigeledamöter som hittat dit, kanske beroende på det synnerligen vackra vädret i kombination med långhelgen då många var ute på landet. De partier som var mest välrepresenterade var Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Det sistnämnda partiet är ju visserligen förtjust i svenska nationalsymboler, men brukar kanske inte vara det första att välkomna nya medborgare. Nu var en av de nya medborgarna Witold Blaszczuk som är ersättare i fullmäktige för just Sverigedemokraterna, så det var kanske en bidragande orsak till intresset.

Nåväl, det var en trevlig ceremoni som åtföljdes av en god lunch. Gun Eriksson höll ett tal där hon jämförde den tid då Sverige var ett utvandrarland med våra dagar, och Kulturskolans etnoband spelade (och de var riktigt bra!). Eftersom det för många var en högtidlig stund då man fick ta emot diplomet och flaggan var det lite synd att några barn fick springa helt fritt, även på scenen, utan att deras föräldrar sa till dem. De allra, allra flesta barn skötte sig dock bra!

Etnobandet

Jag tror att det är bra med ceremonier som dessa, som kan bidra till en känsla för det land vi lever i. Även om jag ju är tveksam till nationaldagen som sådan, så tycker jag att det är bra med tillfällen att visa att vi är stolta över vårt land, och att vi också är stolta över att vi har ett land som öppnar sina gränser för människor som vill bidra till vårt samhälle.

Kungar, politiker och andra syndare.

2011-05-30T14:06:00.000-07:00

Aftonsol utanför kommunhuset

Plötsligt har frågan om kungens framtid blivit högaktuell. Diverse republikaner vädrar morgonluft nu när kungen visat sig ha ägnat sig åt annat än att klippa band, skaka hand med folk och träffa diverse excellenser. I Folkpartiet finns det en hel del republikaner, och givetvis kan man förstå att man kan ifrågasätta monarkins vara av principiella liberala skäl. Jag tycker dock att monarkins goda sidor överväger, inte minst för att ett samhälle bör hålla kvar en del traditioner. Att sedan kungen inte alltid är en ängel tycker jag bara är sympatiskt. Jag har alltid haft svårt för inställningen att offentliga personer bör vara någon slags perfekta varelser som aldrig varit på snusen, aldrig varit på strippklubb, aldrig anlitat svartjobbare eller slarvat med tevelicensen.

Nya och gamla hus vid Södergatan

Missförstå mig inte, jag tycker självklart inte att man bör anlita svart arbetskraft. Tyvärr var det ju enda sättet för oss som inte är höginkomsttagare att kunna ha en städhjälp innan Rut-avdraget infördes. Vi är trots allt inte mer än människor, och människor är inte alltid perfekta. Ibland gör man överväganden som slutar med att man fattar felaktiga beslut. Jag tycker inte att detta skall diskvalificera en från att ha offentliga uppdrag. Snarare tror jag att det är bra att politiker inte blir en speciellt sorts människor som är annorlunda än dem de representerar.

Jag har just kommit hem från att ha sett en film som handlar om en kung som inte heller motsvarade kraven på en sådan. Det var den mycket bra engelska filmen The King's Speech som var terminens sista film på Biokällan i Märsta. Det var faktiskt första gången jag besökte vår lokala biograf efter renoveringen, och det var en trevlig upplevelse. Filmen var förvånansvärt välbesökt, runt 40 personer hade hittat dit, och visst är det trevligt att komma ut i försommar-Märsta och kunna cykla hem från bion på fem minuter i stället för att åka pendeltåg som brukligt efter biobesök.

Filmen handlar om kung George VI som hade stora svårigheter med att tala offentligt, och om den hjälp han fick av den allt annat än konventionelle australiensaren Lionel Logue. Och visst handlar det ju också om det absurda i att inte kunna välja sin framtid, att vara tvungen att bli kung trots att man egentligen inte passar till detta ämbete. Jag kan givetvis se det bisarra i detta, men det finns ju också en väg ut. I filmen är det den väg som den äldre brodern väljer, den kortvarige kungen Edward som ju abdikerade på grund av sin olämpliga romans med Wallis Simpson. En märklig värld, men jag tror ändå att ett land behöver en del traditioner att enas kring.

Stationsgatan, vid Tallstigen

Betydligt mindre minnesvärt än filmen var förra veckans fullmäktigemöte. För en gångs skull var längden helt acceptabel, bara femtio minuter. Efter den senaste tidens turbulens kring frågan om huruvida det är majoriteten, och då främst Anders Johansson, eller oppositionen som är mest skyldiga till det dåliga klimatet i fullmäktige hade vi kommit överens om att hålla oss till ämnet och undvika personangrepp. Presidiet (som inte bör ifrågasättas) avbröt både den alltid ganska ettrige Elias Saouk (M) när han försökte få svar av Ibrahim Khalifa (S), och tillrättavisade Folkpartiets Dan Rosenholm som ville utvidga diskussionen kring missbrukarboende.

Det var annars inga större konflikter kring de ärenden som togs upp på detta möte. Ett viktigt ärende handlade om att man skall bygga ut kommunalt vatten och avlopp till Skoby och Åshusby, något som alla var överens om och som innebär betydande vinster för miljön. Vi lämnade en interpellation om en ny översiktsplan och ser fram emot svaret som kommer nästa gång. Förhoppningsvis har diskussionen om tonen lett till att svaret inte innehåller några invektiv om vår politik.

En annan reflektion jag gjorde på senaste fullmäktige var kring det märkliga faktum att representanter för en del partier gör sig besväret att gå upp i talarstolen trots att de inte har något mer att säga än att de håller med föregående talare. Lyckligtvis tycker inte alla nio partierna det, annars skulle mötena bli än segare.

Brännboll och andra brännande frågor

2011-05-20T01:47:00.000-07:00

Sätunavägen

I morgon lördag skulle vi ha spelat brännboll mot majoriteten. Därav blir nu inget, eftersom alliansens lag dragit sig ur. Först skulle kristdemokraterna och Samling för Sigtuna bojkotta matchen, men vi och Moderaterna skulle spela. Men så beslöt sig även Moderaterna för att inte spela, och plötsligt stod vi ensamma. Kanske skulle vi, med lite längre varsel, ha fått ihop ett liberalt lag, men nu var det bara ett par dagar kvar.
Visst är det synd om arrangörerna av tävlingen, men de hade ju 14 lag kvar. Fast när inte majoriteten fick spela mot alliansen så hoppade även de av, i stället för att ställa upp och spela mot de andra deltagande lagen.

Jag tycker att det är väldigt synd att man inte kan lägga de politiska motsättningarna på hyllan, och visa att vi i första hand är människor, i andra hand politiker. Och även om jag gärna kritiserar såväl Anders Johansson som andra företrädare för majoriteten så tycker jag faktiskt att vi alla har kommunens bästa för ögonen. Sedan finns det olika uppfattningar om vad som är kommunens bästa, men jag tycker att det är ett större problem att det finns så många som inte vill engagera sig för sin kommun, än att vissa gör det i "fel" parti.

Men känslorna är starka just nu. Majoritetens företrädare tycker att Anders Johansson oförskyllt utpekas som skurk. Oppositionens företrädare är upprörda över att en del påstår att det inte finns något problem, och framhåller att Anders Johansson alltid lyssnar på sina samarbetspartners.

Och visst kan man förstå argumenten. För den som är på Anders Johanssons sida är han en duktig, energisk och framgångsrik politiker. Han har knutit till sig sina stödpartier och visar givetvis välvilja mot dessa. Att också företrädare för oppositionen har gjort övertramp i debatten är ju också ett faktum. Det var också väldigt tråkigt att tre av partierna i fullmäktige (SD, SFS och KD) inte lyckades hitta någon företrädare att skicka till det viktiga gruppledarmöte vi hade igår för att diskutera situationen. Inte precis ett tecken på vilja att lösa problemen.

De nya husen på Södergatan

Jag tycker att det viktigaste just nu är att se framåt. Låt oss erkänna att fel har begåtts på båda sidor. Den publicitet som det öppna brevet har fått har gjort fler uppmärksamma på att situationen inte är bra. Men vi skall inte ägna oss åt att leta syndabockar, utan skall i stället arbeta för att klimatet i fullmäktige skall bli tillåtande och konstruktivt. Alla skall våga gå upp i talarstolen utan att bli sågade jämsmed fotknölarna för att man inte kan rabbla upp alla detaljer i ett ärende utantill.

Och även om det inte blev någon brännboll nu så hoppas jag att vi i framtiden skall kunna träffas under mer avspända former, alla vi 51 som sitter i fullmäktige. Och då menar jag alla, inte alla utom Sverigedemokraterna, som en del ibland tycker. Jag tycker nämligen att alla förtjänar respekt. Även om Sverigedemokraternas åsikter är oacceptabla, och partiets förflutna minst sagt tvivelaktigt så är det ingen som vinner på att de behandlas respektlöst (jo, kanske de själva som kan få sympatier för sin offerstatus).

Sätunavägen

Men visst måste vi våga föra fram våra politiska åsikter, och ta strid kring dessa. Fast vi bör göra det med respekt för våra motståndare, och inte blanda in personkritik, nedvärderande omdömen och respektlöshet. Då kanske vi kan få ett fullmäktige där inte bara män med mycket lång politisk erfarenhet ger sig in i debatten.

Herrarnas diskussionsklubb har möte!

2011-05-01T13:35:00.000-07:00

Jag är alls ingen anhängare av könskvotering, och kan tycka att det kan vara överdrivet när man till varje pris vill att varannan plats skall vikas åt vardera könet, eller när en del tjatar om den så kallade könsmaktsordningen. Visserligen blev jag ganska irriterad över att man i mina föräldrars hemland, Estland (där jag också är medborgare) nyligen bildade en regering där bara en kvinna ingick.

Men man behöver inte resa över Östersjön för att hitta exempel på märklig obalans mellan könen. Så befann jag mig på Sigtuna kommunfullmäktige häromdagen. Mötet pågick från 18.30 till 23.15. Under denna tid befolkades talarstolarna av en lång rad politiker från olika partier, med olika bakgrund, av olika ålder och med olika mycket erfarenhet. Men en sak hade de alla gemensamt (utom en ledamot som var uppe för att kommentera sin interpellation i två minuter). Alla var nämligen män!

Arenbergavägen

Nu bidrog inte vårt parti på något sätt till att bryta denna dominans då vår enda kvinnliga ledamot, Charlotta Lundberg, inte kunde närvara. Men det fanns en hel del kvinnor närvarande, men med undantag för interpellanten jag nämnde ovan så var det bara fullmäktiges ordförande Gun Eriksson som gjorde sin stämma hörd (med reservation för att jag kan ha missat någon som var uppe som hastigast om jag råkade vara ute några minuter).

Hur kan då det här komma sig? Jag har en liten teori. Stämningen i vårt fullmäktige är nämligen långt ifrån den bästa. Som jag tidigare nämnt är vårt kommunalråd Anders Johansson känd för sin aggressiva debatteknik. Han är extremt påläst och kunnig, och eftersom han jobbar med politiken på heltid har han ju också tid åt att ägna sig åt att ta reda på alla detaljer. Vi andra som har vanliga jobb vid sidan av politiken har ju sällan så mycket tid att ägna åt detta. Förutom att vara påläst och kunnig är han också ofta ganska arrogant och nedlåtande, speciellt mot den som inte är lika insatt som han själv.

Vy mot Spjutvägen

Man brukar ju ofta tala om manliga härskartekniker, och jag tror att det här rör sig om ett exempel på detta. Genom att ha denna attityd skrämmer han bort dem som inte har samma självförtroende från att ge sig in i debatten. Och ofta är det ju så att män har bättre självförtroende, medan kvinnor oftare är mer självkritiska.

Som redan uppmärksammats i pressen så meddelade Kristdemokraternas gruppledare Michael Harvey vid detta möte att han framdeles skall bojkotta fullmäktige och kommunstyrelsen i protest mot debattklimatet. Just Harvey har ofta utsatts mer än andra för Johanssons attacker, och förhoppningsvis kommer denna markering att göra att fler får upp ögonen för problemet.

Vad handlade då dessa dryga fem timmar om? Ja, först var det en del ärenden som återremitterats och som dök upp igen. En lång debatt handlade om årsredovisningen och det faktum att pengar som erhållits som tillfälligt konjunkturstöd hade periodiserats på tre år i stället för ett år. En lång och tråkig debatt om en ganska ointressant fråga. Jag måste tyvärr medge att den som vann den debatten var den gamla SFS-veteranen Gunnar Fahlgren som gick upp och jämförde debatten med frågan om påvens skägg. Han menade också att om S hade gjort tvärtom hade förmodligen oppositionen krävt det motsatta i alla fall. Och det är inte alltför osannolikt att han hade rätt. Men även detta hänger nog ihop med den låsta situationen mellan blocken.

Odensala

Sedan blev det ännu en debatt om Herresta, där resultatet blev att man bestämde enligt majoritetens önskemål och alltså körde över invånarna i Herresta.

Kvällens höjdpunkt för oss Folkpartister blev debatten om vår interpellation om byggande på åkermark. Herr Johansson hade skrivit ett långt svar som gick ut på att vår politik var absurd, näringslivsfientlig och bakåtsträvande. Anders Johansson undrade också i vilken majoritet vi skulle kunna ingå med tanke på att vi var ensamma att försvara åkermarken. Jag blev nu tvungen att ge mig in i debatten, och naturligtvis har jag ju inte samma rutin som Johansson, men jag framförde i alla fall min oro över att denna exploatering bara utgjorde första steget. Man motiverar nämligen byggandet på denna mark med att den befinner sig mellan industrier, vägar och kraftledningar, samt mellan Märsta och Arlanda. Med denna motivering kommer man med tiden att kunna bygga fullt med industrier hela vägen förbi den vackra kyrkbyn Husby och ända fram till Odensala.

Det finns nämligen ingenting som är heligare för Anders Johansson än att bygga bostäder och industrier. Alla andra intressen måste stå tillbaka. Det faktum att vår värld kommer att behöva all jordbruksmark för att föda vår befolkning i framtiden är inget som majoriteten i vår kommun bryr sig om. Det gäller i alla fall Socialdemokraterna, och Centern som är ivriga att instämma i allt som Johansson säger. Något mindre entusiastiska är dock miljöpartisterna, och det märktes på Bernt Lundqvist att det nog handlade om en kompromiss där man måst vika sig i denna fråga, även om det inte sas rakt ut.

Nu blev det kö till talarstolen även bland de liberala ledamöterna (visserligen ville Anders Johansson ta ifrån oss detta epitet, och Bosse Andersson övertog det till Centern, men då handlade det om en slags extremliberalism där inga begränsningar för expansionen får finnas). Både David Westin, som tyvärr flyttar iväg från kommunen och alltså var med på sitt sista fullmäktige, och Crister Mattsson hjälpte till att försvara vår politik.

Aftonstämning på Skogsvägen

Från den moderata sidan gav sig Peter Kockum upp i talarstolen och uttalade inte helt oväntat sitt stöd för Anders Johanssons ohämmade expansionspolitik. Och jag blev inte förvånad. Hade Moderaterna fått bestämma hade vi ju haft en stor väg från Tullen genom den vackra dalen mellan Norrbacka och Odensala, och över åkrarna nära Husby-Ärlinghundra.

Kvällen sista debatt kom att handla om den handelsplats vid Pilsborondellen i Sigtuna som majoriteten nu vill knyta till ett bostadsområde med 500 bostäder i ett samråd. Tanken är naturligtvis att tvinga Sigtunaborna som vill ha butiker att rösta ja till ännu ett bostadsområde. Framför allt Samling för Sigtuna hade svårt att svälja detta, och visst är det ett lite fult knep att knyta ihop dessa två frågor.

I vanlig ordning fick en hel del frågor lämnas till nästa möte. Förhoppningsvis blir nästa möte det första steget mot ett fullmäktige där alla arbetar för kommunens bästa, där både kvinnor och män vågar sig upp i talarstolen, och där ingen blir hånad för att han eller hon inte kan ägna hela dygnet åt politiken.

Återremisser och skrytsamma tal tar tid

2011-04-03T12:57:00.000-07:00

För inte så länge sedan såg det ut så här vid Norrbacka

Så har vi då genomlevt ännu ett fullmäktigemöte. Trots att det slutade kvart över elva på kvällen hann vi ändå inte med alla ärenden på föredragningslistan. Vid ett tillfälle gick Per Lundström (S) upp i talarstolen och beklagade sig över att man ännu inte hunnit fatta något egentligt beslut, eftersom oppositionen ständigt begärde återremiss av olika ärenden. Hade han då rätt?
Ja, visserligen började sammanträdet mycket riktigt med tre ärenden där den borgerliga oppositionen begärde återremiss. Det första gällde ansvarsfrihet för kommunstyrelse och nämnder. Detta borde ju egentligen beslutas efter det att årsredovisningen godkänts, men så går det av någon anledning inte till. Därför var det ju svårt att bevilja ansvarsfrihet innan man visste om redovisningen skulle godkännas. Själva årsredovisningen innehöll en del tveksamheter så att de samlade revisorerna föreslagit att den inte skulle godkännas.
Och det tredje ärendet gällde byggnationen i Herresta i Odensala, där de boende kommit fram med ett förslag på en bättre placering av den nionde tomten i området. Sossepartierna ville dock hålla fast vid en plan som så gott som alla boende i Herresta var emot, hellre än att ge efter på prestigen. Vi borgerliga tycker däremot att det är positivt att människor engagerar sig för sin boendemiljö.

Till saken hör nämligen att Bygg- och Trafiknämnden i kommunen leds av Göran Hammarsjö. Om Anders Johansson understundom kan vara elak och arrogant mot politiska motståndare så är det ingenting mot Göran Hammarsjö. Hammarsjö är själva urtypen för en klassisk sossepamp, en man för vilken det skulle vara ett svaghetstecken att lyssna till opinioner som inte kanaliseras via LO och det Socialdemokratiska partiet.

Skidspår vid Aspvägen i februari

Men även Anders Johansson visade upp sina mindre goda sidor detta möte. Värst var när han la upp en gammal motion från en annan KD:are på datorskärmen som visas i bakgrunden, samtidigt som Michael Harvey (KD) höll ett anförande. Naturligtvis var det genomtänkt och klart oförskämt.

Är då alla socialdemokrater i vår kommun okänsliga bufflar? Nej, ingalunda. Fullmäktigemötena leds nu av Gun Eriksson (som tagit över efter den mycket sympatiske David Lundquist) och vice ordförande är Bruno Landstedt. Båda är trevliga, korrekta och öppna för resonemang och synpunkter. Själv har jag haft nöjet att sitta i Miljö- och hälsoskyddsnämnden som leddes av den alltid påläste och kloke Ronnie Lundin. Även den tidigare nämnde Per Lundström är en vettig och klok person. Det finns också nya stjärnor. Så fick vi höra den blott 22-årige Cesar Vargas Iglesias gå upp i talarstolen och hålla ett mycket bra anförande.

Så kanske får vi en vacker dag en socialdemokrati i Sigtuna som inte längre präglas av Anders Johanssons och Göran Hammarsjös konfrontationspolitik. Den som lever får se! Kanske slipper vi då också sitta och höra kommunstyrelsens ordförande hålla ett oändligt anförande om hur förträffligt allt är i kommunen, ett anförande som är så långt att vi sedan tvingas stryka ett antal punkter på föredragningslistan.

På detta möte var det så äntligen dags för min debut i talarstolen. Nu fick jag inte så väldigt mångas uppmärksamhet eftersom det var just då som Anders Johansson lagt upp den gamla motionen på dataskärmen, och Michael Harvey höll på att initiera en protest mot det. Senare fick jag också läsa upp min interpellation om byggande på jordbruksmark.

Vi hade en ny konstellation denna gång, då både Lotta Lundberg och Crister Mattsson var frånvarande. Det var jag tillsammans med ersättarna David Westin, som snart skall flytta ifrån kommunen, och Dan Rosenholm som representerade Folkpartiet. Dan var också uppe i talarstolen och argumenterade på ett mycket förtjänstfullt sätt i Herrestaärendet.

Centralskolans gamla byggnader i vintras

Finns det inget annat grönt parti i Sigtuna kommun?

2011-03-13T07:40:00.000-07:00

Märsta har förändrats mycket sedan jag var liten. Inget ont i det, alla platser måste utvecklas, men det behövs också länkar till det förflutna. En del som inte har genomgått så stora förändringar är det öppna kulturlandskapet runt Husby-Ärlinghundra kyrka. Många som färdas med buss från Arlanda till Märsta förundras över skönheten i de böljande åkrarna som syns från vägen, eller vintertid allt det vita med de röda husen och den vackra 1100-talskyrkan i bakgrunden.

Men Anders Johansson ser hellre en "ny entré" till Märsta, och ser jordbruksmarken som ett potentiellt område för småindustrier med närhet till motorvägsavfart och flygplats. Att det fortfarande finns tillgång till industrimark i det närbelägna arbetsområdet spelar ingen roll. Här skall exploateras! Moderaterna hänger på, vilket inte förvånar. Vad som förvånar mig är dock att även Miljöpartiet och Centern hänger med. Det här handlar nämligen inte bara om att man bygger i en känslig kulturmiljö. Det finns andra aspekter också. Det handlar ju nämligen om åkermark som idag brukas av lantbrukare.

Som jag redan berättat hade vi förra månaden besök i fullmäktige av Anders Wijkman och professor Kevin Noone. Anders Wijkman tog bland annat upp att han ansåg det vara mycket olämpligt att bygga på åkermark eftersom vi kan komma att behöva den i framtiden. Och mark som en gång förlorats som jordbruksmark kommer knappast att återställas.

Några orsaker till detta är att klimatförändringarna i framtiden kan innebära att mark som idag kan användas till jordbruk kommer att vara ofruktsam, antingen för att det blir för torrt och varmt, eller för att havsytan stiger och marken översvämmas. I Sverige är det dock mer troligt att klimatet kommer att förbli gynnsamt, kanske till och med mer gynnsamt för odling. Redan idag är den samlade odlingsytan i världen för liten för att föda hela befolkningen. När allt fler efterfrågar en högre levnadsstandard, samtidigt som folkmängden ökar blir problemen än större.

Dessutom minskar ju oljereserverna. Alltså kommer det att krävas andra drivmedel, och en del av dessa kan utvinnas från jordbruket. Vi ser idag bussar från Flygbussarna och Upplands Lokaltrafik som drivs av svenskodlad rapsolja, och mer sådant kommer.

Alltså borde vi slå vakt om den jordbruksmark som finns i vårt land, speciellt den bördiga uppländska myllan det här handlar om. Visst finns det platser där man kanske inte kan undvika att bebygga en del åkrar. Städer som Lund och Malmö, och i viss mån även Uppsala, har svårt att bygga utan att ta en del åkrar i anspråk. Men här i vår kommun finns det ju ganska mycket annan mark att tillgå. Och inte minst symbolvärdet i det här projektet borde avskräcka. Vilka signaler sänder man ut genom att rulla ut betong och asfalt på en bit av kommunens bästa åkrar?

Och är det verkligen vi i Folkpartiet Liberalerna som ensamma skall få kämpa mot de här krafterna? Finns det inget annat grönt parti i kommunen?

Märstavinter med nordlig trikolor

2011-02-28T15:26:00.000-08:00

Nu när vintern tycks vara på väg bort kommer en liten vinterbild från det vackra Märsta. Det gamla huset på bilden har numera blivit scoutstuga.. Innan dess bedrevs här skolverksamhet för elever som behövde vara i mindre grupper. Tyvärr finns det ofta en motvilja bland socialdemokrater mot att erkänna att inte alla elever alltid mår bäst av att vara i vanliga klasser. Det är en missriktad välvilja, som utgår från oviljan att erkänna olikheter. Man är rädd för att någon skall känna sig utpekad, och inser inte att det är fatalt både för den elev som inte klarar situationen i en vanlig klass, och för resten av klassen som inte får arbetsro.

I huset bodde en gång en skolkamrat till mig, som fick flytta iväg eftersom huset skulle rivas. Det var närmare 40 år sedan, och huset står kvar än idag. Vi får vara glada över att politikerna inte var så effektiva då. Nu kallas dess trädgård Äppelparken, och är platsen för den populära visfestivalen i Märsta varje sommar. För oss Folkpartister som gärna vill stärka Märstas identitet som trädgårdsstad är det här ett utmärkt exempel på hur det borde se ut på fler ställen. Det är just den här blandningen av hus från olika tidsåldrar, parker, trädgårdar och småskalighet som är nyckeln till trivsel. Annars är det ofta andra ideal som dominerat i Märsta. Ett av de värsta exemplen är när kommunen ville tvinga ägaren till butikshuset som bland annat inrymmer Rosersbergs golv, mittemot Statoil, att ha samma färg på taket som de omgivande husen. Mer om det en annan dag.

En del kanske undrar över flaggan på radhuset. Det är en flagga som inte alls är ovanlig i våra trakter, då Märsta har blivit hem åt många människor från denna exotiska "republik". Själv har jag aldrig satt min fot där, men avnjuter gärna deras utsökta öl. Det handlar om Republiken Jamtland!

Resegaranti, ordvrängeri, nattmösseprat och äktenskapsfrågan

2011-02-24T14:30:00.000-08:00

Den lilla vägbit som fortfarande kallas Fabriksvägen på en del kartor

Så här i vintertider kan man ju tycka ett och annat om kollektivtrafiken. En del dagar brakar det samman totalt, som i torsdags när alla Märstabor helt oväntat under flera timmar tvingades befinna sig i Rosersberg. Dessvärre tycktes SL:s förmåga att skaffa fram ersättningsbussar vara väldigt begränsad. Också taxibolagen tycktes ha svårt att skaffa fram bilar. Så lilla Rosersberg fick under några timmar vänja sig vid betydligt större folkmassor än eljest.

Annars brukar det ju vara SL:s resegaranti som räddar dagen. Det är rätt fantastiskt att kunna ta en taxi och skicka in kvittot till SL och få ersättning! Vid ett tillfälle har jag faktiskt lyckats göra det med 25 elever!

I kväll var det så dags för månadens fullmäktigemöte. Det var ett lite speciellt fullmäktige då vi hade två föredragshållare, professor Kevin Noone och den fascinerande Anders Wijkman, mannen som lyckats med att vara ordförande för Fria Moderata Studentförbundet, europaparlamentariker för KD och en hel del annat. Han lär också ha varit föreslagen som efterträdare till såväl Ulf Adelsohn och Bengt Westerberg som partiledare. Det var i alla fall en hel del tänkvärda kunskaper som förmedlades.

Själva fullmäktigemötet innehöll inga större sensationer. Det mest långvariga ärendet gällde en revisionsrapport om utomhusbadet i Märsta. Oppostionens företrädare Crister Mattsson, Henrik Kelfve och Michael Harvey ville få till en debatt om att kommunen struntat i lagen om offentlig upphandling, medan Anders Johansson envist undvek sakfrågan med en hänvisning till att oppositionen aldrig yrkat avslag för ett förslag i kommunstyrelsen, utan bara skrivit ett yttrande. Det blev en lång debatt om skillnaden mellan yrkande och yttrande, och om vad ordet kritik egentligen innebär. Moderaterna har lagt en interpellation i sakfrågan så nästa fullmäktige ger förhoppningsvis en debatt om sakfrågan.

Vänsterpartiets Petri Peräla hade plötsligt vaknat till, och bland annat skrivit en motion om att föräldrar skulle erbjudas sömnskola för att lära sina barn sova. Det finns ingen hejd på vad Vänsterpartiet anser vara kommunens ansvar. Vad skall följa härnäst? Matskola, toalettskola, krypskola?
Dessutom hade Perälä en till motion som var full av gammalt kommunistsvammel om miljonbonusar och miljardvinster som ställdes mot barnfattigdom. Detta skall bekämpas bl a genom gratis frukostar och mellanmål. Om man nu vill hitta något positivt med sossarnas starka ställning i vår kommun så är det ju att ex-kommunisterna är så få.

Kristdemokraterna som letar efter områden att profilera sig på ville att det bara skall kosta 950 kronor att gifta sig i Sigtuna rådhus, medan alla andra partier ville sätta priset till 1200. Frågan är om det verkligen är en klok idé från ett parti som säger sig vilja slå vakt om äktenskapet att sätta priset så lågt. Den som inte är beredd att satsa 250 kronor till på sitt äktenskap kanske borde överväga att låta bli att gifta sig.

Och nej, jag har fortfarande inte satt min fot i talarstolen. Men den dagen kommer nog.

Och sent på kvällen nås jag om beskedet om Sigtunas placering på listan över de bästa skolkommunerna. Vi slog sex kommuner! Av 289 möjliga! Det blir nog anledning att återkomma till dessa siffror.

Tidningen Nu skriver om Sigtuna!

2011-02-11T05:55:00.000-08:00

Ett litet citat från tidningen Nu, det liberala nyhetsmagasinet som jag inte vill undanhålla bloggens läsare:

Sedan Moderaterna och Socialdemokraterna i Sigtuna gjort upp sinsemellan om partistödet, plus att M lagt beslag på alla alliansens gruppledarplatser i styrelser och nämnder, har Folkpartiet beslutat inta en friare roll under mandatperioden.
Först Tunisien, sedan Egypten, nu Sigtuna. Liberalismen har ännu segrar att vinna.

Jag vill också passa på att rekommendera alla att besöka den fina utställningen med grafik av Marjan Gustafsson på Märsta kulturstuga. Den pågår till den 27 februari.

Årets första fullmäktige!

2011-01-30T13:33:00.000-08:00

Så har då årets första fullmäktigesammanträde avhållits. Dagordningen var ovanligt kort, och de flesta ärendena rörde medborgarförslag, dvs förslag från vanliga människor, inte sådana som tillhör politikersläktet. Det var många olika förslag, om till exempel att anlägga en rondell på Odensalavägen, sätta upp fler 30-skyltar på Södergatan, eller att dela av strandpromenaden i Sigtuna med ett streck som skiljer cyklister och gående åt. Det sistnämnda beslöt man sig för att göra, de andra förslagen avslogs. Ett annat medborgarförslag som antogs gällde att sätta upp fler bänkar i Sigtuna så att framför allt de äldre som bor i Brännbo skall kunna promenera ner på stan och kunna vila på vägen.

Det är en bra idé att även vanliga människor som inte tillhör något parti skall kunna lägga fram förslag och få dem granskade av kommunens tjänstemän och politiker. Och visst kan en del frågor tyckas futtiga, men det handlar ju om saker som påverkar vardagslivet mer än storpolitiken.

.

Det största ärendet vid sammanträdet gällde dock ett interpellationssvar från Lola Svensson (S), ordförande i Barn- och Ungdomsnämnden. Det var Moderaterna som skrivit en interpellation för att lyfta fram bristerna i kommunens skolor och få veta vad majoriteten gör åt dem. Henrik Kelfve (M) hade laddat upp med mängder av argument för sin sak, och fick en del rätt lama svar från Lola Svensson.

Nu måste väl i rättvisans namn nämnas att majoriteten är väl medveten om skolans brister, och att man tagit en del positiva initiativ. Till exempel har man bjudit in förbundsordförandena i såväl Lärarnas Riksförbund som Lärarförbundet. Förhoppningsvis är det inte bara för att få rubriker och publicitet, utan även för att ta till sig av tankarna hos dem som representerar dem som skall utföra arbetet för en bättre skola. Henrik Kelfve berömde också en del av de förslag som fanns i det program som S la fram inför valet, men påpekade att det mesta var kopierat från alliansen.

Huruvida Lola Svensson verkligen är den mest lämpade personen att leda detta arbete är ju en annan fråga, men det får väl framtiden utvisa. En annan moderat som tog stor plats i talarstolen var Elias Saouk som hade laddat upp med en något annorlunda, och väldigt lång, Powerpointpresentation som gick tillbaka i tiden och innehöll diverse teser om extremvänsterns (som enligt Saouk föreföll representeras av Anna-Karin Lundström) inflytande i skolpolitiken i kommunen. Majoriteten avstod från att kommentera denna, även om Anders Johansson tycktes något irriterad över att den drog ut på tiden.

Även Sverigedemokraterna har tankar om hur skolan skall förbättras. Lösningen enligt dem heter avskaffande av modersmålsundervisningen, dvs den som tidigare kallades hemspråk. En gång i tiden kallades ju svenskundervisningen i våra skolor för modersmål, men det kan man ju inte göra i vårt mångkulturella samhälle. Det mångkulturella samhället är ju inget som SD värnar om (även om det är lite kul att även deras fullmäktigegrupp innehåller invandrare!). Nu fick SD mothugg från alla möjliga håll, och tyvärr var väl deras motion inte så värst välunderbyggd. T ex hävdade Sören Sundh (SD) först att modersmålet borde ligga utanför skoltid, och när han fick veta att det redan låg utanför det ordinarie schemat fick han ta till nya argument.

Många vittnade om att språk som man kanske inte alls hade trott kunde vara nyttiga sedermera visat sig vara nog så viktiga resurser, och visst är det sant att språkkunskaper alltid är av nytta. Själv har jag talat flytande estniska sedan koltåldern, och innan Estland blev fritt kändes det ju inte som någon större merit. På samma sätt så kan förändringar i omvärlden leda till att olika invandrarspråk visar sig vara viktiga meriter om man vill söka jobb.Men visst har SD en poäng i att man naturligtvis måste kunna svenska för att klara sig i Sverige. Folkpartiet har ju också en gång i tiden fört fram krav på svenskkunskaper för att få medborgarskap och betonat att kvaliteten på svenskundervisningen för invandrare måste höjas.

Bland dem som tog ställning mot SD här var Kurt Pettersson (KD) som i stället hade en annan syndabock, nämligen Genus som ställdes mot familjens betydelse. Anders Johansson låg lågt denna kväll, och noterade själv att det var länge sedan han inte varit uppe i talarstolen förrän halv nio. Och säga vad man vill om Anders Johansson, men det ledde till att debatten inte riktigt lyfte.

Själv tog jag mig inte heller denna gång upp i talarstolen, utan Crister Mattsson, som alltid på ett förtjänstfullt sätt kan tala om det mesta, markerade våra positioner.

Januarimörker i Märsta

2011-01-22T06:45:00.000-08:00

Ibland tror man att dygnet har fler timmar än det har. Ibland överskattar man sin egen förmåga. Den här bloggen startades i förhoppning om att tiden skulle räcka till för att uppdatera den regelbundet. Så har det inte blivit. Men nu känns det som om det vore dags att försöka väcka den till liv igen.

Valet gick ju inte så bra här i kommunen. Av någon, för mig fullständigt outgrundlig, anledning är Anders Johansson otroligt populär och sopade hem en storseger trots det sorgliga läge som hans parti befinner sig i på riksplanet. Vi i Folkpartiet Liberalerna fick se vår fullmäktigegrupp krympa ihop ytterligare och får väl inrikta oss på nästa val. Under tiden får vi göra vårt bästa för att rädda vår kommun undan trista miljonprogramsidéer som planerna för Märsta port.

Jag kommer att försöka uppdatera bloggen med jämna mellanrum, dels med bilder, nytagna och gamla från min vykortssamling. Jag kommer att skriva om politik, men också mer allmänt om Märsta. Jag hoppas också få kontakt med läsare, både med synpunkter på bloggen, men också med tankar och idéer om vilken politik jag och FP:s andra ledamöter skall driva i kommunfullmäktige.

Sossarna sviker kommunismens offer!

2010-08-23T13:27:00.000-07:00

I dag talade Jan Björklund vid minnesdagen för kommunismens, nazismens och andra totalitära ideologiers offer. För mig vars föräldrar flydde till Sverige undan kommunismen är det givetvis en viktig dag att uppmärksamma. Precis som alla demokratiska krafter uppmärksammar Förintelsens minnesdag den 27 januari borde det vara självklart att uppmärksamma denna dag. Men så uppstår ju problemet med att många vänsterpartister i likhet med Ohly själva en gång i tiden kallat sig kommunister, och säkert gärna skulle göra det än i dag om det inte vore lite känsligt. Ohly sörjde till exempel Berlinmurens fall! Och då kan ju inte heller sossarna, som en gång i tiden höll en klar rågång mot kommunisterna, delta i sådana arrangemang. Nej, genom att göra de före detta VPK-arna rumsrena har sossarna bidragit till att det blivit svårt att ta upp kommunistiska regimers övergrepp. Och många vänsterpartister sympatiserar ju även med den kommunistiska diktaturen på Kuba.

Om det här skriver Svenska Dagbladets ledarsida i dag i en mycket läsvärd artikel. Också Peter Wolodarski i DN tar upp Vänsterpartiets förflutna, och förundras över att Mona Sahlin vek sig i frågan om samarbete med V.

För mig är det märkligt att samtidigt som sossarna (med rätta) kritiserar Sverigedemokraterna för att partiet har ett ursprung i högst tvivelaktiga kretsar så inleder man ett samarbete med Vänsterpartiet, ett parti som har väldigt många lik i sin garderob. Det är fullständigt obegripligt att sossarna sviker kommunismens offer på detta sätt.

Desperata sossar!

2010-08-18T12:45:00.000-07:00

Nu är det bara en månad kvar till valet. Från att ha sett ganska illa ut har opinionssiffrorna nu gett ökat hopp om att alliansen skall behålla makten. Socialdemokraterna blir mer och mer desperata och försöker med alla medel vinna röster även i Stockholm, där s-röstarna blivit allt färre. Samtidigt som man vill avskaffa Rut-avdraget som gjort att vanliga människor kan anlita städhjälp utan att betala svart hittar man på vansinniga förslag om butler i tunnelbanan! FP-riksdagsmannen Fredrik Malm har skrivit en bra artikel om detta på DN debatt.

Också i vår kommun tilltar desperationen. På löpande band presenteras förslag på olika projekt, allting framkastat i all hast i stället för att söka samförstånd om så viktiga förändringar som till exempel utvecklingen av Märsta centrum. Jag tror att en av de faktorer som gör att det uppstår ett visst politikerförakt är just att vissa politiker på detta sätt gör utspel som har som främsta syfte att ge poäng inför valet. Om man i stället skulle ge även oppositionen insyn i planeringsarbetet innan förslagen presenteras skulle man kunna uppnå en större enighet i viktiga frågor.

En trevlig dag, men lämna hatet utanför!

2010-06-06T12:58:00.000-07:00

I lördags var det dags för den årliga Valstadagen. Själv har jag aldrig tidigare varit där, men i år hade vi i likhet med nästan alla andra partier ett bord där. På bilden nedan ser ni vår ordförande Magnus Öhlander, tillsammans med riksdagsledamoten Gulan Avci.

Förutom de politiska partierna fanns en mängd olika stånd, det bjöds på rättvisemärkt kaffe, såldes allehanda kulturella alster, och diverse föreningar presenterade sin verksamhet. Dessutom bjöds det på musikunderhållning, allt från folkvisor till death metal.

En annan av våra aktiva politiker, Rolf Brunnberg syns nedan. I skogen syns också en centerpartist som kanske letar efter en väg tillbaka till alliansen. Centern hade i alla fall valt att ställa upp en stor banderoll med texten Alliansens gröna röst vilket var lite kul eftersom den stod väldigt nära det socialdemokratiska bordet.

Dagen var trevlig, och det blev många intressanta samtal både med väljare, men även med politiker från andra partier. Det enda som lite grann förstörde stämningen var ett gäng väldigt unga SSU:are som anförda av en som borde vara klokare gick omkring och skanderade "Hata alliansen" och "Hata Reinfeldt". Jag tycker att det är väldigt tråkigt att använda en sådan ton i politiken. Själv tycker jag naturligtvis inte om S-politiken, men skulle aldrig använda sådana ord. Jag hoppas verkligen inte att det är ett sådant debattklimat vi skall ha när fler unga kommer in i politiken på vänsterkanten.

Till begivenheterna på Valstadagen hörde också möjligheten att åka upp i vattentornet, och att få se Märsta från ovan. Det mest bestående intrycket av utsikten är att det verkligen finns otroligt mycket skog i vår kommun, men än man får intryck av när man befinner sig på marken.

Märstanostalgi med trashockeyminnen

2010-05-17T14:12:00.000-07:00

I det röda huset som skymtar bakom byggattiraljerna på bilden pågår just nu en utställning med bilder från Märstas historia. Här finns många intressanta och vackra bilder från ett svunnet Märsta. Förutom bilderna av olika fotografer finns här också på ett bord under en glasskiva en hel del vykort, varav de flesta kommer från min vykortssamling. Jag blev kontaktad av Lill Sjöström från Märsta kulturförening och det känns roligt att min samling inte bara samlar damm i min hylla, utan också kan komma andra till del.

Mina egna minnen från denna byggnad handlar om scouterna, eller rättare sagt vargungarna, där jag var medlem ett tag i slutet av 60-talet, innan jag gick över till estniska scouterna i Stockholm. Jag minns mest att vi spelade trashockey, ett spel som jag aldrig lärde mig att uppskatta, men som var enormt populärt bland de andra grabbarna.

Nu gömmer sig den gamla Nymärsta gård bakom byggarbetsplatser, där det mest verkar vara letter som sätter ihop byggelement som levereras på lastbilar från Lettland.

Märsta centrum finns representerat med en hel del gamla bilder på utställningen. Den här bilden tog jag själv i söndags, men den är ganska orättvis. Faktum är att jag också besökte centrum i lördags, dock utan kamera. Då var det riktigt livligt på torget, och mycket folk ute. Men i söndags var det ödsligt, och de nya vågiga bänkarna gjorde sitt bästa för att liva upp torget.

Jag rekommenderar i alla fall ett besök på utställningen, som har öppet fredag till söndag 12-16 om jag inte minns fel. Det är roligt att det finns entusiaster som ordnar utställningar som denna.

Mitt förra blogginlägg, där jag förespråkade ett avskaffande av nationaldagen och första maj har blivit uppmärksammat i radio, närmare bestämt i Radio Västmanland som gjorde en telefonintervju med mig i morse. I dag är det ju nämligen den norska nationaldagen, en dag som firas på ett naturligt sätt till skillnad från den svenska. Kanske är det midsommarafton som är den verkliga svenska nationaldagen?

Avskaffa Första maj och Nationaldagen!

2010-05-01T15:16:00.000-07:00

I det forna Sovjetunionen marscherade folket taktfast den första maj, annars kunde man få (ännu fler) problem. För mig som barn till flyktingar undan kommunismen är det obegripligt att man ger sig ut denna dag och demonstrerar. Att Ohlys kommunistparti är ute denna dag är ju inte förvånande, men för mig är det obegripligt att Socialdemokraterna inte håller sig för goda för att hedra denna förlegade dag. Men nu när Mona har gjort Ohlykommunisterna rumsrena så vädrar dessa medvind på första maj.

Annars hade givetvis första maj sin poäng en gång i tiden. Men vem är egentligen arbetare i dag? När många "arbetare" tjänar betydligt mer än vi lärare, när den tekniska utvecklingen medfört att de som verkligen utför kroppsarbete blivit allt färre så känns första maj bara som en relik från svunna tider.

En annan misslyckad dag är den svenska nationaldagen. Avundsjukt har man blickat på norrmännen som går man ur huse och firar sin 17 maj, men den sjätte juni har aldrig lyckats bli någon folkfest. Visst blir många glada över att vara lediga och pyssla med båten eller så rädisor, men någon nationaldagskänsla infinner sig knappast.

Nej, låt oss avskaffa även denna dag till förmån för något som ligger i tiden, nämligen Europadagen den 9 maj. Varför inte låta denna dag bli en folkfest över hela vår världsdel, en dag då vi firar demokratin och freden och tar avstånd från rasism och främlingsfientlighet!

Äventyr i Ungern.

2010-04-24T14:01:00.000-07:00

Tyvärr var det ett tag sedan denna blogg uppdaterades. Anledningen är att jag har varit mycket upptagen med en resa till Budapest. Huset på bilden är skolan Batthyany Lajos, som ligger mycket centralt i staden. I bakgrunden ser ni parlamentets kupol.
Vi har besökt denna skola inom ramen för ett Comeniusprojekt på den skola där jag arbetar, Runby skola i Upplands Väsby.

Comenius är EU:s skolprogram där man kan ansöka om medel för att genomföra gemensamma projekt mellan skolor i olika länder. I vårt projekt ingår skolor från Sverige, Ungern, Italien, Portugal, Turkiet, Spanien och England. Den här gången var det fyra svenska elever och två lärare som träffade liknande grupper från de andra skolorna. Eleverna bodde i ungerska familjer, och fick ta del av såväl vardagsliv som lektioner, och en hel del annat.

Egentligen skulle besöket ha varat i fem dagar, men tack vare vulkanen fick vi en extra spännande hemresa. I stället för två och en halv timme i flygplan blev det först 13 timmars nattlig sittvagnsresa till Berlin, sedan vidare med tåg till Köpenhamn där resebyrån inkvarterat oss på lyxhotell, och så tåg till Sverige. Vi hade förmånen att ha med oss fyra underbara elever som inte alls gnällde, utan tvärtom var glada över att de fick se mer.

Hela det här projektet är fantastiskt och betyder väldigt mycket för förståelsen mellan olika folk. Det bästa sättet att motverka rasism och främlingsfientlighet är ju att man får lära känna människor med annan bakgrund. Som det mest Eu-vänliga partiet i Sverige vill vi också gärna stärka Europakänslan. Det är också nyttigt att få lite perspektiv på vår svenska skolvardag, och se att det finns en hel del som är bra i den svenska skolan, men även att det finns annat där vi kan lära oss av andra.

Vi i Folkpartiet vill uppmuntra skolorna i Sigtuna kommun att delta i liknande projekt. Det är inte helt enkelt att ansöka om dessa pengar, och kanske vore det bra om kommunen skulle ha en samordnare för att underlätta detta.

Ett minne för livet blir det i alla fall för både oss lärare och för våra elever.

Partiet som förstått att skolan inte blir bättre av att lärarna blir inlåsta!

2010-04-12T12:23:00.000-07:00

Att skolan kommer att bli en viktig valfråga råder det ingen tvekan om. Inte heller råder det någon tvekan om att just Folkpartiet är det parti som mer än något annat lyft upp skolfrågorna till att bli så betydelsefulla. Men hur skall man då få skolan att bli bättre? En viktig förutsättning för att det verkligen skall bli bättre är givetvis att man har lärarna med sig. Och det finns en fråga där de allra flesta lärare är överens. Det gäller lärarnas arbetstider.

Eftersom läraryrket inte är vilket kontorsyrke som helst, utan handlar om det dagliga mötet mellan läraren och eleverna, ett möte som kan se ut på väldigt olika sätt beroende både på lärarens personlighet och på vilka elevgrupper han eller hon möter, så krävs också en flexibilitet ifråga om arbetstider. Klockan tre på eftermiddagen, efter flera jobbiga lektioner är man ofta ganska slut i huvudet.

Det nuvarande arbetstidsavtalet medför att man ofta kan gå hem då, och i stället har man frihet att själv disponera tio och en halv timme i veckan. Kanske vill man hämta barnen på dagis, laga mat, lägga barnen och sedan i lugn och ro med en kopp ångande te planera hur man på bästa sätt skall förklara för sin klass hur bergskedjor uppstår. Kanske är det en långpromenad med hunden som är bästa tillfället att fundera över hur jag skall lösa konflikterna mellan grupperingar i min klass.

Men för en annan lärare kan det se ut på ett helt annat sätt. En del tycker att det ger mer att stanna efter lektionerna och planera tillsammans med sina kollegor. Nu har vi friheten att själva avgöra hur vi skall göra, och denna flexibilitet gör att lärarna kan göra ett så bra jobb som möjligt.

Men tyvärr finns det de som ser detta som ett problem. Alltför många rektorer vill ha kontroll över lärarna hela deras arbetstid. Ett stort antal kommunala skolchefer (lyckligtvis inte Sigtuna kommuns) skrev nyligen ett upprop i DN där de krävde kontrollen över lärarnas tid. Politiker, tyvärr från båda blocken, i organisationen Sveriges kommuner och landsting vill lägga tyngdpunkten i lärarnas avtalsförhandlingar på att låsa in lärarna i skolorna 40 timmar i veckan.

Men det finns ett parti som har förstått att man för att kunna genomföra positiva förändringar i skolan måste ha lärarna med sig, ett parti som förstått att läraryrket är ett kreativt yrke, ett yrke som måste ges frihet för att kunna blomma ut. Det partiet heter Folkpartiet. Vår företrädare i SKL:s lärarförhandlingar, Lennart Gabrielsson har lämnat förhandlingarna i protest mot att man fixerat sig så på att ändra arbetstiderna. Förhoppningsvis kommer fler alliansföreträdare att börja fundera över det vettiga i att köra över en nästan enig läraropinion i denna fråga.

Bloggaren Runo Johansson har också skrivit om detta och ser detta krav på att lärarna ständigt skall finnas i skolan som ett uttryck för den socialdemokratiska synen på skolan, nämligen att skolan i första hand skall ge eleverna omsorg, kunskap är mindre viktigt.

Riktigt skrämmande är ju Vänsterpartiets utbildningspolitik som ju kan komma att vara en del av regeringens om den rödgröna röran tar över. Betyg, läxor och ämneskunskaper ses här som något förlegat som hör det förgångna till. Och visst blir sannolikheten större att man röstar på partier som Vänsterpartiet (eller Sverigedemokraterna) ju mindre man kan om världen och samhället...

Att få åldras tillsammans

2010-04-09T05:51:00.000-07:00

Tänk dig att du blir gammal tillsammans med den du älskar. Efter ett långt liv tillsammans har ni fått förmånen att åldras tillsammans. Många får ju tyvärr aldrig uppleva detta eftersom den man älskar plötsligt rycks bort, och man får leva med minnena. Men även om man nu får uppleva den ynnest det är att vara tillsammans på ålderns höst så kan det mycket väl bli så att den ena av er blir dement eller sjuk på annat sätt. Att då tvingas flytta isär, att få se sin livskamrat flytta till ett äldreboende där du själv bara får hälsa på måste kännas rätt fruktansvärt. Jag tror inte heller att den dementa blir bättre av att förlora den nära kontakten med sin make eller maka, snarare borde detta kunna bidra till att hålla kvar minnen och kontakten med verkligheten. Se detta inslag från SVT om ett sådant fall. (Kan du se det utan att bli berörd så borde du kanske rösta på ett annat parti än Folkpartiet).

Folkpartiet liberalerna har nyligen presenterat en rapport om möjligheterna för äldre att bo tillsammans om bara den ena bedöms ha ett vårdbehov. I hela 76% av de kommuner som svarat garanteras inte att man får bo tillsammans. I en del av dem får man aldrig bo tillsammans, i andra, som Sigtuna, varierar det från fall till fall. För oss är det här en viktig fråga, och vi kommer att arbeta för en nationell parboendegaranti som innebär att ingen skall tvingas separera på äldre dar. I väntan på en sådan nationell garanti tycker vi att vi borde ha en kommunal parboendegaranti, så att alla äldre skall kunna känna tryggheten att man inte kommer att tvingas dela på sig.

Här på bilden ser vi ordföranden i Folkpartiet Sigtuna, Magnus Öhlander, en av våra partiveteraner Dolly Kündig, verksamhetschefen för det nya äldreboendet vid Ymerplan, Anette Josefsson och en av våra riksdagsmän för Stockholms län, Gunnar Andrén. Bilden är tagen i samband med en pressträff som vi anordnade i samband med att rapporten kom ut. På äldreboendet vid Ymerplan finns det möjligheter att öppna mellandörrar mellan lägenheterna för att möjliggöra parboende, något som givetvis är mycket positivt.

Natur och frihet!

2010-04-04T22:20:00.000-07:00

Vykortet ovan visar hur Märsta kunde se ut på sextiotalet när naturen fortfarande var ganska orörd runt samhället, medan höghusen började växa upp som svampar ur den uppländska myllan. Men fortfarande har vi nära till landsbygden runt omkring. Det är lätt att ge sig ut med skidorna på åkrarna mot Odensala (tack vare att de tokiga planerna på att bygga en väg norr om Märsta hamnat i sophinken), eller med cykeln på småvägarna runt Husby kyrka.

För den som bor i Valsta och Steninge ligger skogarna i Rävsta och mot Rosersberg inte långt borta. Också i samhället finns det gott om grönska. Harar och rådjur är vanliga besökare, inte alltid till villaägarnas glädje. Men just den här närheten till naturen är ju en av fördelarna med att bo i vår kommun, och även om en del kanske hellre skulle vilja bo närmare storstaden så finns det många som uppskattar detta.

Men det finns även andra vilda djur i kommunen. Under en skogspromenad i höstas stod jag själv öga mot öga med en älg, en lite omskakande upplevelse. I de östra kommundelarna finns en hel del vildsvin, och eftersom två lodjur blivit påkörda av tåg i slutet på förra året kan man dra slutsatsen att det nog finns en hel del sådana också.

Huruvida det också finns bäver vet jag inte, men att de finns i vår södra grannkommun, Upplands Väsby, råder det ingen tvekan om. Bävrarna tycker liksom människorna om träd, men bävrarna ser träden som potentiellt material för dammar och saknar känsla för hur parkmiljö bör se ut. Här några bilder från bävrarnas härjningar denna vecka:

Det är alltså inte helt enkelt att ha vildmarken inpå sig, men visst har det sin charm. Även om vi tycker att vi bor i ett väldigt tättbefolkat område jämfört med resten av landet så har vi en nära relation med naturen som jag tycker det är viktigt att slå vakt om. Visst måste vi tillåta förtätning av våra tätorter, men det måste ske med en viss varsamhet så att de kvaliteter som finns i boendet här inte äventyras. Och även om de östra kommundelarna till stor del störs av buller från Arlanda så är det min bestämda uppfattning att det finns många fördelar som uppväger en viss bullerstörning. Man måste ha tilltro till människors förmåga att avgöra vad som är bäst för dem. I Miljö- och hälsoskyddsnämnden tvingas vi ibland på grund av gällande regler avstyrka ansökningar från människor som vill bygga hus alltför nära Arlanda. Men för många innebär flygtrafiken betydligt mindre störningar än det skulle innebära att bo i en lägenhet där man hör grannarnas ljud och också måste tänka på vad klockan är när man vill höra sin favoritmusik på hög volym.

Samtidigt är Skepptuna och Lunda ett område med många fördelar. Här kan man bo i en lantlig miljö men ändå ha nära till både Uppsala och Stockholm, för att inte tala om flygplatsen. Här finns en levande landsbygd, en välfungerande skola i Skepptuna, ett rikt föreningsliv och en mycket bra livsmedelsaffär i Lunda. Jag tycker att vi politiker måste underlätta för dem som vill bosätta sig i dessa trakter och försöka påverka reglerna för att göra det möjligt för fler att fatta sina egna beslut.

Vem skall flytta in här?

2010-03-24T15:20:00.000-07:00

Det stora huset mitt i bilden ovan är som väl de flesta kommuninvånare känner igen vårt nuvarande kommunhus. Som märstabo finns det tyvärr lite för få karakteristiska hus att identifiera sig med, men det här är ett av dem. Huset har en lång historia, som bland annat kexfabrik, och i min barndom Matsilverfabrik. Jag har själv som skolelev varit där på studiebesök i en slamrig och bullrig fabrik och har kvar en sked vi fick då. 1979 flyttades tillverkningen till Sydkorea och några år senare flyttade alltså kommunkontoret in. Jag misstänker att om fabriken lagts ner tio år tidigare så hade man säkert rivit fabriken och byggt ett modernt hus i stället, men på åttiotalet hade man fått lite mer känsla för historien.

De gamla villorna på Södergatan fanns också kvar i min barndom, men har nu gett plats åt Märsta läkarhus, och flerfamiljshus. Sätunakyrkan från 1940 påminner fortfarande om äldre tider, men annars har det mesta förändrats.

Men tillbaka till kommunhuset. Det är ett vackert hus, och helt klart ändamålsenligt även om det är lite trångt på sina håll. Förhoppningsvis kommer vi i Sigtunaalliansen att sätta vår prägel på verksamheten i denna byggnad under de kommande åren. Vi har ett väldigt gott samarbete med de partier som ingår i alliansen i vår kommun, dvs Moderaterna, Kristdemokraterna, Samling för Sigtuna och så vi Folkpartister förstås. Vi kan bara beklaga att Centern valt att stå utanför, vilket blir lite märkligt när vi samarbetar på riksplanet och i landstinget.

Jag tror att det kan finnas en hel del centerväljare som också tycker att det är märkligt, och jag tror att en hel del av dem kan komma att lägga sin röst på Folkpartiet i kommunvalet. Vi är ett tydligt borgerligt mittenalternativ, och dessutom ett parti som präglas av förnyelse och framåtanda. Men på längre sikt hoppas jag naturligtvis att Centern kommer tillbaka till det borgerliga lägret där de hör hemma. Det börjar bli mer och mer tydligt att vi har två tydliga alternativ i vårt land, ett socialistiskt och ett borgerligt. För oss som tror på individens frihet och rätten att bestämma över sitt eget liv är det ju otänkbart att stödja det socialistiska blocket.

I kommunalpolitiken är inte de ideologiska skillnaderna alltid lika tydliga. Men i frågor som rör valfrihet kommer de fram. Inställningen till friskolor är inte speciellt positiv i den styrande majoriteten, och man vill gärna låta Sigtunahem dominera bostadsmarknaden. För mig som liberal är det självklart att släppa fram privata alternativ, utöver skolan och boendet kan det till exempel gälla äldreboende och hemtjänst. Men det är också viktigt att man har en fungerande kvalitetskontroll så att inte oseriösa aktörer lockas som bara vill ha snabba vinster. Grundprincipen måste dock vara att det är bättre att medborgarna själva får välja än att politikerna bestämmer åt dem.

Låt oss inte falla i miljonprogramsfällan!

2010-03-15T13:50:00.000-07:00

Det var på sextiotalet som Märsta växte som snabbast. Nya områden fyllde fälten, allting ordnat i raka rader med likadana hus på de leriga åkrarna. Med tiden har dessa områden vuxit upp och många av dem har blivit trivsamma. På Tingvallavägen som syns på detta vykort från den tid då färgen knappt hunnit torka har man numera klätt in husen i tegel. Eftersom området har skog och villaområde som grannar ser det ganska trivsamt ut, men det känns ändå som ett område med en ganska stor genomflyttning. Alla lägenheter på Tingvallavägen är hyresrätter, vilket ju bidrar till att området inte blir lika stabilt som ett mer blandat område.

Numera har man en lite annorlunda syn på hur ett trivsamt område skall se ut. Det är sällan så mycket räta vinklar, man försöker variera husens utseende och placering, och man vill gärna blanda olika upplåtelseformer och verksamheter. Vad gäller verksamheter så är Tingvalla ändå ganska lyckligt lottat eftersom här finns en hel del annat än lägenheter. Här ligger till exempel vår förnämliga Kulturskola, här finns några pizzerior, frisörer, solarium, internetcaféet Real Online och en loppmarknad. När jag var ung fanns här två livsmedelsbutiker, Tingvallahallen och Simons livs samt en Pressbyråkiosk med Telegraf där man kunde ringa rikssamtal i slutna bås.

När man nu skall bygga ett nytt område, Märsta port, på andra sidan väg 263, på fältet mellan vägen och gymnasiet hoppas jag att man tar till sig lärdomar från de gamla sextiotalsområdena. Om man vill skapa något mer än ett område där människor bor ett tag tills de får tag på något bättre måste man anstränga sig att bygga på ett sätt så att folk trivs. Då krävs hus som är roligare än sextiotalslådorna. Dessutom ligger detta område vid en stor genomfartsväg. Det ställer givetvis krav på att man bygger så att bullret inte stör för mycket, men också så att de förbipasserande får en positiv bild av Märsta. Märstas rykte är inte det bästa, eftersom de områden förbipasserande ser inte är de vackraste.

Men det är också viktigt att området innehåller annat än bostäder och möjligen kontor. Nej, för att binda ihop Märsta och Valsta skulle det behövas verksamheter som lockar människor. Gärna någon restaurang, någon butik som drar kunder. Därför måste detta område byggas på ett helt annat sätt än planerna som Stadsbyggnadskontoret kommit med. När Folkpartiet är med och bestämmer här i kommunen så kommer vi att undvika att falla i miljonprogramsfällan. Hör gärna av er med synpunkter på vad ni tycker att vi skall tänka på när nya områden byggs.

Folkpartiet i Sigtuna står starkt inför valet!

2010-03-09T22:00:00.000-08:00

Som bilaga till Sigtunabygden denna vecka medföljer en tidning vid namn Arlanda Tidning. Förutom alla hyllningsartiklar till kommunledningen finns där också en liten artikel om tillståndet i Folkpartiet. Man har nämligen noterat att Folkpartiet har bytt gruppledare ovanligt många gånger under den senaste mandatperioden.

Arlanda Tidning skriver att en del av dessa aktiva har valt att byta parti, och att en del andra, som undertecknad, har bytt parti till Folkpartiet. Nu är Folkpartiet ett idéburet parti, ett parti för dem som aktivt tar ställning för liberalismen. Det var inte så länge sedan som jag själv när jag blev medlem i Kommunal var tvungen att aktivt avsäga mig kollektivanslutning till Socialdemokraterna. Och fortfarande tvingas LO-medlemmar som röstar på andra partier vara med och betala pengar för att stödja ett parti som de inte sympatiserar med. För en socialdemokrat är det naturligt att man inte tilltror människor förmågan att själva ta ställning till hur man vill utforma samhället, utan den som är "arbetare" skall rösta rött.

Vi som är medlemmar i Folkpartiet är det däremot för att vi har kommit fram till att vi står närmast den liberala synen på samhället. Ofta är det ett beslut som vuxit fram, och för en del kan detta kritiska sätt att se på partipolitiken komma att leda till att man byter parti. De ideologiska skillnaderna mellan allianspartierna är ju inte heller milsvida, utan vi har väldigt mycket gemensamt. Själv var jag i min ungdom mycket riktigt aktiv i Moderaterna men det är inget jag skäms för. Folkpartiet är ju också ett parti som har en ganska stor spännvid. Det är något som jag tycker gör vårt parti till ett levande parti. Birgitta Ohlsson och Jan Björklund har inte alltid samma syn på alla frågor, men har ändå väldigt mycket gemensamt. Jag är stolt över att vara medlem i samma parti som dessa båda.

Vi i Folkpartiet kommer inte heller att samarbeta med demokratiskt tvivelaktiga partier. Sverigedemokraterna må vilja framstå som rumsrena, men står för en syn på samhället som vi aldrig kan acceptera. På samma sätt finns det tvivelaktiga krafter på andra sidan. Om det rödgröna blocket vinner regeringsmajoriteten kan Lars Ohly vara minister nästa år. Det är definitivt en man med ett mörkt förflutet. Nu menar jag inte att man inte skall kunna ändra sig och ta avstånd från sina felsteg, men som framgår av nedanstående reportage så är det knappast något som utmärker Ohly.

Visst kan många borgerliga väljare som är missnöjda med regeringen och som vill markera att miljöfrågorna är viktiga tänkas rösta på Miljöpartiet. Men då måste man komma ihåg att man därmed bidrar till att den man som, så länge det fanns kommunistiska diktaturer att hylla, gladeligen deltog i dessa hyllningar, och till och med kritiserade partikamrater som var mer kritiska, blir en del av Sveriges regering.

Även om vi självklart beklagar att Pernilla Bergqvist av personliga skäl inte längre ville stå i topp på vår lista så har vi ett starkt lag inför valet. Vi har en god spridning vad gäller olika kommundelar, och jag är inte säker på att det är en nackdel att vår lista kommer att bidra till att det kommer in nya människor i kommunfullmäktige. Det finns kanske fler partier som skulle må bra av mer förnyelse.

Bloggar om Sigtuna kommun

2010-03-07T02:12:00.000-08:00

Varför har man en blogg? Vad är egentligen skillnaden mellan en blogg och en vanlig hemsida, eller en artikel i en tidning? För mig är en av de viktigaste skillnaderna att bloggen kan ge en dialog med läsarna. Därför är det självklart för mig att man skall tillåta läsarkommentarer på en blogg. Om kommentarerna inte alls håller sig till ämnet, eller om det går över i oförskämdheter och smutskastning kan det bli nödvändigt att ta bort kommentarer, men annars tycker jag att även meningsmotståndarnas kommentarer berikar. Det ger en ju anledning att tänka över sina egna argument och vässa dessa. Svenska Dagbladet skriver i dag om politiker som bloggar. Ingen i vår kommun är omnämnd, men det finns några som skriver om vår kommun.

Låt oss börja med vårt kommunalråd Anders Johansson. Han har en blogg. Där får man inte kommentera. Det säger ganska mycket om Anders Johansson och hans ledarstil.

Annars har jag inte hittat så många bloggar från majoriteten i Sigtuna. En gång i tiden hade Anna-Karin Lundström (S) en blogg. Ja, den finns fortfarande kvar, men har inte uppdaterats sen i september. Det tycker jag är synd, för den var både välskriven, tankeväckande, intelligent och tillät dessutom kommentarer. Det var inte som Anders Johanssons blogg en megafon för makten utan ett bidrag till en politisk dialog.

En annan av Johanssons supportrar, före detta folkpartisten (och före detta moderaten) Mårten Fintling (C) har också börjat med en blogg. Jag hoppas att den skall bidra till att levandegöra det politiska samtalet i vår kommun inför valet.

Bättre är läget i oppositionen. Förutom undertecknad så bloggar också min partikamrat Crister Mattsson regelbundet. Dessutom kommer han snart ut med en guidebok om Sigtuna! Min lillasyster Helle Nyman Ahlqvist (M) har en mycket läsvärd och intressant blogg som också är personlig och blandar politik med den riktiga verkligheten.

Henrik Kelfve (M) har också en blogg som är en riktig blogg, dvs där kommentarer tillåts och som stimulerar till debatt.

Min egen blogg, Hendriks Märsta, har som målsättning att framför allt lyfta frågor som gäller kommundelen Märsta, men även viktiga frågor för hela kommunen. Också rikspolitiken kan komma att kommenteras då och då. Men jag tänker också skriva lite om annat än politik, och då framför allt om just Märsta. Märsta är en spännande och dynamisk plats, och också en plats med en rik historia. Jag kommer att återkomma till den, och också visa lite om hur Märsta förekommer i litteraturen.

Hör gärna av er med kommentarer!

Snart kommer S att ta avstånd från Reepalu. Eller?

2010-03-02T16:14:00.000-08:00

Tänk om de flesta som tillhör en viss etnisk grupp som bor i Sigtuna kommun skulle känna sig utsatta för förföljelse. Om man inte skulle våga visa sitt ursprung på gatan, om människor som tillhör den här gruppen skulle känna sig tvungna att flytta ifrån Sigtuna, ja kanske till och med lämna landet.

Tänk om kommunens högsta ansvariga politiker i stället för att kraftigt ta avstånd från det här, i stället för att besöka den här gruppen och visa sin solidaritet skulle göra märkliga uttalanden om att denna grupp får skylla sig själva eftersom de demonstrerat till förmån för något som retat upp andra, och att deras landsmän mördat hundratals barn, och till sist när kritiken blir alltför hård påstår att det är en lobby från ett annat land som ligger bakom.

Nej, jag tror inte för ett ögonblick att vårt kommunalråd skulle bete sig på detta sätt. Men tyvärr gör hans partikamrat i Malmö, Ilmar Reepalu det. Jag är övertygad om att det finns många socialdemokrater som skäms över hans uttalanden. Jag är övertygad om att man från partiet snart går ut och tar avstånd från detta. Jag hoppas verkligen inte att jag har fel.

Läs mer i DN, Svd, Skånska Dagbladet och ett mycket intressant inlägg på Johan Ingerös blogg.

Nu är det dags för kulturen!

2010-02-28T04:47:00.000-08:00

Så här såg Märstas idrottsplats ut en gång i tiden. Vi befinner oss alltså på andra sidan järnvägen från samhället sett. Ni ser stationen till höger och det nuvarande kommunhuset till vänster. När kortet är taget vet jag inte, men det är skickat 1934 som påskkort från någon som bodde på Steninge. Han skriver att han skickar det här kortet eftersom han inte fått tag på något påskkort. (klicka på bilden för att se den i större format).

I dag har vi som bekant betydligt mer avancerade idrottsanläggningar. Förutom den imponerande Midgårdsvallen, som nu kompletteras med en pengaslukande och något onödig badbassäng har vi ju en ny idrottsplats i Sigtuna. Ingen har väl undgått Ralph Erskines ishall i Märsta, en byggnad som inte alla tycker är vacker. Men den har i alla fall karaktär, till skillnad från den otroligt trista nya ishallen bredvid.

Visst är det bra att det finns goda möjligheter att idrotta i kommunen. Men nu har man satsat så mycket på idrotten att jag tror att det vore dags att lägga mer pengar på kulturen. Nu finns det förvisso en hel del intressant kulturverksamhet som sker genom privata initiativ i vår kommun, inte minst vid Steninge slott. I Märsta har vi också nyligen fått ett galleri som heter Gamla Skokällan och ligger vid Idrottsvägen. Även Kulturstugan, som just nu ligger lite undanskymt bakom nybygget ovanför centrum har spännande utställningar.

Det är viktigt att kommunen visar sitt stöd, och sitt intresse för sådana verksamheter. Intresset verkar dessvärre vara mycket större för idrottsverksamheten. Men jag tror att för en ort som Märsta, som inte på samma sätt som Sigtuna stad har en tradition av konst- och kulturliv är det viktigt att utveckla denna. Visserligen har vi ju utmärkta förbindelser till Stockholm och Uppsala (om det inte snöar) men det betyder mycket för trivseln om man inte alltid måste resa bort härifrån.

För att utveckla kulturen i kommunen är givetvis Kulturskolan också en viktig verksamhet. Jag tror att vi måste se till att de får mer ändamålsenliga och rymliga lokaler än de har nu. I stället för att plöja ner miljoner i en simbassäng bredvid en av kommunens mest trafikerade vägar, dvs knappast en plats där det kommer att kännas speciellt trivsamt att tillbringa en sommardag, borde man ha använt dessa miljoner till en ny Kulturskola.

Värmande liberal energi i vinterkylan!

2010-02-22T13:58:00.000-08:00

Snö, snö, snö. Märsta ser helt annorlunda ut än det gjort under de senaste vintrarna. Vaga minnen från barndomens vintrar vaknar till liv. Ingen buss kommer när jag skall åka till tåget, så det blir en rask promenad i 25 minusgrader. Men det är så vackert med all den vita snön. Och SL överraskar när tåget faktiskt går i tid (även om det blev ett tåg senare än jag tänkt).

Helgen har tillbringats på Sånga-Säby kursgård i Ekerö kommun. Där fick folkpartister från hela landet som står i topp på valsedlarna träffa höga företrädare för partiet för att få idéer och inspiration. Från vår kommun var det jag och listtvåan, Lotta Lundberg, som fick förmånen att resa dit. För en förmån var det. Att få höra Jan Björklund, Nyamko Sabuni, Birgitta Ohlsson, och faktiskt, bäst av dem alla, vår partisekreterare Erik Ullenhag var enormt inspirerande. Att de andra var mycket bra talare visste jag redan, men Ullenhag var en stor överraskning. Utan att ta till Powerpoint eller liknande hjälpmedel som alltför många gör slentrianmässigt höll han ett tal som skulle väckt kampviljan hos den sömnigaste partikamrat, och som övertygade mig om att den mannen kommer att gå långt.

Det var också en stor förmån att få bekanta sig med liberaler från hela vårt avlånga land. En del kanske tror att folkpartister är lite trista och färglösa, men det stämmer verkligen inte. Här var en frisk och framåt skara modiga partivänner. Fast jag var nog den enda som vågade bada i isvaken (men folkpartister är i alla fall renligast enligt en undersökning).

Vakter på toaletten?

2010-02-17T04:31:00.000-08:00

Jag läser på Svd.se om en skola i Värmland där man blivit tvungen att kalla in uniformerade vakter på grund av en elev som utgör ett hot mot lärare och andra elever. Det är givetvis fullständigt horribelt, och helt oacceptabelt. Tyvärr tror jag att detta är en följd av den socialdemokratiska skolpolitik som så länge dominerat i Sverige. Där finns en strävan efter att till varje pris undvika att flytta elever som terroriserar sin omgivning, som kränker lärare och andra elever, som förstör skoltiden för andra. Man lever i en falsk verklighet där alla mår bäst av att vara i samma grupper och klasser, där ingen får pekas ut.

Naturligtvis är det synd om sådana elever. Ofta handlar det om elever som har trasiga hemförhållanden, eller elever som har olika typer av diagnoser. Det är naturligtvis inte så att man till varje pris skall kasta ut sådana elever, och man skall givetvis se till att de får hjälp att komma på fötter. Och eftersom sådant kostar pengar så finns det också borgerliga kommunpolitiker som hellre låter problemen växa än att ta till andra lösningar. Men till sist går det så långt att situationen blir ohållbar, så som nu skett i Munkfors.

I vår kommun är problemen också stora, även om det inte gått så långt. Nu senast läser jag i Sigtunabygden om Centralskolan i Märsta där man blivit tvungen att låsa toaletterna pga skadegörelse. Ett mycket litet fåtal elever har alltså förstört så att alla andra drabbas. Nu har man till sist funnit en något så när acceptabel lösning med nyckelvakter i varje klass, men även denna lösning har problem. Att alltid tvingas berätta för någon när man behöver gå på toaletten, att tvingas leta efter någon för att göra detta är inte acceptabelt.

Jag tror att det som behövs för att få bättre ordning i skolan är dels att man reagerar snabbare och tydligare på brott mot de regler man kommit överens om. När elever ständigt infinner sig utan böcker och penna, eller ofta kommer för sent så måste skolan reagera. Om elever uteblir från lektioner måste man se till att föräldrarna kontaktas. Och när elever gör så att kamraterna inte får den arbetsro man har rätt till så är detta inte acceptabelt. Då måste föräldrarna kallas till skolan för ett allvarligt samtal tillsammans med eleven och läraren, och kanske också rektorn.

För elever som ändå fortsätter att bryta mot reglerna måste man hitta andra lösningar. Syftet med dessa måste vara att eleven så småningom kan komma tillbaka till den vanliga undervisningen, men i vissa fall kanske inte det är möjligt. Det är också viktigt att sociala myndigheter kan stödja familjerna i de fall där föräldrarna inte själva förmår sätta gränser. Visst handlar friskolornas ökande popularitet till viss del om att elever flyr oroliga miljöer i kommunala skolor. Det är långt ifrån alla friskolor som håller en högre kvalitet på undervisningen, men de flesta har en lugnare och tryggare miljö. Det är en utmaning för kommunala skolor att ta itu med det problemet!

Men visst är skolan i Sverige på väg åt rätt håll. Sedan Jan Björklund blev skolminister känns det i alla fall som att kunskaper och kvalitet blivit ledstjärnor. Tyvärr händer saker lite väl sakta, men det är ju bättre att det går långsamt åt rätt håll än inte alls.

Gröna tak, ett grönt stationshus och gröna resor.

2010-02-08T12:00:00.000-08:00

Snart midnatt. Jag går omkring i den öde väntsalen i Märsta station. För några år sedan var den öppen dygnet runt och blev allt mer populär bland personer utan fast adress. Nu är den tom, men som bussförare kan jag komma in här och stå och titta ut på den öde Stationsgatan en kall vinternatt .

Jag minns, liksom väl alla som bodde i Märsta när det hände, den natt då stationshuset brann. Det var då kriget mellan olika restaurangägare var som intensivast, och någon hade planer på att öppna en pub i stationshuset. Kanske är dagens lösning med Pressbyrån bättre, fast å andra sidan hade den som väntar på ett tåg en kall vinterkväll kunnat ta en öl på puben i stället för att stå ute och stampa. På söndagskvällen stänger Pressbyrån klockan sex så man kan inte ens ströva omkring där inne och bläddra i glassiga magasin för att få tiden att gå.

Men det är i alla fall tur att man lät bygga upp stationshuset igen, det fanns ju tankar på att låta bli. Snart skall ett höghus resa sig på Konsumtomten, och jag tycker ju som vanligt att allt som bryter av från det invanda är nytt och spännande. Jag glömmer aldrig den strid som utkämpades för några år sedan mellan kommunens byråkratsjälar och en driftig entreprenör som byggt ett butikshus som numera inrymmer Rosersbergs golv och en trafikskola. Husets tak var nämligen grönt vilket inte harmonierade med bostadshusen intill. Att det just är olikheter och möten mellan stilar som skapar spännande miljöer är tydligen något som undgått dessa tjänstemän som numera förhoppningsvis lämnat vår kommun. Min vision om Märsta i framtiden är ett samhälle som präglas av större mångfald, och mindre enfald.

Själv befinner jag mig denna söndagsnatt i stationshuset därför att jag väntar på att köra midnattbussen till Steninge. Kvällen har jag ägnat åt att köra passagerare till och från Suckunge, Husby Långhundra, Norrby säteri och andra lika exotiska platser. Detta på den intressanta linjen 574, en linje som har en flexibel trafikform vilket innebär att den (i alla fall delvis) bara körs när någon vill åka. Jag kommer att skriva mer om den en annan dag.

Jag har skrivit tidigare om SL:s resegaranti. Det är glädjande att SL alltmer markerar att den alltid skall gälla och att det skall bli enklare att använda sig av den. Dagens Nyheter skriver om en man som utnyttjar denna garanti så mycket han kan, och det gör han alldeles rätt i . Här i Märsta befinner vi oss ju på kanten till grannlänet, ett län där man också har en resegaranti, men där den har så många begränsningar att den nästan aldrig gäller. Det är viktigt för att möjliggöra ett liv utan bil att man kan lita på att man kan ta sig fram med kollektiva färdmedel. Jag hoppas alltså att det nuvarande styret i landstinget kommer att få mandat att fortsätta att utveckla SL-trafiken även efter valet, och att vi slipper tokiga prissänkarexperiment.

Är skolan i Sigtuna i kris?

2010-02-02T13:37:00.000-08:00

Skolan är aktuell igen i vår kommun. Lärarnas Riksförbund, det lärarfack som jag själv tillhör har listat landets kommuner utifrån hur bra grundskolan är och givit Sigtuna en föga hedrande 272:a plats av 290 kommuner i landet. Detta står i skarp kontrast till det andra lärarfacket, Lärarförbundets, nominering av Sigtuna som den kommun som förbättrat skolan mest under föregående år. Givetvis kan man nå olika resultat beroende på vilka faktorer man väljer att undersöka, men tyvärr finns det nog en hel del att förbättra i Sigtuna kommuns skolor.
För inte så länge sedan skrev några elever på Ekillaskolan (som ni ser på vykortet från 1966 ovan) en insändare i Sigtunabygden där de berättade om ständiga lärarbyten, inställda lektioner och annat som försvårade deras studier.

Tyvärr känner jag mycket väl igen den bilden av Ekillaskolan. Mina egna barn har gått där, min äldste son under hela sin högstadietid, och mina två yngre barn bara i sjuan. Eftersom läget i min dotters klass var under all kritik lyckades vi hitta en annan skola, och även min son ville då byta. De avslutade sin högstadietid på Estniska skolan i Gamla stan, en skola med helt andra krav och med betydligt bättre studiemiljö. Visst finns det en hel del lärare som gör ett gott jobb även på Ekilla, men förutsättningarna har inte varit de bästa. Skolledningen har bytts ut, kraven har ofta varit låga, arbetsmiljön långt ifrån tillfredsställande.

Lyckligtvis finns det nu ett alternativ till Ekilla även i vår kommun, nämligen Skolan Bergius. Det är inte precis med någon större entusiasm som den nuvarande kommunledningen har tagit emot denna konkurrent, men den har lockat många elever, och jag har talat med flera av eleverna där och alla har varit nöjda. Dessutom finns ju också Josefinaskolan för den som är intresserad av Waldorfpedagogiken. Men jag skulle gärna se ytterligare en friskola i vår kommun för att ge ökad valfrihet, men också för att stimulera de kommunala skolorna att bli bättre.

Men det finns även positiva saker att säga om skolorna i Sigtuna kommun. Våra barn gick på Norrbackaskolan, en skola som hade många goda sidor. Det förefaller som om låg- och mellanstadieskolorna är betydligt tryggare, men kontrasten mot högstadieskolorna tuffa värld blir för stor.

Jag tror inte heller att friskolor per automatik skulle vara bättre än kommunala skolor. Jag arbetar själv sedan 21 år på den kommunala Runby skola i Upplands Väsby. I Väsby är konkurrensen från friskolorna tuff, och vi måste ständigt bli bättre för att överleva. Det kan ibland vara nödvändigt att stänga en skola som kommit in i en ond cirkel om man inte lyckas vända skutan. Det viktigaste måste dock vara att vi ger våra skolelever de rätta verktygen för att möta utmaningarna i livet.

Ett av de stora problemen för skolan i vårt land är att man inte ger betyg förrän i åttan. Då är det ofta för sent att hinna reparera det som gått förlorat. Vår regering håller ju på att göra något åt det, men det har gått lite långsamt. Risken är att en eventuell rödgrön-röraregering intar en mer betygsfientlig inställning. Det vore önskvärt om vi i vår kommun kunde förbättra kommunikationen mellan hemmen och skolan och ge tydligare rapporter om de brister som eleverna har. Det finns ibland en tendens på lägre stadier att bara prata om det som är bra, eftersom man så gärna vill berömma barnen. Det är naturligtvis bra med beröm, men man måste också peka på det som skall utvecklas och förbättras.

Men det är inte bara mina barn som gått på Ekillaskolan. Själv gick jag där mellan 1970 och 1976, från fyran till nian. Redan på den tiden kunde det vara en ganska orolig skola ibland, men jag lärde mig faktiskt en hel del. Det fanns en annan kontinuitet i skolledning och personal som ledde till stabilitet, och vi fick ju också betyg tidigare. Men något jag aldrig lärde mig ordentligt var matematik. Vi utsattes nämligen för det galna experimentet med mängdlära. Vi skulle rita mängder och delmängder och prata om element, men förstod aldrig vad det skulle vara bra för. Det var nu knappast Ekillaskolans fel, men visar riskerna med att hoppa på diverse flugor hur som helst. Visst skall skolan utvecklas, men det måste ske med förstånd.

Det är i alla fall helt klart att Jan Björklund betytt väldigt mycket för att föra fram skolan på dagordningen, och också för att stärka lärarnas ställning. Detta har lett till att han fått mycket kritik från de så kallade "flumpedagogerna" som länge dominerat lärarutbildningarna. Björklund är dock mycket populär i lärarkretsar, även bland sådana som inte sympatiserar med Folkpartiet i andra frågor. Jag hoppas verkligen att Björklund får fortsätta att utveckla den svenska skolan efter valet. Tanken att Vänsterpartiet skulle bli inblandat skrämmer...

Tankar bakom ratten

2010-02-01T14:34:00.000-08:00

Ännu en vinterdag har gått, denna gång i busskörandets tecken. Jag jobbar sedan mer än tjugo år extra som bussförare, numera hos Arriva. Kollektivtrafiken ligger mig varmt om hjärtat, speciellt som jag inte har någon bil. Därför känns det bra att Arriva som tagit över trafiken i vår kommun arbetar aktivt för att få fler passagerare. Visst finns det fortfarande brister, men det märks att man anstränger sig mer än Swebus gjorde för att ge god service.

Nu har ju dessvärre SL-trafiken dragits med stora svårigheter under den här vintern, och vissa dagar har det blivit rena lotteriet om man skall komma i tid till arbetet. Detta är givetvis inte acceptabelt, men jag tycker ändå att vi kan vara stolta över SL-trafiken. Det finns ju också en resegaranti som innebär att man kan ta en taxi och skicka in kvittot till SL om man riskerar att bli mer än 20 minuter försenad. Den senaste veckan har både jag och min fru gjort det flera gånger, och det är ju faktiskt en väldigt stor förmån att denna möjlighet finns.

Men kollektivtrafiken i vår kommun har en del brister. Den uppmärksamme läsaren kanske minns att jag och några partikamrater i somras skrev en insändare om att utreda frågan om att anlägga en spårvägslinje mellan Arlanda och Sigtuna via Valsta. En del andra partikamrater tror mer på spårbilar, men vad vi har gemensamt är att vi tycker att det måste bli bekvämare att ta sig med kollektiva färdmedel från olika delar av kommunen både till pendeltåget och till Arlanda. Som det nu är kommer man snabbare från Upplands Väsby till Arlanda än från Märsta.

Som bussförare fick jag också uppleva det sorglustiga socialdemokratiska experimentet med tjugokronorsbiljetter för några år sedan. Ett försök som ledde till att färre köpte månadskort eftersom biljetten blev så billig, att bussarna blev sena på grund av all biljettförsäljning, och att bussförarna blev rånade när de hade så mycket kontanter på sig. Att man för bara 690 kronor kan resa så mycket man vill under 30 dagar, och dessutom kan låna ut kortet till någon annan när man inte reser själv är ju allt annat än dyrt.

Nej, jag tycker inte att det finns någon som helst anledning att sänka SL:s priser. Däremot skulle jag gärna se att papperskorgarna kom tillbaka på pendeltågen, och att de som inte själva kan förstå att smutsiga skor inte har på sätena att göra kunde fås att tänka på andra än sig själva.

Låt Märsta vara Märsta och Sigtuna stad vara Sigtuna stad!

2010-01-31T09:29:00.000-08:00

Kanske lite opassande här på Hendriks Märstablogg är att bilden här inte alls är tagen i Märsta, utan i Sigtuna stad. Men jag har naturligtvis ingenting emot Sigtuna stad, och liksom många av dess invånare är jag lite oroad över den alltför ohämmade byggnationen där. Det gäller både sådant som utbyggnaden av Stadshotellet, den klumpiga och fula nybyggnationen vid Humlegården och den extrema takt i vilken man bygger nya bostäder i Sigtuna stad.

Det är lite märkligt att Socialdemokraterna inte har några fullmäktigeledamöter i Sigtuna stad, och ändå gör så mycket för att förändra denna kommundel. Det verkar som om man drivs av en strävan att motarbeta Sigtuna stads särart. För mig är skillnader och olikheter inte ett hot som det är för sossarna, utan någonting positivt. Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att det här finns en ideologisk skillnad mellan alliansen och de socialistiska partierna. Den märks i de flesta politiska frågor. Det är därför jag har lite svårt att förstå varför Centern, ett tydligt borgerligt parti på riksplanet kan välja att samarbeta med vänsterblocket här i kommunen.

De ideologiska skillnaderna märks inte minst i skolpolitiken. Eftersom det är just i skolan jag arbetar kommer jag att återkomma till dessa frågor här på bloggen. Välkommen tillbaka!

Ny blogg!

2010-01-30T14:56:00.000-08:00

Jag som skriver det här heter Hendrik Nyman och ställer upp som kandidat för Folkpartiet Liberalerna i kommunfullmäktigevalet. Jag kommer att fylla femtio i år, och bor i Märsta med min familj. Jag är uppvuxen i Märsta och har bott större delen av mitt liv här. Jag kommer att använda den här bloggen dels för att berätta om mina tankar inför valet, men också för att skriva lite om Märsta och visa bilder, såväl nya som gamla, och inte minst vykort från min samling.

Jag är givetvis medveten om att Märsta inte är hela vår kommun, och det är inte svårt att tycka att Sigtuna är vackrare och har betydligt mer av historiens vingslag. Men även Märsta har en historia, och även om Märstas rykte inte alltid är det bästa är det en ort med många kvaliteter. Den som passerar Märsta ser mest husen på Tingvallavägen eller om man åker tåg, Västra Bangatan, men Märsta innehåller så mycket mer.

Själv bor jag i Arenbergaområdet, samma område där jag är uppvuxen. Ett trivsamt område nära stationen, ett område där man även kan klara sig om man väljer att avstå från att ha bil som vi har gjort i min familj.

Men vår kommun består ju inte bara av Märsta, och visst kommer jag att skriva om andra delar av kommunen ibland. Men för mig är ändå Märsta det som ligger mig mest varmt om hjärtat.
Till skillnad från en del andra partier har Folkpartiet kandidater från både Steninge, Märsta och Sigtuna på valbar plats på fullmäktigelistan.

Mina politiska uppdrag för närvarande är att jag är ledamot i Miljö- och hälsoskyddsnämnden och Barn- och ungdomsnämnden. Efter valet hoppas jag komma in i Kommunfullmäktige. Jag vill gärna komma i kontakt med er väljare. Skicka gärna ett mejl till hendriknyman@hotmail.com eller lämna en kommentar på denna blogg. Till skillnad från vårt kommunalråd Anders Johansson så tycker jag att en av fördelarna med en blogg är att man kan kommentera inläggen och få igång en diskussion.